Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1868, sida 2

les anmärkningsvärdt, ehuru den företedde nägra rätt vackra profyer å smör. Af hästar voro exponerade fem bingstar och sju ston; af nötkreatur elfva tjurar, tolf kor och fjorton qvigor; af får sex springbaggar och fem ockar tackor. Hästarne voro i allmänhet vackra, och racen inom länet har på de sednare åren märkbart förbättrats, tack vare de af hushållningssällskapet utstationerade afvelsdjuren. Hornboskapen var till stor del i mindre godt hull, lätt förklarligt i följd af det magra betet, hvarmed densamma under förflutna torra sommar fått åtnöja sig. I profplöjningen deltogo elfva tätlare. Ett föredrag hållet under 117 timma på öppna fältet inför en stor och uppmärksam menniskomassa af ett fruntimmer, är en ovanligare företeelse, åtminstone inom vårt land. Från kuskbocken: på en vagn till talarestol, föredrog den af hushällnidgssällskapet i och för undervisnings lemnande i ladugårdsskötseln och mejerihandteringen anställda mamsell Segerdahl, en kurs i dessa ämnen; talarinnan afhördes med både nöje och uppmärksamhet; hennes föredrag var klart och lätifattligt så att hvar och en fick ett godt begrepp, om, huru man bäst bör vårda mjölken och draga fördel af dess förädling. Derefter skred man till de uppställda diskussionsämnena och bland annat, att filialafdelningens bestyrelse skulle anmodas utverka tillåtelse för 4 kreatursmarknaders bållande om året i Qviström. Före prisutdelningen öfverlemnades till hemmansegaren A. Andersson i Medbo af Brastads socken en honom af Hushålln.-sällskapet tillerkänd silfverpokal för skogsodling. — Af nötkreaturen tillerkändes 1:sta priset åt en tjur och en ko från Berg och en qviga från Saltkällan; 2:dra priset åt en tjur äfven från Saltkällan, för en ko från Fahleby och en qviga, tillhörig Carl Winberg i Möre, Foss socken; 3:dje priset för en tjur från Säleby, en ko från J. A. Hansson på Gläborg, samt 2:ne qvigor från Berg och Fahleby. Af epringbaggar prisbelönades 2:ne tillhöriga herr S. Forsen på Röd och Olof Mårtensson i Holma. Af får 3:ne flockar, tillhöriga Olof Pettersson i Nordgärd under Foss, S. Forsn i Röd samt löjtnant Lindhe på Fahleby. Af ladugårdsalster togs första priset för smör från Fahleby och Möse, hvarjemte mention honorable lemnades dylikt från Åker. Derjemte utdelades åtskilliga priser för jordbruks-, trädgärdsoch husflitens alster. — Den tyska Nordpolsexpeditionen. Befälhafvaren på denna expeditions fartyg ,Grönland har under sin vistelse i Bergen på hemresan till Bremen meddelat Bergensposten följande berättelse om sin resa: Från Bremen hade han gått norrut till Jan Mayen och derpå vidare till Grönlands nordostkust, dit Han kom i början af Juni, och uppnådde 75 gr. N. B., men såg ej land. Under en nordvestlig storm från den 8 Juni drefs fartyget i 11 dagar ned till 73 gr. N. B. och 16 gr. 30 m. V. L. Då vädret saktade sig, fortsattes resan norrut längs iskanten, utan att man kunde upptäcka den ringaste öppning i isen. Då fartyget hunnit upp 76 gr. N. B., sattes kurs österut mot Spetsbergen. Söder om Spetsbergens fastland träffade kapten Koldewey på pack-is och drif-is, som söderut antagligen sträckte sig ned till Beeren-Eiland; han lyckades dock slå sig igenom isen österut till sydspetsen af Giles land; till 76 gr. N. B., der den fasta isen befanns ogenomtränglig, medan en ej obetydlig ström gick söderut, hvilken sannolikt kom under hafsytan från Siberien, medförande is och driftimmer från de siberiska skogarne. Denna ström går, förmodar kapten Koldewey, norr om Spetsbergen och derpå längs Grönland mot söder, hvilket i vetenskapligt hänseende är af mycket intresse. Om den af den utmed Norges kust gående Golfströmmen tvingas att taga denna väg, anser Kapten Koldewey svårt att med bestämdhet säga. Från Giles land gick fartyget vester om Spetsbergen och satte i nordvestlig riktning öfver till fast iskant och så norrut till 80 gr. 30 m. Under vägen gjordes den upptäckt, att vattnet på något djup var mycket varmare än längre söder ut, och kaptenen antager att det har sin grund deri att Golfströmmen här dyker ned. Längs fast iskant seglades nu sydpå; under vägen prejades en engelsk hvalfångst-ångare, som till Tyskland medfört underrättelser från Koldewey. Iskanten följdes till 73 gr. 24 m. N. B. och 18 gr. V. L., hvarifrån kursen åter sattes österut till Spetsbergen, men denna gång till dess norra spets, för att undersöka den nordliga delen af Giles land. Den 10 Sept. var fartyget i Hinlopens sund och kaptenen väntade förgäfves att den fasta isen skulle upplösas. Den så kallade bair-isen, som i allmänhet är en vinter gammal och 2 å 3 fot tjock, var emellertid för hård, och dessutom mötte man ej obetydligt med glacier-is, så att resan längre nordpå hindrades. Emellertid hade dock fartyget i tjocka och vindstilla i medlet at Sept. trängt fram till S1 gr. 5 m. N. B. och således kommit så nära Nordpolen som något fartyg, med undantag af Scoresbys, dittills hunnit. Scoresby trängde, som bekant, fram till 81 gr. 30 m. Parry har visserligen varit ännu längre norrut, men det var med slädar. Hade kapten Koldewey haft ångfartyg, så skulle han, säger han, otvifvelaktigt kunnat komma ett godt stycke nordligare, men hans fartyg hade redan då tagit skada af isen i det dess jernhud ej kunde stå sig mot polarhafvets stål-is. Från denna polhöjd sattes kursen direkt på Bergen. — Understödet till Norrland. Med hufvudstadens tidningar har följt den förut omtalade tacksägelseadressen från Vesterbottens läns Landsting, jemte redogörelse öfver influtna gåfvor sedan d. 9 Dec. 1867 och deras användning. Sammanlagda beloppet af gåfvomedel i spanmål och penningar, ifrån början af nödhjelpskomitens verksamhet, har uppgått till . . . . rdr rmt 481,674: 97. Häraf återstår i behåll . . 23, 720: 80. Då återstoden . . . . . 457,954: 17, blifvit disponerad, under olika kategorier, Så finner man att af utsädesspanmålen skall vid 1870 års slut till nödhjelpskassan åter