Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1868, sida 2

Göteborg den 12 Oktober. Staden och Länet. För Arbetareforeningen var i går från kl. 6 till 9 e. m. uti Exercisoch Gymnastikbyggnaden å Heden anordnad en aftontillställning med föredrag, musik, sång och dans. Tillställningen, hvaraf behållningen var anslagen till föreningens bibliotek, var så talrikt besökt, som lokalen — hvilken, som bekant, är ganska rymlig — beqvämligen medgaf. En glad och angenäm sinnesstämning var, såsom alltid vid föreningens sällskapliga sammankomster, rådande. — Göteborgs Museum har från den sednaste verldexpositionen i Paris emottagit en medalj, med thy åtföljande skrifvelser, såsom en erkänsla för de af museum till expositionen utsända artiklar, hörande till den afdelning: Arbetets historia, som utgjorde ett af de intressantaste momenterna i nämnda verldsexposition. I Musei tafvelgalleri har blifvit utställd en ny oljemålning af vår flitiga artist hr G. Brusewitz, framställande en grupp landtfolk läsande ,,Dagens Nyheter; — Göteborgs Läraresällskap hade i Lördags afton sitt andra talrikt besökta sammanträde, under ordförandeskap af hr rektor O. Heurlin, dervid till öfverläggning förekom det förut uppställda ämnet: Om reala liniens ställning vid elementarläroverken. Under öfverläggningen ansågs i allmänhet den reala liniens ställning och utveckling vid läroverken icke vara sådan som man kunde önska. Dels åtgår för lång tid för kursens absolyerande, dels lemna, närmast såsom en följd deraf, dess flesta lärjungar läroverket före kursens afslutande. Anledningen till dessa olägenheter trodde man vara den förbindelse mellan båda linierna, som är föreskrifven — båda linierna lida deraf — ingendera får fritt utveckla sig. Afsigten var väl att höja den reala linien från dess föregående mindre ansedda ställning, såsom apologistskola, men i denna välmening har man motarbetat sig sjelf. Den ofta gemensamma undervisningen och sträfvan att så mycket möjligt är hålla linierna tillsammans vore ogynnsamma. Då staten onekligen behöfver dels klassiskt, dels realt bildade personer, borde man på bästa sätt sörja för båda. Det enda lämpliga otemedlet vore först och främst liniernas fullkomliga ätskiljande; vidare ett uppsökande af ett visst ,,centrum för undervisningen å den reala linien, likasom den klassiska har ett sådant i de gamla språken. För detta ändamål ansågs af några matematik vara lämpligast, hvaremot ändra förordade språkundervisningen; men ansågo då, att .Isländskan borde vara det språk, som först derALEUUUU TEE