i det förfarandet, att man, för att ej förarga de enfaldiga, låtit språket qvarstå, oaktadt man visste, att det ej var öfverensstämmande med sanningen. Vidare opponerade tal. sig emot det yttrande i kommissionens afgifna betänkande, att man vid revisionen af öfversättningen skulle fullfölja ett visst återgående till det gamla språket. Till slut föreslog tal. en modifiering af det förslag, de presterliga medlemmarne kommit till. Prof. Ribbing ville uttala, att hvad man fordrade af bibelkommissionens öfversättning vore, att den på ett så tydligt sätt som möjligt framställde hvad de heliga törfattarne sagt. Nödvändigt vore, att bibelöfversättarne äfven vore textkritici. Tal. uppträdde äfven mot stället i Joh:s bref. Hvad tjenade det till att ha ställt stycket inom klammer? Den stora allmänheten fäster sig ej vid om ett ställe står inom hundra streck, ty står något i Skriften, tror denna allmänhet att det hör till Skriften. Ogillade, liksom prof. Malmström, att man skulle återgå till det gamla språket. I den nya öfversättningen funnos flera ställen, gammalmodiga och oförståeliga; så hade man t. ex. bibehållit det obegripliga uttrycket i berättelsen om Stefani martyrdöd: ,,de undersatte vittnen, som skulle säga etc. Uttrycket i berättelsen om den otrogne gårdsfogden: ,,Görer Eder till vänner af den orätta Mammon hade i nya öfversättningen förändrats till: vänner med den etc., hvilket vore oriktigt. Rådman Torpadie instämde i viss mån med hr Rydberg, men ville dock taga bibelkommissionen i försvar. Derföre att man ej toge bort hvad som har århundradens häfd för sig, är det ej säkert att man undanhåller sanningen. Man bör dessutom taga hänsyn till enfalden. Det egentliga stödet för det omtalade styckets oäkthet vore Codex Sinaiticus, men denna handskritt upptäcktes först 1859, och kommissionen hade, ansåg tal., haft för kort tid på sig att fullkomligt öfvertyga sig om språket ifråga. — Det nu så moderna uttrycket: ,, Förfalskning af Bibeln är ett rått och ovärdigt uttryck. Tal. ville påpeka (om ref:n ej uppfattade oriktigt, ville tal. nu ej vända sig så mycket till mötets deltagare, som ej mer till åhörarne i salen och på läktarne!), att anloppet mot stället i Joh:s bref härledde sig från åsigten, att man, om detta ställe borttogs, skulle beröfva treenighetsläran ett stöd; men — försäkrade tal. — så länge det ställe hos Matheus står qvar, som anbefaller dopet i Fadrens, Sonens och Den Helige Andes namn, står treenighetsläran på god grund. Stället i Joh:s bref borde dock gå ut. Föröfrigt ville tal. säga, att nya öfversättningen af Bibeln borde vara hållen på det språk, som vårt folk nu talar. Prof. Melin anhöll få instämma med hvad hrr Toren och Warholm yttrat om bibelkommissionen. Biskop Anjou anhöll att få uppträda mot hr Rydberg. Då bibelkommissionsöfversättningens 1:sta upplaga utkom, var Codex Sinaiticus ännu ej känd, och då 2:dra trycktes, var väl denna Codex känd, men ej utkommen i tryck ). Biskop Björck påminde om, att den vördade man, hvilken insatt det omtvistade språket i nya bibelöfversättningen, i ett längre anförande motiverat hvarför han så gjort. — Tal. ville på det ifrigaste förorda, att mötet skulle antaga hvad dess presterliga medlemmar beslutat. — Med af. seende på det språk, man skulle använda i nya bibelöfversättningen, ville tal. uppmana till att bibehålla de gamla uttrycken, der tydligheten ej rubbades. Våra gamla andaktsböcker och postillor, deras gamla ton, gamla färg och gamla uttryck skulle blifva nästan oförstådda, om bibelspråket för mycket omändrades. T. ex. uttrycket ,lifsens väg ville tal. ha qvar, såsom betecknande ett högre lif, men uttrycket ,eviga lifsens ord vore otydligt och borde förändras till ,,eviga lifvets ord. Biskop Beckman deremot ansåg, att man borde ansluta sig till den nuvarande språkbildningen. Det heliga ordet bör framstå i en klar gestalt för oss. D:r Rundgren erinrade om att det uppslag, hr Rydberg gifvit, tört saken in på det allvarligaste område. Hr Rydbergs uppträdande vore ingalunda obefogadt, helst tal. ansåg hr R. hafva talat at fullaste öfvertygelse; opponerade sig dock mot hr R:s uppträdande mot bibelkommissionen. Men tal. ansåg, att den diskussion, hvilken uppkommit i anledning at hr Rydbergs uppträdande, ej låge inom området för mötets verksamhet. — Hvad sjelfva sa) Språkets oäkthet var känd och bevisad långt innan Codex Sinaiticus blet funnen. Red:n af H.-T.