Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1868, sida 1

Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. XV. Solen stod redan lågt och förgyllde Alpernas höga toppar samt förlänade ett dunkelt rosenskimmer åt den herrliga Geneversjöns vågor, då ett sällskap resande från skilda trakter af den civiliserade verlden satt på en terrass utanför ett vid stranden beläget hus i Lausanne. De voro alla ;pensionärerk, och de hade tillfälligtvis sammanförts, för att måhända aldrig återse hvarandra — det förstås, att vi härifrån undantaga dem, som redan voro förenade med hvarandra genom kärlekens eller vänskapens band eller eljest voro från samma land. Flera engelsmän sutto och sträckte sig makligt i trädgårdssoffor och stolar, utan att bekymra sig mycket om det öfriga sällskapet, och vackra fransyskor och tyskor hviskade till hvarandra ett och annat om det förargliga i dessa herrars sjelftillräcklighet, blaserade väsende och den sjelfviska nonchalance, hvarmed de visste sätta sig i besittning af åtskilliga små fördelar på andras bekostnad. Ståtliga engelska damer på andra sidan fyrtiotalet samtalade med hvarandra och sågo med något, som liknade misstro, på de icke-engelska medlemmarne af sällskapet och framför allt på unga män af diverse nationer, som sökte inleda närmare bekantskap med några unga misser med blonda, i rödt stötande lockar, regelbundna anletsdrag och smärta gestalter. I skuggan af lummiga akacier sutto några ) Se H.-T. N:o 226.