Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1868, sida 1

ÖDUsktkörgerl AMAJVI TG, Oc ULUKU Dätltli SLUlIUU, IDNINGENS BOLAGS TRYCKERI i pen såg litet förundrad ut öfver en så oväntad opposition och anmärkte med mye. ken godmodighet i tonen: ,, Såå, är det på I det viset, så hålla vi väl på en stund till sdå. Och så började man igen och höll ut till närmare half 4. — De för åhörarne upplätna stolraderna i salen äro nu alltid upptagna af åhörare, medlemmar af riksdagens begge kamrar, prester, åtskilliga fruntimmer också, statsrådet Bredberg ser man der äfven, men ingen annan af statsråden, utom hr Carlson naturligtvis. Voteringarne gå lite långsamt ännu, men tillgå på vanliga viset; sedan alla äro uppropade, vänder sekreteraren sig till erkebiskopen och uttalar högt hans namn; jaha! svarar hans högvördighet och lägger sin voteringssedel i korgen. — Biskop Genberg är mycket tyst af sig och brukar sätta sig ett stycke fram i salen alldeles för sig sjelf, men när det blir votering af, får han nytt lif och hamn hjelper så gerna sIhr erkebiskopen med att uppveckla voteringssedlarne. Hvart man kommit på gator eller torg nu i dagarne, har man sett stora skaror saf skarpskyttar från landsorterna, befäl med guldoch silfvertrens på mössan och skring armarna och sabel med guldportdeepke, eller gemene man på ett eller annat sätt distinguerade. Dessa äldre och syngre män ha flitigt sett sig om i Stockholm och de förklara, att de haft mycket Jroligt här, trots det att vädet ej varit så sgynnande. Men i dag har det varit en serdeles vacker dag och prisutdelningen har försiggått på Ladugårdsgärdet, förmodligen under tillopp af en stor massa menniskor, som ej brydde sig om att marken var alldeles genomblöt af det strida regnandet natt och dag på sednaste tiden. Tyvärr är här så tunnsådt med personer hvilka kunna, eller, rättare sagdt, vilja offra något, som är värdt att tala om, till priser åt skarpskyttarne. Stockholms kommun har då aldrig velat göra något för skarpskyttesakens uppmuntrande; det hade väl annars varit i sin ordning att vid en så storartad skyttefest, som den nu försiggångna, Stockholms stad visat något intresse för skarpskytteriet genom att utfästa ett värdefullt pris; men nej, man teg och drog sig i tysthet undan allt, deltagande. Det är just så likt dessa hundrade män, som representera Stockholm; detta beteende. Hade denna skjutfest egt rum i något. annat samhälle, i Örebro t. ex. så kan man hålla tio mot ett, att staden utfäst ett särskildt täflingspris. Två af våra dagliga tidningar ha hedrat sig med att gifva priser till skyttefesten, ÅÄllehandak och , Dagens Nyheter, den förra 25 specier, den sednare en bakladdnings-dubbelbössa. ,,Aftonbladet har ej gifvit något, men det betalar med kroppen, om jag så får säga, ty af dess redaktion äro flera aktiva medlemmar af skarpskyttekåren, både kompanichefer och gemene man. Hr Arnoldsson återkom här om dagen till Stockholm efter sin sängarfärd under sommaren. Han har en tid vistats i Köbenhamn i akt och mening att få sjunga på kgl. teatern. Medan han vistades der kom Patti-konserternas Impressario dit, och genom bokhandlaren Loose blef hr Arnoldsson presenterad för hr Ullman. Denne, som lefver för (eller på) utmärkta artister, bad hr Å. sjunga något ur sin repertoire, och det gjorde han också. Han sjöng Huons stora aria ur ,,Oberon, en aria ur .,Barberaren samt en tysk folkvisa, ackompagnerad af hr Trenka, och hr Ullman gaf honom mycket beröm för hans vackra röst, hans föredrag och goda skola; han försäkrade vidare br A, att han skulle ha i minne den svenske tenoristen, ifall ett godt engagement yppade sig för honom i utlandet. Samma dag telegraferade hr A. hem ill sin familj i någon angelägenhet och nämnde i förbigående, att han sjungit för Ullman; detta omtalades, och i Posttidninsen hette det, att hr A. skulle sjunga på Patti-konserterna i Sverge. Det är hela äffären, och hr A. har skyndat att rätta Posttidningens uppgift. Den 1 Oktober nträder hr A. i tjenstgöring vid k. operan, sannolikt i Gounods ,, Romeo och JuliaHrr Josephssons och Ahlgrenssons ,, MinIre Teater har nu gifvit spektakler fem wällar å rad, de första två gångerna för ulla hus, de två andra för halfva, i går ston för omkring sjerdedela. Det börjar j bra, men det kan sluta så mycket bättre. dalongen har redan utförligt beskrifvits af åra tidningar, den är rymlig och vacker, nen — för mycket gubbar?, alldeles för nycket ,gubbar, derom är man ense. länk er också: på alla håll i salongen icke nindre än omkring 50 porträtter af komositörer, dramatiska författare och artiter, som titta fram ur medaljong-ramarna. citiken har varit orättvis mot författaren f ,Lefve konkurrensen; detta tillfälligetsstycke är ej sämre än andra sådana. osttidningens kritiker tadlar hr Gustafson derför att en af personerna i pjesen alar om k. teaterns direktör och diverse RR bor: 2 I lv Rex tt NA