Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1868, sida 2

påminde om, att den stora betydelse, man tillägger de symboliska böckerna, är till hinder för den teologiska vetenskapen. I t. ex. Augsburgiska bekännelsen finnas saker, hvilka ej förlikas med hvad utmärkta teologer, äfven i vårt land, framlagt i sina skrifter. — Tal:n ville väcka det förslag, att vid prestedens afläggande, prestens tro och lära ej skulle bindas vid annan positiv norm än bibeln, samt att de stötande slutorden: ,,så sannt ete. skulle utgå. Rådman Björck anmärkte, att det vore omöjligt för en person att binda sig för tid och evighet vid den öfvertygelse, man för tillfället, t. ex. då ed aflägges, har — sådant strede mot lagarne för andens utveckling. Den nuvarande eden gifver så många anledningar till samvetstvång. Tal:n begärde proposition på sin reservation. Prosten Andersson yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve Stackelbery bad — sedan han närmare motiverat samt försvarat sin motion i ämnet — att få förena sig med professor Ribbing. Grefve Hamilton förenade sig äfvenledes med prof. R. Tal:n anförde, att ban, vid de många eder, han under sin vexlande tjenstemannabana måst aflägga, alltid gjort etta med den största bäfvan, ej af fruktan för att ej kunna uppfylla det besvurna i hvad som berodde på viljan, utan i följd af den afsägelse af Guds nåd om hjelp, som ligger i de hemska slutorden: ,Så sannt etc. Biskop Beckman instämde i d:r Sandbergs reservation. Doktor Landgren ville framhålla, att de symboliska böckerna äro en elevation af de höga lärorna, och beklagade svenska kyrkan om en revidering af Augsburgiska bekännelsen skulle komma att någonsin ega rum. En allmän ovilja, från norr till söder, skulle drabba kyrkomötet, om motionen (hr Rydbergs?) skulle antagas. I likhet med biskop Annerstedt, bestred tal. på det högsta att i orden ,,så sannt etc. skulle ligga en förbannelse. Sedan hr Bergstedt lemnat sitt förslag och förenat sig med professor Ribbing och medic. doktor, Liedholm och sedan domprosten Strömberg i korthet yttrat sig för utskottets förslag, skred man till votering. Resultatet af denna blef, att utskottets förslag antogs, men äfven prof. Ribbings om uteslutandet af orden: ,,så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Detta senare, hvilket var en glädjande öfverraskning, beslöts af 27 ja-röster mot 21 nej. Mot detsamma reserverade sig genast biskoparne Annerstedt och Beckman, domprosten Strömberg, d:rna Falck och Sandberg samt prosten Holmqvist. Kl. var half 11 på natten då den afgörande voteringen försiggått. S.