Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 2

nats. Då emellertid något sådant ej afhörts, kunna vi ej undertrycka den äsigten, att hr Murns bortgång från riksdagen blir för denna en mycket kännbar förlust. Hans stora sakkännedom i allt hvad till landets hushållning hör, hans oförminskade energi, hans omutliga redbarhet och stora moraliska mod, att uttala sin mening äfven då han väl visste, att den skulle vinna blott föga afseende — allt detta är egenskaper, som icke så lätt finnas förenade hos en och samma representant. Det är sannt, att det lyckades det hemligt-protektionistiska partiet vid 1867 års riksdag, att göra horr Murön misstänkt och paralysera hans inflytande, och det är äfven troligt att detta kändes rätt påkostande för en man, som varit van att äga ett stort inflytande och som var medveten af sina afsigters renhet; men det är ock sannt, att detta förhållande undergått en betydlig förändring vid 1868 års riksdag, då hr Murns kraftiga och öfvertygande framställningar vunno mycket gehör. Det hade derföre varit ganska troligt, att hr Murn, derest han qvarstannat, hade vid den stundande riksdagen åter intagit den plats, som honom tillkommer. Det är anmärkningsvärdt, att den tidning, som velat företrädesvis göra sig till målsman för den svenska industrien, visat ganska mycken afvoghet mot den man, som helt visst mer än någon annan verkat för denna industri. Så har hr Murön varit en af de verksammaste befrämjarne af den storartade utveckling af vårt lands kommunikationsväsen, som nu länder oss till gagn och heder. Så har han genomfört, med seger öfver stora svårigheter, den största enskilta jernväg landet äger, hvilken är tillika, äfven direkt, rikt vinstgifvande. I sin ort har han genomfört betydande anläggningar inom olika grenar af industrien, att blott nämna det stora bomullsspinneriet vid Gefle, Korsnäss sågverk, m. m., hvartill nu kommer den uppgift han åtagit sig att lösa uti återupptagandet af Sandvikens jernverk. Lägg härtill den förkofran Gefle stad genom allt detta rönt, uti sin handel och sjöfart, skeppsbyggeri, m. m., och man torde erkänna, att ingen öfverdrift ligger i det ofvan fällda yttrandet, att ingen lefvande man i Sverge så verkat för landets industri, som P. Muråön. Men han var derjemte en varm och orubblig vän af frihet i handel och näringar, och detta var ett stort fel i många ögon, hvilka ej förmått öppna sig för den sanningen, att denna frihet just är grundvilkoret för landets näringslif. Hr Murån hade tillika det felet, att hysa en hög tanke om Sverges folk och om landets rika naturliga hjelpkällor, hvadan han ej fördrog, utan tillbakavisade den omanliga klagolåten öfver ,landets ruin, m. m., som under någon tid ville gälla såsom yttringar af en sann patriotism. Man kunde dock här ej säga, att det var ideologen, som talade, emedan det var nättopp den genompraktiske mannen, som bättre än rågon kände landets ekonomiska ställning. Man har beskyllt hr Muren för att vara en politisk intrigör, och särskilt höjdes ropet derom vid den sista ståndsriksdagen, då han lyckades samla omkring sig borgarståndets majoritet och tillsätta statsutskottet efter sin önskan. Det var ju nära, att man då velat utropa hr M. såsom en landsförrädare. — Dessa beskyllningar har hr Muren alltid tillbakavisat, med anförande af det enkla faktum, att han är alltför öppen och uppriktig, att göra intriger. För vår del tro vi ock, att detta tal om ,intriger äger ganska liten giltighet inom vårt politiska lif. Naturligtvis misstänker och beskyller man derför hvarandra å ömse sidor, men opartiskt och lugnt betraktade intaga sådana saker en ganska underordnad plats, ty det svenska lynnet passar endast föga för intrigspelet, vare sig inom det ena eller andra området. Klokhet och beräkning måste finnas hos en politisk ledare; under de gamla förhållandena sordrades också vid många illfällen dagtingan och eftergifter åt den ene och andre, för att vinna deras understöd, och sådant är väl ej heller främnande för våra nuvarande förhållanden; men om intriger, i ordets verkliga me— tro vi ej att det varit synnerligen råga. Det vore beklagligt, om män med hr Murns kraft, insigter och fosterländska våg skulle, vare sig af trötthet eller missnod, undandraga våra riksdagar det biräde och den samverkan, dessa alltför väl dehöfva. Men ännu värre är det, om natiosen ej förstår uppskatta den förlust, som ärigenom ådrages det allmänna, så att nan likgiltigt låter sådant försiggå. Det wa statsskicket kräfver, att landets bästa rafter tagas derför i anspråk, så att de nå blifva erfarenhet och insigt, som beÅ angår ÄHHO AU KAL