sultatet skulle bli till svårt men för företaget. Tal:n vore, såsom torde vara bekant, en stor vän af sparsamhet med allmänna medel, men skulle dock mycket beklaga, om denna fråga, hvilken ventilerats sedan 15 år tillbaka, nu skulle falla genom en missförstådd sparsamhetskänsla. För sin del ville tal:n till det yttersta kämpa för, att Stadsf:e nu ej i denna vigtiga angelägenhet skulle fatta ett beslut, hvilket efterkommande med skäl skulle stämpla såsom i högsta grad förunderligt. Reservationen är otydlig; det talas i densamma om ,, ett större antal konsumenter-, men hvad är ett större antal? Ingen bestämd siffra uppgifves. Jemforelserna med Stockholm hålla ej streck, hvilket med flera exempel kunde visas. — Tal:n ville ej förleda Stadsfullmäktige att fatta ett förhastadt beslut, men det vore en skam och nesa, om nu, efter så många års arbete och möda, frågan skulle kastas öfverbord då afgörandets stund är inne. Ville alltså med bästa samvete förorda bifall till beredningens hemställan, med den af hr Lindström föreslagna modifikation. Hr Nyström tillstyrkte bifall till reservanternas förslag, motiverande detta tillstyrkande uti ett längre skriftligt anförande. Tal:n manade till var samhet, och trodde, att ett antagande at reservanternas förslag skulle hälsas med bifall äfven af en vidsträckt krets utom Stadsfullmäktige. ,Ju omsorgsfullare vi nu göra förberedelserna, desto tryggare kunna vi sedan vandra mot målet. Hr Lindström begärde nu ånyo ordet, uppträdande med stor vidlyftighet och mycken skärpa mot reservanterna, speciellt hr Philipsson. Det är ej hos husegarne — yttrade tal:n bland annat — som man bör söka det egentliga intresset för vattenledningen, utam hos det stora flertal, som icke är husegare. Utlysandet af ett möte eller framläggandet af listor, på sätt reservanterna föreslagit. skulle alltså säkerligen ej komma att röna stora sympatier hos husegarne, redan derför, att en afgilt at 2 rdr på 1,000 af fastigheternas taxeringsvärde blifvit föreslagen, hvartill vidare komme inledningskostnader, reparationer m. m., allt utgifter, till hvilka fastighetsegarne i allmänhet ej torde vilja förbinda sig. En sådan förbindelse skulle i alla händelser ej innebära någon garanti för företaget. Hr Berger vore öfvertygad om, att ett bifall till reservanternas förslag skulle leda till vattenledningsfrågans fall, åtminstone intilldess större förmågor än de nu förhandenvarande komme att taga densamma omhand. Att reservanterna ingalunda afsett ett sådant resultat, kunde tal:n, i egenskap af medlem utaf beredningen, på det bestämdaste vitsorda. — Det är alldeles icke fastighetsegarne, som vattenledningsfrågan förnämligast rör, utan stadens öfrige invånare. De förstnämnda äro ingalunda sådana vänner till vattenledningen, som de sednare; bland husegarne finnas för öfrigt många, som äro uppenbara fiender mot vattenledningen och som ganska oförstäldt föra sina åsigter till torgs. Många finnas ätven, som af vanlig lojhet ej bekymra sig om saken, och åter andra, hvilka ej i förväg, genom anteckning på en lista, vilja abinda sina händer för framtiden. Om den föreslagna teckningen ej blefve tillräcklig, skulle detta blifva det mest välkomna vapen för vattenledningens fiender, (ty vattnet har liksom ljuset sina fiender). De ifrågavarande husegarne skulle emellertid, enligt tal:ns öfvertygelse, just bli vattenledningens bästa kunder, då de, tvungna af förhållandena, mot sin vilja skulle nödgas anlita densammas förmåner. — Ehuru takn ej tilltrodde sig att med full visshet bedöma de framlagda kalkylerna, vore han likväl af den tro, att en vattenledning i Göteborg skulle bli ett i ekonomiskt afseende ganska godt företag, till stöd för hvilken äsigt tal:n påpekade, att ännu ingenstädes någon vattenledning gätt till grund, utan tvertom öfverallt burit sig väl. Hvarfor skulle ett motsatt