Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. SEDNARE DELEN. ,Alma, hvad är det? sade den unga flickan förskräckt. , Kan jag inte säga dig något till tröst? — ack, hvarför vill du inte öppna ditt hjerta för mig? Hvad är det, som på sednare tider ställt sig mellan dig och den Ebba, som du förr höll af? Ebba — du är mig nu och alltid obeskrifligt kär, men det är, som låge en förbannelse öfver mig. Det skulle vara mig den ljufvaste hugnad att få utgjuta mitt hjertas qval för dig och den goda tant OC, som jag så innerligt älskar, men jag får ej — jag får ej söka tröst och råd hos er.ff Hvad betyder detta? — var då förnustig, min älskade Alma. Hvilken mensklig makt kan förbjuda dig att göra oss till dina förtrogna? Säg mig nu hvad som smärtar dig så djupt — lägg det ned i mitt hjerta; du vet, att det är, som lade du det i en graf. En graf! — ack, det är det bästa målet för mig sjelf här på jorden, sade Alma med ett outsägiigt qvalfullt uttryck. ,Du undrar härpå, ty du har sett mig glad och liflig såsom förr — stundom ännu mera — här i Paris. Men det kommer sig deraf, att jag hängaf mig åt stundens njutning, att jag lefde i ögonblicket. Allt är nu förbi. Tunga, mörka roln betäcka min framtids himmel — men ack, Ebba, hvad är det jag säger? Glöm det, och lär mig att tåla, att fördraga. Det är en gruflig synd att klaga — jag vet det nog — men jag är så olycklig, att jag finner det svårt att handla rätt och vara god.