Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1868, sida 2

SätS DTCGVYIAQ DKTIILLenS OCH alla Ac 101TAS detaljbestämmelser ansåges såsom ovilkorligt giltiga, liksom af den intolerans och tvedrägt, som skulle följa af en missuppsattning i den nämnda riktningen af den genom embetseder på de Symboliska böckerna åtagna förbindelsen; samt under yttrande af tvifvelsmål om edens kristlighet och hänvisande på att för en man af hesder och samvete ett löfte, som ej har edens form, dock borde vara lika bindande, som eden sjelf — väckt motion derom, att alla eder, som i kyrkolagen föreskrifvas på de Symboliska böckerna, må afskafsas och ersättas med löften så formulerade, att Den Heliga Skrifts uteslutande auktoritet i kristliga trosfrågor samt de Symboliska böckernas underordnade ställning under denna auktoritet tydligt framhålles. — Under yttrande af bekymmer öfver edernas mångfald, prestedens alltför högspända fordringar, liksom dess längd och för många detaljbestämmelser, samt edernas missbruk genom för tätt upprepande, har slutligen af grefve Stackelberg blifvit hemstäldt, att den nuvarande presteden såväl som all presternas upprepade edgång måtte borttagas och ersättas af ett en gång för alla gällande löfte i den treenige Gudens namn. Då enligt utskottets åsigt embetseder i allmänhet, ehuruväl de, liksom alla anordningar i staten utan undantag, tvifvelsutan från religiös och kyrklig synpunkt kunna bedömas, likväl icke äro att hänföra till skyrkliga mål; och då utskottet hölle före, att den största noggrannhet är af nöden derutinnan, att kyrkomötet icke i något fall upptager ärenden, hvars behandling ligger utom dess befogenhet, alldenstund konseqvenserna at ett motsatt förfarande skulle blifva, att ingen allmän angelägenhet skulle finnas, som ej kunde blifva föremål för kyrkomötets öfverläggningar och I beslut; så hade utskottet, för det första, stillstyrkt, att domprosten Sondns förslag, seehuru önskvärdt detta förslag i sig sjelf syntes utskottet, dock i den omfattning, I detsamma af honom blifvit framstäldt, icke ll till någon kurkomötets åtgärd föraneda. Äfven hrr Rydbergs och Stackelbergs motioner hade af utskottet afstyrkts. Motiveringen härför ljöd: Såvidt utskottet kan finna, utgör en ed intet annat än ett löfte, afgifvet med åberopande af Gud såsom vittne. Å andra sidan förmenar utskottet, satt ett löfte af hvarje samvetsgrann menniska betraktas och erkännes vara tillika inför Gud afgifsvet, äfven om Hans namn. vid dess afläggande ej uttryckligen nämnes. Då härtill slutligen kommer, att utskottet ej kan betrakta de vid prestedens slut förekommande bekräftelseorden annorlunda, än som en uttryckt önskan och åkallan om den Högstes bistånd till det aflagda löftets obrottsliga hållande; så kan utskottet ej finna skäl till det i hr Rydbergs och grefve Stackelbergs motioner föreslagna utbytet af ed mot sä kalladt löfte och får fördenskull, för det andra, hemstalla, att nämnda, motioner, försåvidt de afse ändring i nu omförmälda hänseende icke må af kyrkomötet bifallas. — Enligt utskottets förmenande utgör befintligheten af en trosbekännelse ett nödvändigt vilkor så för en kyrkas tillvaro såsom ett helt eller en enhet af dess medlemmar, som för dess karakter af en viss, från andra och med densamma olika trossamfund särskild; och icke mindre är det, enligt utskottets tanke, för dess fortfaro i nämnda egenskaper en oundgänglig fordran, att dess lärare äro fförbundna att undervisa enligt den kyrkas trosbekännelse, inom hvilken de äro tillsatta att i nyssnämnda egenskap vara verksamma; hvilket det ej heller torde, varit motionärens mening att. bestrida. Lägger nu utskottet till det sagda, att utskottet, med fullkomligt erkännande af de Symboliska böckernas underordnade ställning såsom trosauktoritet till Den Heliga Skrift, samt utan att neka, det ju ännu starkare uttryck för betecknande af nämnda förhållande mellan Den Heliga Skrift och de Symboliska böckerna än de i presteden befintliga kunna användas, likväl ej kan finna, att de sistnämnda lida af någon tvetydighet eller obestämdhet i förevarande hänseende, hvaraf möjliga missförstånd skäligen skulle böra förklaras eller ursäktas; så äro härmed de skäl anförda, till följd af hvilka utskottet, för det tredje, anser att äfven till hr Rydbergs motion i förevarande fall kyrkomötets bifall icke bör tillstyrkas. Deremot hade utskottet ej kunnat undgå satt finna de af motionärerna framställda anmärkningarne mot prestedens allför stora utförlighet och mot den mängd af, I enligt utskottets åsigt, öfverflödiga och i en ed olämpliga detaljer, hvilka den nuvarande presteden innefattar, vara fullt -I befogade. Vid en betraktelse af de äldre formulärerna till embetseder hade visat sig, att dessa eder tillika utgjorde mer eller mindre fullständiga instruktioner för den, som aflade dem. Sådant förhållande syntes utskottet emellertid endast egnadt att minska vigten och högtidligheten af eden, som deremot rätteligen väl endast bör utgöra ett allmänt uttryck af och I högtidligt löfte i afseende på den egentsliga och hufvudsakliga uppgiften för det embete, vid hvars tillträdande den skall afläggas, under det den detaljerade instruktionen, understundom. måhända beträffande äfven mera tillfälliga och förän5 derliga förhållanden, passande intager en annan plats. Likaledes instämde utskot, I tet i de påminnelser, som blifvit gjorda a I derom, att upprepande af eder vid tillträde till serskilda presterliga befattningar, sefter aflagd prested och med denna af nära nog ordagrannt lika lydelse, ej allenast synes onödigt, då föremålet och uppgiften för prestens verksamhet äfven i olika embetsställning dock i allt väsendtligt städse äro desamma, utan att samma upprepande derjemte måste anses rentaf skadligt och oriktigt, såsom egnadt att minska edens helgd eller framkalla skenet af att den en gång aflagda eden ej fortfarande och vid hvarje presterlig befattning vore fullt bindande. På dessa skäl och i närmaste öfverensstämmelse med domprosten Strömbergs motion hade utskottet alltså föreslagit, att kyrkomötet måtte besluta, att till Kongl. Maj:t ingå med underdånig framställning derom, a) att nytt formulär till presteden måtte blifva utarbetadt på sådant sätt, att denna ed lämpligen förkortas och från densamma uteslutes allt annat, än hvad som utgör allmänt uttryck af det hufvudsakliga och väsendtliga i föremålet och uppgiften för prestens verksamhet såsom sådan; samt b) att prest, efter vid inträde i prestembetet en gång aflagd prested, ej vid tillträde till eller ombyte af församlingstjenst må åläggas ny edgång. Reservationer häremot hade afgifvits af prof. Ribbing, hvilkens hufvudönskan var, att de i eden befintliga slutorden: , så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ, måtte utgå; af d:r Sandberg, som önskade, latt nytt formulär för prestmän måtte uth arbetas, hvilket icke innehölle annat än — — — mo RR Ro ct I — 1—14