Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. Vill ni då bringa mig till förtviflans rand? Skall jag — — Ah, min herre, jag vill inte, att ni skall göra något alls; jag fordrar intet af er — haf då den älskvärdheten och visa mig samma billighet. Ni har en hustru; hvarför får jag då inte ha en man? Ni talade för någon tid sedan i Paris om, att-ei trodde er om att kunna åvägabringa en skiljsmessa, men det har inte lyckats er.f ,Det kan lyckas mig, när jag vill, sade Lindenstråle, ,,men i det fallet förlorar jag all rätt att dela vår gemensamma förmögenhet. Ser ni, dyra Olotilde, förhållandet är det, att jag trodde mig om att kunna erhålla hennes samtycke till skiljsmässa, och i det fallet hade saken i ekonomiskt hänseende kunnat rangeras efter er önskan. Men det lyckades ej, och nu frågar jag er: Vore ni ej nöjd med mig, om jag afstode från all min hustrus förmögenhet och slet det band, som förenar mig med henne? Nöjd — ah, min herre, det är ett romantiskt förslag, och hade vi lefvat i riddartiden, så hade det slagit an på mig, och jag hade räckt er min hand. Saken kunde ju lätt bjelpts; ni kunde dragit ut i krig mot saracenerna och återkommit rik på ära och byte, eller kunde ni brutit er in i ett förtrolladt slott, dödat ett dussin jättar eller trollkarlar, och kommit till min borg att afhemta er brud med många lastdjur dignande af skatter. Men vi lefva i en prosaisk tid; en parisisk dams utgifter äro stora, som ni vet, och mina tillgångar ) Se H.-T. N:o 226.