Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 2

Sjellviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Prosessorn söljde den goda frun nästan mecaniskt, och snart sutto de begge i hennes rum. Han berättade henne nu allt; han talade om anoudet, han erhållit af kammarherren, och det svar, han gifvit, samt det sista samtalet med Alma, då han kände sitt beslut svigta och skulle samtyckt ill allt, om ej denna afrisat hvarje förslag till skiljsmässa från sin make och bjudit den stackars ärde att aflägsna sig, för att aldrig mer närma ig henne. Efter Almas afresa hade han gjort sig närmare underrättad om Lindenstråles sätt att illbringa tiden, då han ej var i sin hustrus näret — d. v. s. den ojemförligt större delen af den id, denne tillbragt i Paris, och han hade fått höra talas om den hyllning, kammarherren hemourit åt den unga sköna enkan, grefvinnan de Romigny. Denna upplysning stadgade hans öfverygelse, att det förslag, som riktats till honom, var uppriktigt menadt och ej afsåg att pröfva ronom, såsom han förut stundtals trott, och som rammarherren sökt inbilla honom, sedan det blifit afslaget. Hans oro för Alma, som drifvit wonom till Schweitz, berodde i sjelfva verket till n stor del på denna underrättelse och de missankar, den var egnad att väcka. Fru Cf lyssnade till professorns berättelse ned plågsam undran. Det hela syntes henne ännu tmlighetsfullt, men obegripligast af allt förekom tenne dock Almas beslut att förena sitt öde med indenstråle nu, sedan det var henne klart, att won aldrig älskat honom; en sådan qvinna som len med alla förståndets och hjertats egenskaper å rikt utrustade aflidna kunde nemligen ej så astigt upphöra att älska den man, som blifvit örenad med henne genom de heligaste band, för ) Se H.-T. N:o 233. i