Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1868, sida 3

Kkåttegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Dråp. Förbör hölls i går i poliskammaren rörande ett dråp, som d. 28 sistlidne December begicks å Carnegieska sockerbruket och hvarom undersökning ej kunnat anställas förrän nu, då gerningsmannen straxt efter händelsen rymde härifrån ech ej kunde ertappas. Vid de efter brottets begående hållna polisransakningarne upplystes fölJande: Den tilltalade, sockerbruksdrängen Petter Emanuel Andersson, hade d. 28 December tillsammans med den ihjelslagne, drängen August Olsson, samt några andra sockerbruksdrängar, befunnit sig i ett rum å bruket. Ett par af dem bjödo på bränvin, men efter en stund uppstod missämja emellan dem, då August Olsson yttrade att han mistat sin portmonä och frågade om någon af de närvarande tagit den. Andersson hade då rusat upp samt frågat, om han misstänktes för stölden. Ördvexlingen fortsattes en stund, tillsslutligen Andersson i sin vildsinthet fattade en på bordet stående större jernljusstake, samt tilldelade Olsson dermed ett slag bakitrån, hvilket dock icke genast syntes ha förorsakat någon farligare verkan, än att det blödde något från ett mindre hål i hufvudet. Sedan Olsson lågt sig, märktes emellertid att slaget varit farligare, och några dagar derefter måste han forslas till sjukhuset, der han låg till d. 17 sistl. Februari, då han afled. Dagen efter dråpet slutade Andersson sitt arbete ä bruket och höll sig undan en lång tid, dels i Majorna, dels hos några slägtingar i Askims och Frölunda socknar. I våras hade han begifvit sig till sjös med jakten , Arvid och anlände i början af denna månad till Köpenhamn, der han greps af polisen dem 13 dennes, på angifvelse af en af hans fordna kamrater, tunnbindaregesällen Fredrik Lindström, hvilken kände igen honom. Då han häktades innehade han ett falskt prestbevis, lydande å namnet Nils August Andersson. Vid förhöret i går erkände Andersson att han begått brottet, men förnekade att ba hyst agg till Olsson. Han hade blifvit uppretad och utan vidare tanke slagit med det första tillhygge, han fick fatt uti. Enligt det utgifna läkarebetyget, hade hufvudskålen just der slaget träffade varit ovanligt tunn och ömtålig. Målet remitterades till rådhusrätten, och återfördes Andersson i häktet. (Från Helsingborg.) Om ett konkursmål läses följande i , Helsingborgs Tidning,: ,Ett konkursmål handlägges för närvarande vid Kjeflinge häradsrätt, hvilket icke saknar sina intressanta sidor. Om vi minnas rätt, var det i fjol, som en Landskronatidning berättade, att Remmarlöfs gård blifvit försäld till en dansk vid namn Capito för en betydlig penningsumma. I verkligheten förhöll det sig dock så, att egaren af Remmarlöf (egentligen det halfva Remmarlöf, emedan den ena hälften af den ursprungliga egendomen innehafves af riksdagsmannen Per Jonsson), i utbyte tog dels en egendom å Jutland och dels en annan i Frosta härad jemte något penningar: Sedan handeln blifvit afslutad gjorde de begge kontrahenterna sig närmare underrättade om de i egendomen befintliga inteckningar, hvilket de icke förut ansett behöfligt. af skäl som man nog kan tänka sig; egendomenå Jutland befanns då vara så högt intecknad att den aldrig af den nye egaren ansågs värd tagas i besittning. Dansken Capito kom snart på obestånd och — försvann, Remmarlöf återgick till inteckningsinnehafvarne och öfvertogs på årrende af dess förutvarande egare, Nils Svensson, hvilken till sist ånyo köpte egendomen. Men härmed vill det sig icke bättre än att hans fordringsegare, sedan de så nyligen sålt till honom, ansätta honom på alla sätt och vilja tvinga honom till konkurs, hvari hän också af nämnden, som öfverröstade domaren (Thestrup), blifvit försatt, såvida icke det öfverklagade beslutet upphäfves. Allmänna omdömet i orten om denna sak synes luta till Nils Svenssons fördel, så mycket mera, som den förenämnde riksdagsmannen Per Jonsson sjelf lär vara häradsdomare samt varit med om att döma i målet och är den, som sannolikt kommer att draga största fördelen af konkursen, enligt hvad det allmänt påstås. Egendomen, hvarom fråga är, lär ha ett värde af öfver 100,000 rdr. Vi anföra dessa fakta, för att visa huru lätt personer, som annars sitta i god ställning, kunna inledas i äfventyrliga företag samt huru vådligt det är att inlåta sig i egendomsaffärer med danskar, utan att hafva pålitliga och redbara juridiska biträden. ,Korresp. fr. Landskrona tillägger emellertid, att ofvannämnda tidning blifvit icke så obetydligt förd bakom ljuset hvad beträffar Nils Svenssons redbarhet, ,ty, säger Landskrena-tidningen, det är just denne person, som genom sina, lindrigast sagdt, äfventyrliga åtgöranden inledt denna svindlande affär, och såsom bevis på hans oärlighet kunna vi uppgifva, att han nu lemnateorten och troligtvis, liksom många andra, rest till Amerika, medhafvande, som det påstås, en icke obetydlig penningsumma.