Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1868, sida 2

tankspridd, då det öfriga sällskapet hänfördes ar de storartade naturföreteelserna, som mötte deras blickar. Han talade nästan aldrig enskildt med sin hustru, men han visade henne all uppmärksamhet i andras närvaro och ansågs såsom en mycket ridderlig äkta man af de engelska damerna i sällskapet. Han tycktes ifrig, att Alma måtte få njuta af utsigterna, och omsorgsfull om hennes helsa; han förmanade henne i andras närvaro gång efter annan att ej förkyla sig, och hans betjent medförde för hennes räkning, då någon högre alp skulle bestigas, pels och filt m. fl. persedlar till värn mot kölden. Alma tackade för hans uppmärksamhet och besvarade hvarje ord, han rigtade till henne, med undfallande höflighet. Hvad mer kunde han väl begära? Fru C hade börjat brefvexla med professor N, utan att någon underrättats derom. Den stackars lärde hade så ifrigt anhållit om, att hon skulle meddela honom upplysningar om Alma, hennes helsotillstånd och andra förhållanden, som rörde denna, att den goda frun ej kunnat neka honom detta. Hon insåg, att han var orolig för denna qvinna, som var honom så dyrbar, och som han sjelf ej mera vågade nalkas. Fru Ct hade i sitt andra bref underrättat professorn om det lifvande och stärkande inflytande, som bergssejouren börjat utöfva på den unga friherrinnan. De resande hade nu kommit in i Berner Oberland, der den storartade naturen utvecklar sig i hela sin vexlande rikedom, der alperna stå som förstenade forntidshjeltar i förstorad skala, och man tycker sig se dem skaka sina isharnesk och rusta sig till strid mot hvarandra. Man såg den ena bergsjätten efter den andra och gjorde fleras närmare bekantskap, och man närmade sig östra delen at Oberland, der de väldigaste alperna bilda en grupp af det mest imponerande slag. Man hade anländt till Lauterbrunn och skulle passera öfver Wengern Alp till Grindelvald. (Forts.)