Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1868, sida 2

är siäldt med undervisningen i teologi vid våra skolor. Det vore ej nog med den filosofiska gradens grund — den tid vore förbi då man ansåg en filosofie magister vara i besittning af allt hvad vetbart är. En lärare kan skrifva en lärd afhandling, till och med i en teologisk fråga, utan att dock känna hvarken, bättring eller ,tro. Rådman Björck trodde ej att denna fråga tillhörde kyrkomötet att handlägga: Den vore ej af kyrklig natur, utan rörde rent skolan. På så sätt skulle, man genom hårdragna uttydningar få nästan hvilken fråga i samhället som helst förlagd under kyrkomötets domvärjo. Visserligen finnes mer än en sammanknytningspunkt mellan kyrkan och skolan, men de böra ej sammanblandas. Mot denna hr Björcks uppfattning uppträdde, mer eller mindre häftigt, erkebiskopen, lektor Widn, biskop Annerstedt och rådman Torpadie. Den sistnämnde begagnade tillfället, då han hade ordet i denna fråga, att utösa en liten med bombastisk fraseologi omlindad vredes-skål öfver dem, som ,gräfva på det gamla vinträdets rötter och som , vilja rycka bort kristendomsundervisningen ur skolornak. (Rådman Björck har, såsom bekant, väckt motion om detta sistnämnda). Voteringen utföll i fullkomlig öfverensstämmelse med utskottets förslag. Biskop Björck har väckt motion om, att kyrkomötet skulle hos K. M:t göra hemställan om, att K. M:t måtte utfärda föreskrift om inskränkning i skarpskyttarnes vapenöfningar på Söndagen, eller att, derest sådan inskränkning ej kan ske, tillkännagifvande af sådana öfningar måtte meddelas på annat sätt än genom kungörelse från predikstolen. Det torde vara i minne, att då majoriteten vid prestmötet i Göteborg år 1865 fattade det famösa beslutet att hos K M:t frambära klagomål öfver skarpskyttarnes Söndagsexercis ), biskop Björck, såsom ordförande, tvenne gånger afböjde att väcka proposition härom, samt endast genorn skränet från det ovisa nitets män så at säga tvingades dertill. Orsaken till hr biskopens nu visade mot. satta uppträdande torde vara den näpst som några år sednare från lagens sid: drabbade en schartauansk prestman i bi skopens egen prebendeförsamling, hvilker vägrat uppläsa i kyrkan kungörelse on skarpskytteöfning. Ett tryckfel i mitt bref af d. 17 dennes anhåller jag få rätta. Der står, att hi Bergstedt ,, påminde om religionens inverkan på det högre svenska presterskape under en viss tid-. Det skall vara: på minde om neologiens inverkan etc.