Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1868, sida 2

vullnhing Kall SKIT)LCG UVA en sdadan AKlu unglig prydnad. H. Göteborg d. 1 Oktober. Måttet blef då ändtligen sylldt. Den ämsta af Europas regeringar, den föraktigaste af dess regenter, den sista regeande bourbonen har blifvit besegrad af ina egna undersäter och förjagad utur itt land. Det är det spanska folket, det som längst bevarat ridderlighetens traditiorer, hvartill hörde en nästan afgudisk tillbedan af monarken, som nu fördrifvit likasom ett skadedjur sin regerande drottning, ittlingen af en regentfamilj, som lyser i listorien med stora och ärofulla minnen. )ch ännu mer: det är icke blott den seleslösa och trolösa regentinnan man förILrifvit, utan också hela hennes afföda. Den sednaste, misslyckade revolutionen innebar en varning mot att alltför tidigt sluta till utgången at den nu inträffade. Nu tyckes dock allt hafva varit långt bättre förberedt, hvarjemte hatet och förbittrinsen tydligen ökats genom de blodscener, som följde på den förra rörelsens undertryckande. Mot drottning Isabella uppreste sig nu hela armen, med få amdantag, och alla landets något bildade samhällsklasser samt en god del af massan utaf befolkningen. Allt hvad hon ägt på sin sida har varit presterskapet och den af detsamma ännu beherrskade råaste delen af befolkningen i vissa provinser. Revolutionens betydelse ligger dock långt mindre i fördrifvandet af drottning Isabella och allt hennes anhang, än i den riktning, hvari det nya systemet kommer att gå. Att den förut undertryckta manliga linien af den närvarande regentätten, med dess anhängare, de s. k. Carlisterna, skall söka vinna terräng, ligger i tingens natur, likasom att mer än en blodsdroppe kommer att för den sakens skull utgjutas Man bör likväl hoppas att revolutionens program: sammankallandet af en konstituerande riksförsamling, skall kunna genomföras. Det beror då på hvars andas barn denna riksdag blir. Utgången ur revolutionen, som ej kan annat än äga er mot prestväldet fiendtlig karakter, borde denna riksdag göra till sin första uppgif att afskudda sig detta ok, det förfärliga ste af alla, som binder ej blott statens lemmar och hämmar dess fria utveckling, utar ock menniskornas samveten och tankefrihet Och härpå beror Spaniens framtid. Kar det icke lösgöra sig från detta ok, så tje na ministöreoch dynastiförändringar til intet. Ett steg mot landets frigörande i alle riktningar från dess medeltidsinstitutionei och lagar vore en politisk förening med Portugal, hvars regent, på det närmaste förbunden med Italiens konung, byggt sir styrelse på konstitutionell grund. Då vore också bandet med påfvedömet slitet, ock hade detta föråldrade välde dermed för lorat sitt sista pålitliga stöd. Det är kändt, att en betydlig del af de liberala Spanien hyllar denna mening, om ock ett medelvägsparti kan finnas, som vil understödja hertigen af Montpensier, gift med drottning Isabellas syster, och ni möjligen vorden mera populär efter de edikt, som förvisade honom ur landet. — Att här finnas ,,exaltados, som drömm om en Iberisk republik, lärer väl ock kunna antagas, men det är föga troligt, at de som nu leda revolutionen skola med gifva en sådan ytterlighet, hvarför ögon blicket, med hänsyn till den allmänna politiska ställningen i Europa, synes vare föga gynnsamt. Huru Spaniens öden skola utveckl: sig, lärer väl en ej aflägsen framtid komma att visa. Under alla förhållanden kun na alla frisinnade elementer i Europa e annat än fägna sig åt, att detta lana, rik på naturliga hjelpkällor till odling och väl stånd, rikt på stora minnen och med et! folk, hvars i grunden ädla skaplynne e kunnat helt och hållet förderfvas af de andliga och verldsliga förtrycket, inträd på en bana, som kan ställa det i jem bredd med Europas öfriga konstitutio nella folk. Staden och Länet. IIerrar Stadsfullmäktige Ti )—