förhållande inträffa här? — I fråga om de erforderliga medlen, behöfves här, likasom vid enskilda företag, ett hufvudkapital och ett rörelsekapital. Dessa kapitaler bar staden naturligtvis lättare att förskaffa sig, än ew enskild. Detta oaktadt vill man nu hänskjuta saken till framtiden. Om sådana olyckor, som år 1853, åter inträffade, skulle j ett svårt ansvar drabba Stadsfullmöktige, då samhället med rätta kunde fråga: ,,hvad ha ni sedan! den tiden gjort för oss i sanitärt afseende? Ett sådant ansvar fruktade tal:n vida mera än det, hvarmed man nu från vissa håll utanför Stadsf:e hotar. Slutade med ätt yrka bifall till beredningens förslag, med den af hr Lindström föreslagna modifikation. Hr Philipsson bemötte de skarpa anfall, för hvilka ban, i egenskap af reservant, varit utsatt, samt påpekade flera missuppfattningar och oriktiga tolkningar å de talares sida, hvilka uppträdt emot; reservationen. l Hr Hedlumd: Då först den ledsamma underrättelsen ingick att K. M:t afslagit är vc framställning beträffande lånet, hade tal. velat att man skulle söka förskaffa sig en teckning för den privata konsumtionen, för att dermed kunna, vid ärendets förnyade behandling, lugna farhågorna för den uttaxering, som nu måste göras under de första åren, innan vattenledningen blifvit allmännare anlitad, Härvid hade dock äfven hyresgäterna bort äga tillfälle att teckna sig. Sedan dess hade dock flera veckor förflutit, och man skulle numera, vid föranstaltandet af en sådan teckning, ej vinna, utan förlora tid. Kom:es invänningar mot en sådan åtgärd kunde väl också näppeligen vederläggas. — Härtill kom att farhågorna för en ökad uttaxering numera ej synas äga samma grund som då beslutet om vattenledningen fattades. Det. är verkligen förhållandet, att stadens inkomster under år 1867 öfverstigit de beräknade inkomsterna med 67,000 rdr, hvaremot utgifterna varit 16,000 rdr mindre än man antagit, ett förhållande, som i ingen mån uppvägdes af de upplänta 150,000 rdr, hvilka ingå med i beräkningarne och hvilka blifvit använda till föremål, som ingalunda hörde till löpande utgifter, såsom inköp af Sannegården, m. m. — Efter hvad man erfarit, lärer ställningen under innevarande år vara ungefär densamma. När man ej bör befara, att stadens inkomster skola under den kommande tiden förmin-. skas, utan tvertom, samt då den största delen af våra betydliga arbetsföretag numera är undangjord, så syntes ej stadens ekonomiska ställning lägga något allvarsamt hinder mot utförandet af den länge äskade vattenledningen. Man bör respektera deras åsigter, hvilka ej vilja till efterkommande öfverlemna skulder, men det är dock ett annat förhållande, när dessa skulder uppvägas af motsvarande eller större valuta. Eller skulle vi verkligen vilja nu utbyta det Göteborg, för ett par tiotal af år tillbaka, som hade 1)1 million i stadskassan, mot det närvarande, som har 3 millioner skulder? skulle vi vilja sakna alla de nyttiga och vackra arbeten, i broar och kajer, i i gator och byggnader, m. m., som blifvit med dessa kapitaler vunna? och skola ej vära esterkommande hålla oss räkning för, att vi åt dem öfverlemna likartade arbeten, om de också derför få vidkännas en del af de kostnader, som varit dermed förbundna? En uttaxering för fyllande af ränta och amortering för vattenledningen, hvilken väl ej kunde inträda förrän 3 å 4 är efter företagets begynnande, : utgjorde i sjelfva verket endast ett förskott, som nu lemnades till detta företag af de skattdragande, i st. f. genom lån. Ty när detta företag. börjar bära sig och återgälda de å detsamma nedlagda kostnader, så vore ju hvad man förskjutit Ä ett samladt kapital, hvilket utgjorde kommunens fordran hos vattenledningsföretaget. Medgifvas måste likväl, att denna förskottering kan under de första åren drabba de högre beskattade ganska tnnot i förhållande till de förmåner IE: