Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1868, sida 2

Den utflygt, som ,,Sophia företagit. skildras af deltagarne såsom högst intressant, ehuru de på förband hysta förhoppningarne derunder blifvit grundligt svikna Under färden mot vester mötte snart drifis, som slutligen blef så tät, att hvarje vidare framträngande var omöjligt (ungefär vid Greenwichs longitud). Kosan styrdes derföre mot nordost, och genom omvexlande isband och mera isfritt vatten forcerade sig fartyget upp till omkr. 81? 16 N. B., men der vidtog ett fullkomligt obrutet, omätligt isfält, som totalt nedslog hvarje tanke (såvida någon ombord hyste någon sådan) på ett isfritt, segelbart polarhaf och som betydligt reducerade förhoppningarne att med fartyg framtränga synnerligen längre mot polen, åtminstone vid denna årstid. Den vue, som här visade sig för de resandes blickar, skildras af alla — både befäl och manskap — såsom i hög grad imponerande och storartad. Is hindrade vidare annalkandet till Nordostlandet och Sju-öarne, hvarföre man nödgades vända åter mot sydligare trakter. I Liefde-bay landsattes trenne af kamraterna, för att kartlägga och undersöka denna hittills så godt som obekanta fjord; vid dess mynning skola vi i öfvermorgon åter med dem sammanträffa. Om således denna , Sophias utflygt ej uppfyllt de sanguiniska förboppningarne i alla afseenden, så har den dock ej varit utan resultat. Specielt hafva djuplodningarne och de dermed förenade undersökningarne af djurlifvet på stort djup lemnat särdeles vackra resultater. Så t. ex. nåddes en gång botten först på ungefär 2,170 famnars (omkring 13,000 fots) djup, och det med den särskildt för detta ändamål konstruerade maskinen upptagna bottenprofvet visade, att äfven på detta ofantliga djup en rik och omvexlande djurverld lefver och rörer sig. Vår färd går nu till Henlopen Strait för att, om möjligt, söka nå Giles land. Troligen komma vi härunder snart att sammanträffa med den tyska polar-expeditionen, ty enligt hvalrossfångares berättelser skall detta fartyg förgäfves sökt framtränga på någon af de af Petermann uppgifna vägarne, längs Grönlands ostkust eller öster om Spetsbergen. Det har derföre nödgats längs Spetsbergens vestkust (d. v. s. den väg, som de svenska polar-fararne alltid bestämdt förklarat vara den bästa och minst osannolika af alla) begifva sig upp till Spetsbergens nordkust och skall enligt samma fångstmäns utsago för en half vecka sedan legat i Treurenberg bay för att derifrån söka framtränga genom Henlopen Strait likaledes mot Giles land eller det land, som under svenska polarexpeditionen 1864 i fjärran skådades öster om Spetsbergen. Huru såväl vi som tyskarne i detta afseende komma att lyckas, derför hoppas jag kunna närmare redogöra i mitt nästa bref. —e— 22 AE