Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 2

Stockholms Dagblad anställer följande välgrundade betraktelser: I dessa dagar äro inom de flesta länen landstingen församlade för att öfverlägga och besluta i le särskilda provinsernas gemensamma angelägenheter. Inom de öfriga samlas de för sådant ändamål nästa Måndag. Det är icke mera än fem, sex år sedan denna nya institution helsades med jubel och hos mången väckte de mest öfverdrifna förhoppningar om de storverk, som derigenom skulle uträttas. Huru är det nu? Förmå landstingen och deras verksamhet att i någon mån fängsla den allmänna uppmärksamheten? Hvad vet man om det de hittills uträttat och hvilka förhoppningar gör man sig om deras fortsatta arbete? Hafva de icke hos massan af nationen råkat nära nog i glömska och blifvit ett föremål för likgiltighet istället för intresse? Vi tro, och vi beklaga, att så är förhållandet. Bland alla de institutioner, som på sednare tider inom vårt land uppstått, torde det vara få, som inom sig ära ett sådant frö till framtida utveckling och förkofran, som just landstingen, få, som förtjena så mycken omvårdnad och så mycket deltagande från nationens sida. Icke derföre, att de skulle, å några år eller ens årtionden, kunna frambringa ysande, i ögonen fallande resultater, eller att de direkt skulle kunna frambringa några storartade, genomgripande åtgärder, som med ens bure välsignelserika frukter. Väl skulle vi med siffror kunna ådagalägga, att landstingen hittills uträttat mera, än man vanligtvis föreställer sig, för folkundervisningens befrämjande, sjukvårdens ordnande, kommunikationsväsendets utveckling, jordbrukets förkofran 0. s. v. Men det väsendtliga i deras verksamhet ligger, i vår tanke, djupare än så. De icke blott äro, och kunna ännu mera blifva, en mäktig häfstång för vidtagande at mångfaldiga nyttiga förbättringar inom de särskilda desarne af landet. De synas derjemte förträffligt egnade att blifva ett kraftigt medel till medborgerlig sjeltstyrelse och en skola för det högre politiska lifvet. I dessa båda omständigheter, så utomordentligt vigtiga just i det utvecklingsstadium, der.värt land nu befinner sig, ligger, enligt vår uppfattning, landstingens stora betydelse, en betydelse, som vi skulle önska finna erkänd i någon större grad och uppskattad så högt den förtjenar. Det har blifvit snart sagdt en modesak att tala och skrifva om ,,embetsmannaväldet, som suger landets must och märg. Vi vilja icke nu ingå i undersökning om hvad deruti kan vara berättigadt eller icke. Dertill få vi måhända en annan gång tillfälle att återkomma, För ögonblicket vilja vi endast anmärka, att numera, sedan näringslagarnes bestämmelser blifvit inskränkta till de allra nödvändigaste, samt kommunernas fria beslutanderätt i egna angelägenheter blifvit såsom grundsats fullt erkänd och i praktiken stundligen utöfvad, synes det fordna ,,embetsmannaväldet redan hafva blifvit icke så Iltet kringskuret och begränsadt. Dock finnes det ännu ett område af det offentliga lifvet, der visserligen ej längre initiativets, men maktens och följaktligen äfven ansvarets tyngdpunkt fortfarande hvilar hos admistrationen. Det är i afseende på länens styrelse och förvaltning. Möjligen måste det ännu en tid så förblifva. All utyeckling måste in ske gradvis, och förmågan att helt och hållet på egen hand sköta allmänna värf ernås endast genom vunnen erfarenhet och stigande upplysning. Men i samma mån landstingen, såsom ett helt taget, genom upplysta beslut och kloka åtgärder visa sig fullt lämpliga dertill, i samma mån bör ock deras befogenhet i afseende på länets, ingalunda statens, angelägenheter vidgas och tyngden af makt och ansvar från den af regeringen heroande länsstyrelsen öfverflyttas till det af länets invånare valda landstinget. Det är på denna väg, och endast på denna väg, som, enligt vår öfvertygelse, en decentralisation småningom kan lämpligen åvägabringas. Det är också derföre vi anse det vara af den största vigt, att landstingen omfattas med större intresse och deras verksamhet följes med mera uppmärksamhet, än hittills varit fallet. Vi nämnde äfven, att landstinget är en skola för det högre politiska lifvet. Dermed vilja vi ingalunda nafva sagt, att dess uppgift skulle vara att sysselsätta sig med diskuterandet af allmänna politiska frågor och att åstadkomma s. k. opinionsyttringar i allehanda på Kongl. Maj:t och riksdagen beroende lagstiftningsfrågor. Detta är så längt ifrån att böra utgöra ett föremål för landstingets verksamhet, att hela dess stora vigt och betydelse derigenom skulle helt och hållet gå om intet, upplösa sig endast i toma ord och Sterila disputationsofningar. Nej, det är genom nödvändigheten att sätta sig in i offentliga angelägenheter, äfven om dessa angå endast ett mindre sam. halle — länet, — genom beröringen med män och Jåsigter ur olika samhällslager och på olika bilduingsgrader, genom trånget att i förekommande srägor bilda sig en egen, sjelfsländig mening, ge: nom vanan att yttra Sig offentligt i en A församling, genom det väckta och underhållna ni tet och intresset för det allmänna, som landstinIgen blifva för sina medlemmar en politisk skola