Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1868, sida 2

det andra lägret. Det var Lassalle. Den häftighet, hvarmed Lassalle uppträdde, det osnygga sätt, hvarpå han förde kriget mot den omtyckte rivalen, ett visst hemlighetsfullt koketterande med det politiskt-reaktionära partiet, hans förtroliga relationer till grefvinnan Hatzfeld, och hans plötsliga, till skandalbistoria blifna död — han dog i en genom en kärleksaffär föranledd duell — allt detta har ställt hans karakter i ett tvetydigt ljus. Han var helt säkert bättre än sitt rykte. Personer, som känt honom noga och förmå att bedöma honom opartiskt, värdera honom såsom en mycket kunskapsrik, idfull och djupt forskande ande. Hans många socialpolitiska I skrifter bevittna detsamma. Allt af honom lär originellt och skarpsinnigt. Men tvenne stora fel förorsakade hans personliga fiasko: han var endast teoretiker, medan han trodde sig våra tödd för det praktiska lifvet, och han egde en eminent talang att — kompromettera sig sjelf och andra. Lassalles lösning af arbetarefrågan utgick uppå att emancipera arbetslönen från marknadens tillfälligheter, d. v. s. från de oregelbundenheter, som föranledas af tillökningen i anbud eller efterfrågan. Reglerandet af arbetslönen skulle, enligt honom, ligga ensamt i arbetarnes hand. Undertryckandet af arbetsgifvarnes herravälde var således Lassalles uttalade mål, arbetets strid mot kapitalet hans lösen. Han visste, att vägen till detta mål skulle bli mycket lång, om den hölle sig inom de lagliga skrankorna. Fördenskull var hans agitation hufvudsakligen riktad uppå att ställa lagstiftningen på en väsentligt törändrad grundval. , Huru, så tillropade han arbetarne, , man uppmanar er att spara, medan I nu redan ären nära hungersnöden; man predikar för er, att I genom dygd skolen komma till sjelfhjelp, medan hela verlden visar er, att lifvets värde endast ligger i den ögonblickliga njutningen. Om I viljen följa dessa läror, så mån I så gerna genast be den gode Guden om Methusalems ålder, ty I skolen mycket länge få vänta på er lycka. Staten kan, säger man er, ej göra något för er; men må staten taga de billioner, som den använder på de stående armöerna, och lemna dem till arbetareändamål, och I skolen vara hulpne, I kunnen och måsten verka för att detta må ske. Lären inse, att I ären en makt i staten. Sörjen för, att I eller edra representanter få stifta lagarne. Jag fordrar således för er den allmänna direkta rösträtten. Hafven I den, så skall det bli er lätt alt i landsrepresentationerna vinna majoriteten, att efter ert behag ombilda författningarne, att lämpa lagstiftningen efter edra fordringar, att forma hela staten efter er förebild. I ären mäktiga, om I viljen vara det, och med en allvarlig vilja skolen I snart göra er allt kapital underdånigt. I praktiken fördes äfven Lassalle hän till assicationen. Men hans arbetareförening är en hopblandning af transysk statsverkstad och engelsk produktiv-förening. Staten skall lemna medlen till åssociationen. Till verkstäderras inrättande begärde Lassalle till att börja med en bagatell af 800 millioner preuss. Thaler — utan tvifvel en anspråkslös fordran, då man betänker, att frågan var om inrättandet af verkstäder åt måhända 2 millioner arbetare. Om det blott funnes en finansminister, som kunde göra 800 millioner disponibla för sådana ändamål och vore förtroendefull nog att lemna en sådan summa i arbetarnes händer utan garanti! Lassalle är död. Året 1866 framgick öfver hans graf. Det var honom ej förunnadt att se, att det nordtyska förbundets riksdag och Tysklands tullparlament sammanträdt på den af honom fordrade grundvalen af den allmänna direkta och hemliga valomröstningen. Skulle han i resultatet af denna omröstning funnit en triumf för sin id? Svärligen. Grefve Bismarck hade rätt, då han påstod, att det direkta hemliga valet är gynnsamt för de konservativa intressena, och Lassalles anhängare kalla sig nu ,,social-demokrater! Bland Berlins talrika fabriksarbetare hade Lassalles läror funnit få anhängare. Deremot hade hans utsäde temligen yppigt frodats vid Rhen, i Leipzig och i några trakter af Sydtyskland. Etter Lassalles död öfvertogo i Preussen en d:r von Schweitger, i Sachsen en hr Liebknecht jordmånens bearbetning. Begge desse herrar äro med sina medhjelpare och desses medhjelpare blotta praktici. Nya ider har man ej att söka hos dem, men väl mycken ond vilja, och de framställa sig sjelfva helt öppet såsom förbittrade fiender till det bestående samhället. Nåväl, samhället har upptagit striden med dessa fiender. Vi få se, hvem som är bestämd att bli. segrare.