Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 2

lemmar af härvarande magistrat och stadsfullmäktige samt helsades välkomna af de sistnämndes ordförande, grosshandlaren P. Berg. Hertigparet steg genast ombord å det vid kajen utanför stationshuset liggande norska kronoångfartyget .Bgir, under befäl af premierlöjtnant R. M. Klingenberg. Uppehållet här räckte endast så länge som behöfdes för medföljande bagagets förflyttande från jernvägsvagnarne till ångfartyget, hvarefter detsamma ångade ur hamnen, följdt af hurrarop, för att afgå till Fredrikshald och der möta och ombordtaga de från Venersborg öfver Dalsland ankommande kongl. personerna. — Om de kungliges resa och vistande i Venersborg berättar ,, Venersborgs Tidning:På Fredags-eftermiddagen afreste länets höfding m. fl. med entratäg för att vara de höga resande till mötes i Herrljunga. En oöfverskådlig folkmassa var der församlad och de kungliga emottogos vid banhallen af bemäldte hr landshöfding emte höfdingen öfver Bohuslän, hr grefve Ehrensvärd, chefen för Vestgöthadals regemente, frih. Posse, m. fl. uppvaktande. Tåget från Herrljunga satte sig snart i rörelse och vid de särskilta stationerna deremellan och Venersborg var talrik allmoge församlad, som med hurrarop gaf sin hyllning åt den kungliga familjen. På Vara hade ortens invånare beredt de höga resande ett festligt emottagande, medelst illumination med kulörta lyktor banan längsefter samt paradering af skarpskyttar, folksängens afsjungande m. m. Tåget lade dock förbi, och aff hela ståten observerades icke mera än illuminzringen. För att i en mystisk dager kunna framställa den märkvärdiga stålbron öfver det hemska vattenfallet vid Hufvudnäsön hade major Adelsköld låtit under sjelfva bron anbringa bengaliska eldar och anställt på platsen en person, som på gikven signal skulle antända dessa. Banvaktaren, som tillsagt den förre att antändning borde ske, då den sednare med stampning i bron gaf signal härtill, hade dock kort före tågets ankomst den oförsigtigheten att något skyndsamt begifra sig ner till bron, hvilket den derstädes placerade fyrverkaren antog såsom signal, hvarför antändning ögonblickligen skedde, och dessa båda fingo således ensamme betrakta det praktfulla skådespelet; hraremot allt var öde och mörkt, då den kungliga trainen anlände. Konungen besåg dock det be. römda arbetet. , Innan tåget anlände till Venersborg harle på perrongen församlat sig Vestgöthadals off-cerskår och öfre stab, stadsfullmäktige m. fl, brarjemte platsen omkring banhallen var omgif jen af en oräknelig skara allmoge och stadsinnevånare. Sjelfva banhallen var ornerad mad dubbla rader af argandska lyktor, och ifrån stationshuset löpte äfvenledes dubbla rader af marschaller upp till Edsgatan. Från stationshusets tinnar fladdrade svenska, norska och danska flaggorna. Sedan de kungliga lemnat kupserna och helsat på de uppvaktande, begåfvo de sig upp i vaguarne, som väntade norr om stationshuset. I samma ögonblick som konungen satte foten på steget till vagnen, dånade kanonsalut från de i hamnen liggande ängbåtarne, och signalen till vanlig svensk lösen, 21 styckeskott, gafs af befälhafvaren å ångfartyget Byelfven kapten M. Lampa. Det kungliga tåget tog nu vägen öfver Edsgatan och stora torget inpå residensgården, öfver allt beledsagadt af dånande hurrarop. Vid residenset var en hedersvakt uppställd utaf ska skyttar, och dess musikkår utförde en festmdå tåget anlände. Edsgatan och samtliga husen kring torget samt Kungsoch Drottninggatorna voro på Ået briljantaste och mest smakfulla sätt illumine rade, och den ovanliga rikedom af blommor, som allestådes i fönstren presenterade sig emellan Ijusraderna, bevittnade den likaledes ovanliga eftersommar, som i år är rådande. I aftondr.nklet framställde sig praktfullast Friseska huset, hvars trenne våningar voro rikt och smakfullt eklärerade, dernäst värdshuset Kasen, som giindrade bort i fjerran likt ett trollslott. Förafrigt hvilade ögat länge med behag på de smakfulla dekoreringar af statyer, blommor och byster, som på många ställen förekommo. Å stadskällarens öfvervåning var konungens byst uppställd bland blommor och ljuslågorHandlanden Dymlings hörnfönster, som vetter åt: torget och residenset, omgafs af en ram utaf gaslågor, inom hvilken syntes konungens och drotttsningens krönta namnchiffer, äfven i lågor. Fram. för vestra plantaget, midtemot residenset, var uvyrest en äreport, hvars båge uppbar svenska faggan och dannebrogen jemte konungens, Å rönta namnchiffer i gaslågor. Framför residensets fagad åt torget var upprest en hög triumfbåge i trenne afdefnin sar, upptagande, konungens och de öfriga höra Rästernas initialer jemte initialerna till konungens valspråk, och emellan dessa brunno stora, pots-å-feu; alltsammans i gaslågor. Den starka storm, som rasade under föriiden vecka, fortfor ännu på aftonen och gjorde den Jätre illuminationen många spratt, men det oaktadt hade uppställaren af all denna gasbelysning, hr Smith, som tillika hade ökat den vanliga belysningen kring torget och Edsgatan med gasarmar, föreställande löfqvistar i lågor, all heder af sitt oegennyttiga arrangemang och har äfven derföre af hrr stadsfullmäktige erhållit en mention honorable. Anblicken af såväl den yttre som inre illuminationen var den vackraste som staden hittills någen gång erbjudit. Vid residenstrappan emottogos de kungliga. af hr landshöfdingen och dess grefvinna samt fördes af dem upp i festvåringen. Denna sträckte sig i en fil utefter hela residenset, ifrån söder till norr — en TAPPA upp — och vi införa nu läsaren i denna våning, som var på det praktfullaste inredd för de höga gästerna. Kansliet, beläget i sydliga hörnet, var inredt till kabinett och sofrum åt hertigen och hertiginnan af Dalarne; härifrån går man genom tamburen im i den stora solennitetssalen, hvilken var nästan förvandlad till ett orangeri af humdratals lefvanda blommor och krukväxter. Fänstersiäan af salen upptogs utaf en dekoration af svenska och norska flaggor, öfver hvilka dannebrogen sväfvade, uppbärande i korsets midt svenska och danska riksvapnen. Från trenno rika ljuskronor jemte lampetter och lystrar, som voro fästade å väggarne, strömmade ett haf af lins inna calls ac