Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Till Handels-Tidningen.) Den 26 September. Man har nyligen läst i tidningarne, att ansenliga beställningar från Frankrike, Tyskland, England, Ryssland och Italien ingått och ingå till våra båda svenska porslinsfabriker, Gustafsberg och Rörstrand. I den af hrr Aim Girard utgifna broschyr, hvilken redogör för de å senaste verldsexposition utställda faienceoch porslinsfabrikaterna, egnas synnerlig uppmärksamhet och beröm åt utställningsföremålen från de båda ofvannämnda fabrikerna, och särskildt framhålles hvitheten i deras glasyr. Detta sistnämnda är numera ett särskildt kännetecken på det fina porslinet från Gustafsberg och Rörstrand, och vid ett besök på sistnämnde ställe häromdagen erhöll jag förklaring häröfver. Glasyrmassan är malen fältspat. Naturligtvis måste denna massa vara i högsta måtto fin, och efter gamla metoden försiggår malningen sålunda, att den förut krossade och brända fältspaten lägges i en slags qvarn, der den medelst stora granitstycken, kransvis fästade kring en igångsatt jernaxel, males till stoft. Denna malningsmetod har flera olägenheter, hvaraf den vigtigaste är den, att graniten fäller af sig och dessa fällningar ingå i fältspatsmassan och åstadkomma fläckar i glasyren. Vidare behöfves vid denna malning en viss qvantitet vatten; härigenom händer ofta, att fältspaten i följd af faktigheten samlar sig i stora bollar, hvilket naturligtvis hindrar den jemnt fördelade pulveriseringen. Lägger man härtill, att ganska lång tid — vanligen beräknas, att en dylik qvarn måste vara i gång 13 timmar innan massan uppnått tillräcklig finhet — är af nöden vid denna metods användande, är det ej att undra på, att man länge och på mångahanda sätt sökt komma till en förbättrad eller annan metod härvidlag, ehuru detta varit förgäfves, tills nyligen en svensk brukspatron, Alsing, tyckats lösa knuten. Hr Alsing hade måst, iföljd af ett inblandande i en större konkurs, för några få år sedan öfvertaga en patenträtt å ett slags jerneylindrar, afsedda att förmala kimrök. För att på något sätt tillgodogöra sig detta patent, fann hr A. på att pulverisera fältspat i eylindrarne, i och för beredande af glasyrmassa till porslin. Experimenter i detta afseende gjordes vid en porslinsfabrik i Belgien, men mi cades: metallen afsöndrade ett och annat spån, hvilket lemnade fläck å glasyren. — Klafven var emellertid gifven till en ny förmalningsmetod, och efter en del nya försök hade hr A., med ledning af ofvannämnda jerneylinder, konstruerat en träcylinder, hvars inre betäcktes med en yta af porslin. I denna inlades en qvantitet porslinskulor, ungefär dubbel mot den fältspat, som skulle förmalas, cylindern sattes i gång — och den pulveriserade massan befanns vara fullkomligt ren och den bästa, man kunde önska sig få. Hr Alsing erbjöd sin uppfinning åt Gustafsbergs och Rörstrands fabriker; den antogs, och på sistnämnde ställe äro f. n. sex stycken dylika cylindrar i gång. Den stora fördelen med dem ir — utom den ofvannämnda, — att den I krossade fältspaten, som skall i dem pulveriseras, ej behöfver, såsom efter den gamla metoden, först brännas och slammas. Vidare, då 13 timmar åtgå efter den gamla metoden, behöfvas, efter hr Alsings, endast med samma kraft 4 timmar.