ögat af ett och annat palatsligt herresäte och för resten förfallna torplägenheter och små arrendeställen. Vi befinna oss också nu midt inne bland de stora godsen, hvilka i sig, med endast små undantag här och der, hvarest sjelfegande bönder bo, upptaga hela den ofantliga terrängen ända ner till Ystad. Inom hela Hyby pastorat, som utgör bortåt 50 hela mantal, finnes det endast en liten by, 6 å 8 mantal, kallad Wismarlöf, hvarest bo sjölfegande bönder. Allt det öfriga tillhör säterierna Hyby gård och Klågerup. Hyby har ferdom varit kungsgård, men har i sednare tider blifvit utbytt till frälse. Den eges af frih. C. G. Wrangel v. Brehmer, som numera är blind. Vid denna gård ha hofveribönderna icke njutit allt godt.) Deras kontrakter hafva varit sådana, att de med hull och hår varit i godsegarens våld. De ha skolat infinna sig till arbete när helst det behagat friherren eller hans rättare att kalla dem, och om de på minsta vis förgått sig eller varit olydiga ha de obarmhertigt blifvit pryglade. Jag har under mina vandringar härstädes träffat personer, som sjelfve åsett huru fordom bönder och drängar på det grymmaste blifvit misshandlade härstädes; de hafva med tårar i ögonen berättat huru drängar, som endast gjort sig skyldiga till den ringa förseelsen, att hafva kommit en half timma försent på dagsverket, blifvit först mottagna af ladufogden med prygel och sedan släpades in i en kammare, der de formligt blifvit nedlagda och mörbultade till dess de knappast mer kunnat gifva ett ljud ifrån sig. Det är icke många år sedan detta behandlingssystem upphörde, men sedan Herran straffade friherren med blindhet hafva grymheterna betydligt aftaget. Dock äro bönderna ännu mycket förtryckta och kufvade, och okunnigheten bland dem är stor. På tal om okunnigheten bland dem berättas, att vid omröstningar vid stämmor o. d., de, för att icke misstaga sig om ja och nej, äro ålagde att i stället alltid svara: Vi rösta med baron Wrangel, hvarigenom alla misstag undvikas. Bönderna här äro mycket rädda att meddela något om sitt tillstånd; de misstänka att man är utsänd af friherren för att spionera på dem, och de vilja ej göra sig olyckliga genom att meddela något. Det har också händt, att jag blifvit misstänkt för att vara utsänd af kungen att taga reda på huru det står till vid godsen. Ett sådant ryckte, att kungen skulle hafva utsändt drabanter, som skulle underrätta sig om ställningen, har varit i omlopp och vunnit mycken genklang. Kungen tro de om allt godt och mena att han skall nog hjelpa dem, då han bara blir ,,severin kung.. Jag skall framdeles meddela arrendekontrakter, som visa hur långt oförskämdheten kan gå, då den förskrifver sig frän en herreman. Några tidningar läsas icke bland bönderna på godsen, sådant tåles icke af herrskaperna, och till och med inspektorer, ladufogdar och andra, som skola vara litet förmer än bönderna, hålla endast Malmö Nya Allehanda. Under Klågerups gods, som eges af riksdagsmannen i första kammaren, kammarherren Trolle, firnas endast arrendebönder och högst få torpare. Oviljan på detta gods uttalas icke så skarpt som på åtskilliga andra och bönderna här hafva kanske mera skäl till belåtenhet med sin ställning än vid de flesta andra. Inga rörelser hafva heller förnummits bland bönderna härstädes. Till stor del genom kammarherre Trolles intresse för saken har en ändamålsenlig fattigvårdsoch arbetsinrätt-J ning kommit till stånd inom församlingen: — Upsala. Jubeldoktor. F. d. chefen för fin-. ska kartverket, riddaren och statsrådet Joh. Gabr. Bonsdort från Helsingfors, som 1818 i Upsala promoverades till juris utriusque doktor, mottog förliden Lördag på förmiddagen inför Upsala juridiska fakultet af fakultetens dekanos professor Rabenius diplomet på sin värdighet såsom jubel juris utriusque doktor. Dagen förut gafs för hr statsrådet af