Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 2

i saken och kanske för att, om jag samtycker, använda mitt svar till att skada mig. Denna sista id6 ändrade dock icke något i professorng heslut, ty det var redan förut fattadt. Svaret till kammarherren lydde sålunda: , Välborne herr kammarherrei Ert bref har hos mig väckt både bestörtning och harm i högre grad, än jag förmår tolka. Hvarken er ädla hustru eller jag har i ringaste mån gifvit er anledning till de antaganden, hvarpå ni grundar ert förslag, som är lika förolämpande för oss begge. Skulle ert bref vara vålladt af svartsjuka och afse att pröfva mig, så är detta en list föga värdig en hederlig man, och är förslaget uppriktigt menadt, så är försöket att åvägabringa en sådan affär helt enkelt en låghet, och ni bar vändt er till en man, hvars uppfattning af äktenskapets helgd och betydelse liksom hans hederskänsla förbjuder honom att befatta sig med ett dylikt köp, som mera erinrar om musulmanska tänkesätt och seder än om svenska. Jag har ej velat maskera det intryck, ert bref hos mig väckt, emedan jag, som ni sjelf rigtigt säger, icke är en ,verläsman, Påt skulle glädja mig, om ett återkallande eller en förklaring satte mig i tillfälle att återskänka er min högaktning. Faris gen 5 Juni 186— Ragnar NK Då professor N återvändt till sitt logis om aftonen samma dag, fann han på kaminhyllan ett bref, som han hastigt öppnade och läste. Innehållet var följande: NN Min bäste professor! Den djupa och fullt berättigade harm, soi! ert brei andas, har gladt mig mycket, och jag skyndar. att tolka för er min glädje öfver att ni så fullkomligt väl bestått det prof, hvarpå jag to mig friheten att sätta er, då min af frånimande