dra sågo klarare än jag, och att jag verkligen älskar lord Danbar. Jag hade gjort mig ett så öfversvinneligt romantiskt begrepp om kärleken, att jag ej begrep, att det var just denna känsla, jag hyste för honom, förrän han var borta. Och nu — nu, då jag ville bestämma mig för att bli hans, nu, då jag saknar honom dagligen och stundligen och ej kan fatta min långvariga blindhet för mitt hjertas tillstånd, nu har han kanske, trött vid mitt motstånd, slitit de bojor, hvaraf han sade sig vara fängslad. Jag har väntat bref från honom dag efter dag, och intet har kommit, sedan han afreste härifrån. Har någon olycka händt honom? eller — eller har han omsider ledsnat vid mig? Inbilla dig inte sådana galenskaper, sade Alma varmt och lindade sin arm om sin väns smärta lif, blickande henne in i ögat. , Hvem skulle kunna ledsna vid min egen älskliga Ebba, som en gång lärt att känna och älska dig? Medan de begge väninnorna sutto så förtroigt samtalande, hade fru OC smugit sig in i rummet och stod bakom dem. Hon lade ett bref Ebbas hand. Högt rodnade den unga flickan vid anblicken af utanskriften, och hastigt bröt hon det. Efter att ha genomögnat det, sade hon med en röst darrande af glädje: Lord Danbar är i Lausanne och stannar der en vecka.f Vi råka honom således om några dar, inöll fru CF, skälmskt leende. ,, Och då — — ,Bästa tant, hvem vet hvad som kan hända lesstörinnan? sade den vackra Ebba skeptiskt. Jag tror hvarken det ena eller det andra, förrän ag råkar honom åter.f Lyckliga Ebba! sade Alma, smekande den ära vännen, ,lyckliga Ebba, som nu vet hvad lu vill, och som kan förena dig med honom, som r ditt hjertas utvalde. Men?, afbröt hon sig astigt, vänd till fru CO, ,i morgon skrifver ju