professor Rabenius middag, till hvilken juridiska fakultetens professorer och universitetets rektor voro inbjudna, samt af rektorn professoren Svedelius supå, till hvilken juridiska fakultetens professorer och de särskilda fakulteternas dekaner jemte några andra personer inbjudits. Vid komministersval i Gamla Upsala den 20: dennes erhöll pastorsadjunkten i Norrbo och Bjuråker J. A. Jacobsson de flesta rösterna. Elgjagten vid Ullbolsta. I ,,Upsala-Posten läses: Till hvad vi förut härom förmält bifoga vi; följande oss meddelade underrättelse: Sedan jagten på Måndagen afslutats qvarstannade derstädes en del af jägarne för att påloljande dag med tillbjelp af rustmästaren Hagströms Diana försöka få b reda på de elgar, som voro skadskjutna. Hans Maj:t konungen förbjöd vid sin afresa det qkarblifvande sallskapet att skjuta någon ko, slvida hon icke sörut vore sårad, men önskade deremot att någon oxe måtte fällas. Tisdagen omöjliggjorh des jagtens fortsättning af det starka regnet, men 1 på Önsdagsmorgon fick Diana visa att hon icke utau skäl vunnit sitt stora rykte. Ingen oxe syntes dock under dagen ej heller någon at de sårade elgarne utan inskränkte sig jagtbytet till en tjufskytt med bössa och hund, hvilka sednare togos i beslag. På Thorsdagsmiddagen afreste de qvarvarande medlemmarne af jagtklabben, kammarherre af Petersån samt jägmästaren de Broen, till Stockholm. . Man har anmodat oss meddela, att ingen af de! soldater, hvilka infunnit sig till deltagande i drefvet för jakten, sveko sin post, Utom förplägning lät också H. Maj:t konungen tilldela dem penj ningar, hvarje korporal 2 rdr och hvarje soldat 1 å rdr 50 öre. i En olycklig familjfader är torparen Jöns Ersson i Tässjö socken af Vesternorrlands län, hvilken af 9 barn har 4, som äro döfstumma. För i att skaffa sig och de sina arbete och bröd, begaf s ; 4 : ö han sig i somras till Stockholm med sina döfstumma barn, i hopp att der finna någon plats och hjelp för dem; men det gick honom äfven här emot. Blott för det ena barnet fick han plats och måste för husrum och föda sälja sina och de andre barnens kläder samt befinner sig nu i en förtviflad belägenhet. Listor för den olycklige manry understödjande äro utlagda i Upsalas bokor. — Borås. En vilde. I Borås Tidning för sistl. Onsdag läses: , Ett ur derligt rykte har i staden och orten häromkring varit i svang en åtta! dagars tid, hvars upphof tyckes innebära alla kännetecken att utgöra endast sqvaller; men utan att man derföre bör helt och hållet betvifla dess möjliga trovärdighet. Förhållandet är nemligen det, att flera personer påstått sig hafva sett en ster, grof, helt och hållet naken karl, med yfvigt svart skägg, som räcker ner till midjan, vandra i. omkring i den något öfver en fjerdedels mil frän Borås börjande Hulta skog. Den nakne mannen synes vara af ett fromt och fredligt sinnelag, ty då han får se personer närma sig honom på afstånd, så, om icke dessa vid hans upptäckt under skrik och ångest taga till flykten, gör han det sjelf. På detta sätt har ingen kommit i närmare beröring med honom, och bland de personer, som för oss omtalat händelsen, har ingen sjelf sett den underlige mannen, utan endast hört det af andra, som säga sig hafva på afständ sett honom; säledes är föga trovärdighet i uppgiften. Skallgang säges man också hafva påtänkt, men vi förmoda den kommer att torka in. Men som förut är nämndt, kan tilldragelsen icke just vara någon omsjlighet. Någon sinnessvag i trakten kan det väl falla in att 4 j midt på dagen, då solen värmer, spatsera naken i skogen, och berättelsen härom har blifvit så förstorad, att han går der både natt och dag. Det kan äfven vara någon gyckelmakare, som skaffat sig menniskofärgad trikottröja och kalsonger, hvilket är lätt att erhålla vid härvarande trikotfabrik, orh söker roa sig med att skrämma folk. som kan I: