Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1868, sida 2

Prof. Torön hade med glädje sett prof. Ribbings motion framkomma, alldenstund han i den spårade den kristligaste åstundan att få de skenbara motsägelserna i kyrkans bekännelseskrifter bringade i tydlig samklang. Tal. såge i motionen ett af de många tecknen till att i våra tider allt flera hjeltar i församlingen vakna till lif och till törst efter sanningen. Men talaren satte sig dock emot hr Ribbings förslag. Utkomme en sådan skrift, som den hr R. föreslagit, finge den en sådan karakter, att många skulle anse den vara af lika hög betydelse som de symboliska böckerna, ja, kanske betrakta den såsom en sjette symbolisk bok. Samveten skulle oroas, strider uppkomma om man i nämnde skrift gifvit den rätta uppfattningen, den rätta uttolkningen af de eviga sanningarne. Dylika strider skulle icke vara önskrärda för vårt folk. Talaren ville visserligen, att sanningen skulle gå fram, men i frid, i vetenskaplig frid. — Den tidpunkt kan måhända komma, då man nödgas gå till väga som hr Ribbing föreslagit, men tal. vore förvissad om att en dylik tidpunkt ej vore den närvarande. Motionären hade emellertid kastat ut ett frö i den religiöst-litterära jordmånen, hvarest det skulle finna elementer, hvarigenom det skulle utveckla sig till en för den kristna församlingen glädjefull planta. Biskop Butsch: Genom det, att kyrkomötet tillstyrkte att K. M:t stadfästade en bok, sådan den prof. Ribbing föreslagit, skulle denna bok få en sådan auktoritet, att den helt visst skulle pretendera ett anseende sådant som man hittills endast egnat de symboliska böckerna. Man borde hvarken inskränka eller utvika utrymmet af de trossatser, inom hvilkas krets den lutherska kyrkans bekännare kunna förena sig. Det är en religiös oro i vår tid, men denna oro uppkommer ej genom att sanningen felas, ty den, som ställer sig under Kristi lydnad, får ock den sanning, som är nödvändig för ett kristligt lif. — Innan man utgåfve en skrift i den syftning, som framhällits i motionen, borde man låta den religiösa jäsningen lägga sig. Biskop Flensburg förklarade att man borde öfverlemna åt den enskilde vetenskapsmannen att framkomma med en dylik skrift som den, hvilken föreslagits af hr Ribbing. Prosten Andersson ansåg att den inre meningen med motionen ej riktigt framhållits. Prof. Ribing hade sagt, att den framkommit för den religiösa orons skull; men talaren ansåg att om man vill stilla en oro, bör man akta sig för att uppväcka en ännu större. Prof. R. hade undvikit att komma fram med ordet: revision. En dylik vore dock meningen med motionen; men tal. ansåg, att medlemmarne af ett evangeliskt-lutherskt kyrkomöte skulle betänka sig två gånger innan de tillstyrkte en revidering af vare sig innehållet eller formen af de symboliska böckerna — vår kyrkas ögonsten. Lektor Jidn instämde med föreg. talaren. D:r Sandberg ansåg, att man i Symbolum Apostolicum har det sammandrag, motionären önskat. För kyrkans behof är intet annat sammandrag af vår bekännelse af nöden. Utan votering föll derefter professor Ribbings motion. UIr O. B. Olssons motion remitterades, sedan domprosten Strömberg gjort ett för tillfället alldeles onödigt utfall mot densamma, till kyrkolagsutskottet. . Eftermiddagens plenum började med behandling af prof. Ribbings motion, att medel till ålderstigna och otjenstbara prestmäns pensionering skulle anskaffas derigenom, att hvarje ordinarie prestlägenhet en gång finge, vid innehafvarens afgång, stå ledig ett år och nettobehållningen af densamma användas till ofvannämnde ändamål. Härom utspann sig en öfver 2 timmar lång, grundlig diskussion, hvars detaljer dock för den större allmänheten torde vara af ringa intresse. Dess resultat blef emellertid det vigtiga, att mötets majoritet antog motionen, med en rösts öfvervigt. Minoriteten röstade för afslag af motionen. Hr 0. B. Olssons motion om ny lag för fremmande kristna religionsbekännare och prosten Lyths om, att uppbörden af presterskapets löneinkomster skulle öfverflyttas på statens uppbördsmän, förföllo efter en helt kort diskussion. Mötet fattade derefter det beslut, som utskottet, ifråga om revision af svenska psalmboken af år 1819, tillstyrkt, nemligen att en dylik revision må ske, ehuru med så varsam hand som möjligt. För utskottets förslag talade d:r Sandberg; mot detsamma högkyrkans och den religiösa frihetens förnämsta män vid mötet: d:r Rundgren och hr Bergstedt; för en ännu mera genomgripande revision än den utskottet tillstyrkt fäktade pietismens frikämpar: grefve Stackelberg samt hrr Waldenström och Torpadie. Detta mötets beslut skall helt visst i hela landet mottagas med blandade känslor. Tillfredsställelsen hos den ensidiga pietismen och det teologiska hårklyfveriet försvinner mot den sorg, hvarmed de mångtusende inom vårt land, som lärt sig älska vår herrliga psalmbok helt viss skola mottaga underrättelsen om att kyrkomötet beslutat lägga hand — om ock varsam— på densamma. Såsom man kunnat vänta, har vederbörande utskott afstyrkt hr Victor Rydbergs motion om prestedens afskaffande. — 5. Konstutställningen i Berlin. (Bref till Handelstidningen. )