Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1868, sida 3

Blandade ämnen. Om hundarne i Konstantinopel skrifrer Karl v. Thaler i Neue freie Pressl följande: Hundarne i Konstantinopel lägra sig i skaror om flera tusen på gatorna och på de offentliga platserna, utan husbönder och halfdöda af svält, men det oaktadt mycket fromma och vänliga. De äro till största delen varghundarafgulaktig färg och se förfärliga ut, isynnerhet de stora, hvadan en rädd hundfiende beständigt måsto darra för sina ben. Men de bita på det högsta hvarandra, ty för menniskor hafva de stor fruktan. Vattuskräck är der lika så okänd som mnunkorgen, oaktadt den turkiske hunden nag skulle kunna få den förra, om han reflekterade öfver sin ställning. Han för en eländig tillvaro, ett sannt hundlif. Dess föda består af det affall, som kastas ut på gatan. Men vanligtvis finnes intet affall och då tjuta de stackars hundarne en vemodig, menniskoanklagande hungerssång. Man ser dem då gnaga på bortkastade skor, lumpor och rep. Bort från sitt atåndsqvarter kunna dg ej gå, tda Weriallasdesttaxt af hundarne från närmaste gata. De måste blifva der de äro födda, detta fordrar de orientaliska hundsamfundens