FRANKRIKE. ,Gaulois berättar, att Lavalette i dessa lagar rest till Biarritz, och ställer detta illsammans med ryktena om, att han kulle blifva ambassadör i Berlin istället ör Benedetti. Enligt samma tidning väntades den stora tinesiska ambassaden under amerikanaren Burlingames ledning till Paris d. 21 dennes. SPANIEN. Såsom man af telegrammen sett, äro mderrättelserna om den i detta land utorutna revolutionen högst osäkra och hvarandra motsägande; de kunna icke heller vara annat, då spanska regeringen förbjulit afsändandet af alla privattelegrammer. De officiella telegrammen derifrån utmåla naturligtvis ställningen bättre än den är, och hvad man för öfrigt om revolutionen får höra, är utan tvifvel mestadels endast rykten. Att rörelsen emellertid är at den alrabetänkligaste beskaffenhet synes vara visst, men sannolikt har den äfven denna gång utgått från armåen och flottan, der redan länge ett stort missnöje varit rådande mot Gonzales Bravos ministör. Då regeringen i Juni plötsligen lät arrestera 7 af armåens förnämsta generaler, hvaraf de festa transporterades till Canariska öarne, utbröt myteri på krigsskeppet, Villa de Madrid, samma fartyg, som nu i början af insurrektionen förklarade sig för densamma. Att regeringen och drottningen mycket väl känt den farliga stämningen bland armöens och flottans officerare, framgår äfven tydligt af de åtgärder, som togos omedelbart efter hertigens af Montpensier landsförvisning. Spanske inrikesministern tillställde nemligen då alla guvernörerna i provinserna en förtrolig cirkulärskrifvelse, i hvilken han anbefallde dem att söka stöd hos ,,borgargarden, landtvärnet och presterna, samt varnade mot armen, med undantag af ingeniörtrupperna. Det var derföre en bataljon at de sistnämnde, som valdes att åtfölja drottningen till Lequeito. Samtidigt härmed blefvo krigsfartyg sända till kusterna af Galicien, Arragonien och Catalonien, för att hålla utkik efter de misstänkta fartyg, som möjligen kunde vara bestämda att landsätta progressister eller carlister. Man fruktade nemligen icke blott för general Prims planer, utan ätven för den carlistiske partichefen, general Cabrera, som redan i Juli tillika med andra flyktingar varit sedd i södra Frankrike. Den nyssutnämnde spanske premierministern, Don Jose de la Concha, markis de la Havana, en yngre bror till den bekante spanske generalen och statsmannen Don Manuel de Concha, och likaledes spansk general, är född i Madrid år 1800, tjenade en tid i Amerika samt utmärkte sig sednare i kriget mot carlisterna i de norra spanska provinserna. Efter att hafva varit utnämnd till generallöjtnant efter konventionen i Bergara, beklädde han från 1843—1846 en generalkaptens post i de baskiska provinserna och undertryckte på ett energiskt sätt upproret i San Jago. Efter att af denna anledning hafva blifvit utnämnd till högste befälhafvare öfver det spanska kavalleriet, blef han 1849 generalkapten på ön Cuba, hvarifrån Inan — tillfölje af äfventyraren Don Lopez upprorsförsök — plötsligen kallade honom tillbaka och lät general Canedo aflösa honom. Följande året ställde sig både han och hans bror på oppositionens sida. Efter att i Januari 1854 hafva blifvit förvisad till ön Majorca och utstruken ur armens rulior, flydde han till Frankrike, der han genom ett dekret blef anvisad Bordeaux till vistelseort. Revolutionen i Juli 1854 förde honom tillbaka till generalkaptensposten på Cuba, på hvilken han ånyo aflöstes 1856 efter general Narvdes återkomst. Att döma af denna korta skillring utaf markis de la Havanas antecedentia, torde man kunna antaga, att drottningen i sin nuvarande nöd sökt bilda ett moderat-liberalt kabinett, och redan före revolutionens utbrott såg man antydninsar i tidningarne, att markisen var utsedd ill chefsplatsen i ett sådant. AMERIKA. Om resultatet af skörden i Förenta Staerna skrifves den 2 dennes från Newyork: , Vår skörd har utfallit utomordentligt väl alla delar af landet, och det råder stor iflighet i exportaffärerna; likväl vill det nycket till för att kunna betäcka vår tora införsel af manufakturvaror och jern, ör att icke tala om lyxartiklar. Af guld var i år redan till utlandet utgått 63 milioner, och guldexporten hotar att öfvertiga den, som 1857 inledde krisen. För tt par veckor sedan var fruktan för en ådan kris mycket liflig, men man har ugnat sig under de sednaste veckorna. sydstaterna har man i år fått den förta rikliga skörden sedan inbördeskrigets i R———X-———————————————————RO och att jag verkligen tant till Stock