Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1868, sida 2

ssednaste kriget mot Österrike. Bildandet af stora dutna kavallerikärer skall efter all sannolikhet antingen helt och hållet upphöra eller på sin höjd blifva inskränkt till det tunga kavalleriet, hvaremot det lättare och liniekavalleriet skall tilldelas. j infanteriet i en helt förändrad form och synes skola komma att ingripa i striden på ett liknårde sätt, som i det andra schlesiska kriget. FRANKRINE. Valen i Niövreoch Moseldepartementen hafva gifvit ett för regeringen serdeles lysande resultat. I Nievre erhöll dess kandidat Bourgoing 15,708 röster, under det oppositionskandidaten Girard endast fick 3,S94. I Moseldepartementet erhöll regeringens kandidat Le Joindre 21,691 och motpartiets man Pougnet endast 2,069 röster. SPANIEN. På samma gång, man med ett mycket naturligt intresse lyssnar till de orediga och spridda underrättelserna om de oroligheter, som utbrutit i detta af bigotteriets och absolutismens yttersta konseqvenser svårt hemsökta land, fruktande, at! icke heller denna gång det skall blifvslut på det eländiga tills:åndet, har mar ytterst svårt att utaf de hvarandra motsägande och osammanhängande underrättelserna kunna utleta, huru sakerna verkligen förhålla sig. Att en revolution läng varit förberedd, och att man vid dessa för. beredelser handlar med mera sammanhang än vid de flesta föregående revolutionsförsöken, bevisas deraf, att de landsflyktigparticheferna från sina olika håll samtidigt infunnit sig på ort och ställe. Den första underrättelse, som ankom till Paris angående de lardsflyktiga generalernas lyckliga ankomst till spanska kusten, inehölls i ett telegram, utan tvifvel efter föregången öfverenskommelse så lydande: Sockret är landsatt. Så snart landsflyktingarnes ankomst var signalerad, förklurade sig den i Cadix liggande marineskadern, stående under konteramiral 7opetes befäl, för insurrektionen. Topete lärer Sjelf gifvit signalen härtill. Straxt derester posterades en bataljon marininsanter på den chauss, som går från Cadix inåt landet; en annan bataljon besatte jernbanan till Xeres, hvarigenom de upproriska satte sig i besittning af förbindelsen med Sevilla. Det säges varit första gången, som ett pronunciamento utgått från flottans officerskår, hvilken har en mycket aristokratisk pregel. Det från marineskadern utgångna initiativet har utan tvifvel varit af stort inflytande på kuststäderna. Bland de städer, som höjt upprorsfanan, nämnes Gerona, der öfverste Valdrich af Prim blifvit utnämnd till guvernör. Denne osfficer njuter stort anseende; det var han, som förlidet år i Catalonien stred mot 30,000 man reguliera trupper. Den 18 dennes erhöll drottningen i San Sebastian underrättelse om upproret. Då befolkningen der fick veta derom, togo de genast ned de flaggor, som förut varit uthängda. Drottningen sammankallade genast ministerrådet, som räckte tills kl. 4 på morgonen. Före dess öppnande sade drottningen till Gonealee Bravo: ,Under nuvarande förhållanden är jag i behof at en general. Gonzalez Bravo inlemnade till följe deraf sin afskedsansökan. Don Jos dela Concha kallades kl. 8 på aftonen till ministerrådet och uppdrogs att bilda detnya kabinettet. Han gjorde till vilkor härför, att en mängd för folket misshagliga personer skulle aflägsnas fr. drottningens närhet, bland andra den bekante gunstlingen Marfori. Den nye ministerpresidenten började sin embetsverksamhet med att förklara hela landet i belägringstillstånd, samt att ställa trenne armåkårer under befäl af ministerpresidentens bror, Manuel Concha, Cheste och Novaliches. Den förstnämnda kåren är afsedd att operera i mellersta delen af landet, den andra i norden och den tredje i södern. Det kan emellertid gerna sägas, att Conchas väljande till chef för det nya kabinettet var långt ifrån lyckligt; knappast finnes någon mera impopulär man, hatad förnämligast för sin girighet, som han i synnerhet ådagalade under det han var generalguvernör på Cuba. Gonzalez Bravo lärer varit beredd på sitt fall; åtminstone hafva en mängd spanska statsobligationer nyligen för hans räkning blifvit försålda på börsen i Paris. Den olyckliga spanska jagten efter ministerposter har naturligtvis under denna kris icke förnekat sig, och i synnerhet har Miraflores fäktat för att blifva premierminister, hvilken post han lemnade 1863. Miraflores, nu markis och grand af Spanien, är son tillen lärftskramhandlare vid namn Pardo, som lät sin son gå i tjenst hos konung Josef. Då Ferdinand VII återkom till väldet, skänkte han munkarne i Atocha fyra grandtitlar, med rättighet för dem att försälja dessa till de mestbjudande. Pardo köpte en och gjorde derigenom sin lycka. Under de sednaste månaderna har Miraflores ständigt afrädt drottningen att begifva sig till Lequeito, enär han påstod, det man hade för afsigt att taga drottningen till fånga, då hon besökte flottan, föra henne till Brest och der sätta henne i land. Isabella hade lerföre icke vågat begifva sig om bord på krigsfartygen. Det vill synas, som om de upproriska i )adix haft för plan att utropa hertiginnan if Montpensier till regentinna; åtminstone hördes det under insurrektionens början open: ,,Lefve drottning Maria Luisa Fernando! 1 Barcelona likasom i hela Cataonien har rörelsen haft en mera repuhlicansk karakter, under det — som det påstås — Cabrera, som äfven dragit i fält, sjort till sitt tältrop: ,,Lefve Karl VIL! Alla dessa olika partier sägas emellertid ara eniga uti att — om revolutionen lycvas — afsätta den nuvarande dynastien, amt att inkalla en genom allmänna val )ildad konstituerande församling, för att —