Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 2

att fästa sig vid en annan. Hvad angår professorns misstankar mot kammarherren med afseende på Almas död, så sökte hon på allt sätt qväfva hvad som i hennes själ talade för deras sannolikhet, och hon besvor honom att ej för någon yppa dem, hvilket han också lofvade. Professorn dröjde några dagar i Bern. Han talade mycket med fru CC och Ebba om den aflidna, som tycktes för honom vara nästan ett slags helgon. Han frågade Ebba efter hennes barndom och lyssnade med den största begärlighet till hennes skildringar af äfven de minsta detaljer rörande de begge vännernas sammanvaro. Det var, som om hvarje uppgift om Almas tidigare lif, hvarje drag ur hennes korta historia, hvarje liten handling eller yttrande, som återspeglade hennes karakter och skaplynne, voro för honom dyrbara reliker. När han satt så lyssnande till den unga flickans små skildringar, när den lärde mannens stora djupa ögon tårades, då han förnam ett och annat för Almas hela väsende betecknande drag återgifvet af hennes bästa vän, tänkte fru Ct: Denne skulle det ha varit; hur lycklig skulle han ej gjort den stackars Alma! hur lycklig skulle ej hon gjort honom! Professorn besökte under sitt vistande i Bern ofta kyrkogården, men kunde endast sällan närma sig Almas graf, ty han blef merändels varse en annan der före honom. Lindenstråle, som ständigt bäfvade för upptäckt, ville gifva sig sken af att djupt sörja sin hustru och gick ofta till hennes graf under den vecka, han qvardröjde i Bern, samt uppehöll sig der långa stunder. Hos stadsboerna började han väcka intresse derigenom, och man talade med deltagande om den sörjande enklingen, hvars unga hustru fallit ett offer för bergvandringsmanien. Omsider bröto de resande upp. Fru C återvände med den Stälhjelmska familjen och lord Danbar till Stockholm, der Ebbas bröllop skulle stå. Professorn reste till Tyskland, för att genom vetenskapliga forskningar söka mildra sin smärta