Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 1

(—— — Kyrkomötet. ö Sammanträdet den 3 Oktober f. m. i (Ur Dagbladet). Rörande ungdomens konfirmation och första nattvardsgång. Uti ett till mötet afgifvet betänkande hade mötets presterliga ledamöter föreslagit, att nu gällande kyrkohandboks fjerde kapitel, handlande om ,,hur förhållas bör, då ungdomen första gången begår Herrans heliga nattvard, må utbytas mot det kapitel, som härom finnes i nya handboksförslaget intaget. Detta betänkande föredrogs nu, äfvensom i sammanhang härmed tillfälliga utskottets Å 2 utlåtande i anl. af hr Ödencrantz motion derom att, sedan barnen inför församlingen ådagalagt att de inhemtat nöjaktig kunskap i kristendomens hufvudstycken, det må ofrerlemnas låt deras eget fria val att bestämma, om och när de önska offentligen bekänna sin tro och begå nattvarden. I sistnämnda utlåtande var föreslaget, att kyrkomötet måtte hos K. M:t anhålla om den förändring i hvad handbokens fjerde kapitel innehåller med afseende på ungdomens konfirmation och första nattvardsgång, att sedan ungdomen hos kyrkoherden i församlingen eller — efter anmälan hos församlingens pastor — genom annan prestman bekommit den undervisning, som bör föregå första nattvardsgången, nämnda ungdom väl må vara förbunden att undergå offentligt förhör i kristendomens hufvudstycken, men att sjelfva konfirmationen må från förhöret skiljas samt deltagandet deri öfverlemnas åt ungdomens fria val. Härom uppstod en ganska liflig och långvarig debatt, hvarunder hr Udencrantz ville fästa synnerlig vigt derå, att ungdomens konfirmation och första nattvardsgång må lemnas fullkomligt fria. Just i det nu rådande tvånget med afseende å dessa religionsakter vore, enl. talarens åsigt, att söka grunden till det missbruk med nådemedlen, som för närvarande i så många fall egde rum. Prosten Andersson kunde ej medgifva tillvaron af det utaf föregående talare öfverklagade tvång. Endast skyldigheten att vid en viss ålder inställa sig hos vederbörande prest för att emottaga undervisning i kristendom vore oeftergiflig. FPresten egde så mycket mindre rätt att tvinga en konfirmand till nattvardens begående, som det i stället ålåge själasörjaren att fästa dennes uppmärksamhet derpå, att bekännelsens afläggande bör vara en fullkomligt fri handling. Talaren gillade ej förslaget att skilja förhöret från konfirmationen, ty den kristna församlingen egde väl rättighet att af sina medlemmar fordra kännedom om samt oflentligt uttalande af evangeliskt-lutherska kyrkans troslaror. Då talaren ej kunde finna, att utskottets eller motionärens förslag skulle leda till ett mera värdigt begående af nattvarden, yrkade tal. afslag å utskotts-betänkandet samt godkännande af handboksförslagets 4:de kapitel, ett yrkande, hvari äfven biskop Annerstedt förenade sig. Biskop Butsch erinrade derom att, åtminstone i åtskilliga större församlingar, förhör och konfirmation vore från hvarandra skiljda. Utskottets förslag afsåg sålunda blott att åstadkomma ett slags legalisation å ett sätt att gå till väga, som de facto egde rum, Biskop Anjou ville ej förneka, att det ju måste ligga en eller annan felaktighet i föreskrifterna om ungdomens första nattvardsgång. De allmänt sporda klagomålen i detta hänseende vittnade derom. Det väsentligaste felet trodde talaren ligga deruti, att denna heliga handling urartat från en kristlig till en pompös akt. Föreskriften derom, att första nattvardsgången skall ske Söndagen efter konfirmationen, borde utgå samt i stället öfverlemnas åt konfirmanden sjelf att härom bestämma. Härigenom borttages förnämsta anledningen att anse denna handling såsom ett tvång. Talaren yrkade afslag å betänkandet samt antagandet af handboksförslagets 4:e kapitel med uteslutande af sista stycket. D:r Fallenius, med hvilken motionären sedermera förenade sig, föreslog ett serskildt tillägg till handboksförslagets 4:e kapitel derom, att det må åläggas prestman, som beredt barnen, att, innan kontirmationen sker, uttryckligen förklara, att densamma är en fullkomligt fri handling samt att intet tvång i detta afseende förefinnes. Biskop Björck medgaf väl rigtigheten deraf, att den frihet, som bör finnas, tydligen är suttryckt, men ansåg dock å andra sidan, att i detta afscende en viss återhållsamhet bör iakttagas. Tal., som lika med biskop Anjou framhöll det önskvärda deruti, att ungdomen vid sin första nattvardsgång lemnades så ostörd som möjligt, förenade sig i öfrigt med d:r Fallenius. I samma syftning yttrade sig äfven d:r Sondn. D:r Rundgren tyckte väl, att farhågorna mot nattvardstvånget vore temligen obefogade, då de reglementariska föreskrifterna i handboken derom intet innehöllo, utan blott meddelade råd och anvisningar rörande sättet att gå till väga vid ungdomens första nattvardsgång. Emellertid vore motionen värd uppmärksamhet, såsom otvifvelaktigt afhandlande en angelägenhet, som gifvit anleduing till oro och bekymmer. Det vore af vigt att bibringa både presten och församlingen full insigt derom, att något tvång. ej förefinnes för barnen att, sedan de bibringats undervisning i kristendomens hufvudstycken, låta konfirmera sig. ! Tal. kunde dock ej förorda utskottets eller motioärens förslag, hvarigenom nattvardsförhöret skulle l förvandlas till en examen samt ungdomens unders l l l visning betraktas som en förberedelse dertill. Det af d:r Fallenius föreslagna tillägg vann ej heller godkännande af talaren, som för sin del trodde att, om presten ej under beredelsen kunnat öfvertvga barnen. att konfirmation och nattvard vare