Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1868, sida 2

nom Galizien, för att monarkens resa icke skall misstydas eller missbrukas. Tidningen finner således icke en gång tillräcklig garanti för försattningens varaktighet i den omständigheten, att Beust och jordbruksministern Potocki åtfölja kejsaren. Hvad som ytterligare bidragit till att oroa det tyska regeringspartiet i Wien, är det fraterniserande, som på sednaste tiden förekommit mellan polacker och ungrare, samt de polska tidningarnes yttranden om, att det för Galizien både skulle vara naturligare och fördelaktigare att sluta sig till Stephans-kronans länder, än till det öfvervägande tyska Vest-Österrike. Under alla dessa bekymmer för författningens framtid hafva en del tyska organer redan uttalat den önskan, att kejsaren helst måtte afstå från resan till Galizien. Man ser af allt detta, att förhållandena i Österrike ännu på långt när icke kommit till den fasthet, som denna stat i så hög grad behöfver. Ungern har i detta afseende kommit ett godt stycke före den cisleithanska halfdelen och utöfvar just af detta skäl äfven på de allmänna riksangelägenheterna ett inflytande, som börjar att väcka afundsjuka hos tyskarne i Wien. Sächs. Zeit., hvilken redigeras i antipreussisk riktning, meddelar följande: -Under det baron Werther, Preussens ambassalör i Wien, försökte öfvertyga rikskansleren Beust om Preussens välvilliga sinnelag, fick österrikiske kejsaren genom sin ambassabör i Berlin sig tillsänd en ny karta öfver Europa, författad af general Heribärth-Bittenfelt, på hvilken Österrike endast var betecknadt såsom ett konungarike Ungern, hvilket blifvit förökadt med några landssträckor i Wallachiet, Moldau, Bosnien och Serbien lå deremot det tyska Österrike, Böhmen, Schlesien, 0. 8. v. tecknas såsom införlifvade med Preussen. Afven de nordöstra delarne af Frankrike, Lothringen och Elsas, äro betecknade med preusiska färgor. Med anledning häraf har kejsaren åtit meddela alla sina representanter i utlandet, att Österrike, i händelse af ett franskt-preussiskt krig, aldrig skall ställa sig på Preussens sida. Hertigen af Grammont hade straxt efter sin ankomst till Wien ett möte med baron Beust, vid hvilket en fullkomlig öfverensstämmelse uppnåddes mellan hofven i Wien och Paris. , Nordd. allg. Leit. meddelar denna berättelse under rubriken: Politiska röfvarhistorier. ITALIEN. Ett telegram från Ritzaus byrå har lydt sålunda: ,,Korrespondenser från Florens försäkra att oppositionen — på grund af sin innerliga önskan om att se Italien befriadt från Frankrikes förmynderskap — skall framkomma med förslag om att afstå från Rom som Italiens hufvudstad samt itt istället förlägga densamma till Neapel. Samtidigt dermed ingick den af oss förut meddelade underrättelsen, att oppositionen afståätt ifrån att hålla den tilltänkta folkförsamlingen i Neapel, sannolikt för att cke derigenom gifva anledning till en förängning af den franska ockupationen. Unlerrättelsen om, att det italienska opposiionspartiet ämnade organisera en agitaion för Neapels upphöjande till Italiens hufvudstad, fanns först i en korrespondens rån Florens till ,, Nordd. allg. Zeit. och har sedan omtalats i flera franska tidninsar, som tillade den en stor betydelse. om nu det citerade telegrammet är rikigt, har väl således aktionspartiet uppzifvit tanken om ett pronunciamento i Neapel, och det ligger nära till hands att mtaga, att det är Garibaldi, som uttalat ig deremot och visat sig trogen sin gamla ösen: ,,Rom eller döden. I så fall kan let väntas, att agitationen för Rom ånyo skall börja och sannolikt ledas af det förut omnämnda sällskap, hvars devis är: , Venletta Mentana. I hvarje fall torde tancen på Neapel som Italiens hufvudstad varit ett förhastande. I intet fall torde letta varit lämpligt: hvarken dess förflutna ller närvarande berättigar Neapel till en sådan heder. Det har knappt att uppvisa m enda man, som spelat någon framstånde roll i Italiens nyare historia, eller om haft något särdeles inflytande på lanlets litteratur. Betecknande är, att Miano och Turin, ehuru ingendera har mer in hälften så många innevånare, likväl wardera betalar dubbelt långt större skater än Neapel. Dertill kommer det förlappande klimatet i sistnämnde stad, som notverkar hvarje verksamhet, äfven hos len bästa vilja. Den goda skörden bar verkat fördelakigt på sinnesstämningen i landet, och 0. m. på Sicilien säges general Medici zenom sin förvaltning hafva förbättrat ställingen. Lugnet tilltager alltmera i sistsämnde land, I Neapel aftager banditväendet äfven alltmera, sedan general Pallaicini inslagit den rätta vägen att först och främst hålla efter dem, som hålla banliterna dolda. På detta sätt har han tvinsat Guerra — en mycket beryktad röfarehöfding — att komma fram ur sitt läste, för att hemta proviant åt sig och itt folk. Vid detta tillfälle blef han af rupperna ertappad och skjuten. Man kan öra sig en föreställning om, huru banlitväsendet farit fram, då det nu som nåot underligt omtalas i en neapolitansk idning: ,I Romagna har intet mord blifit omnämnt under de sednaste fyra dasarne. FRANKRIKE. Som vi redan meddelat, föll Dufaure genom vid supplementvalet i Var-departenentet. Regeringens storartade ansträngingar och manövrer å ena sidan, och å len andra det tvetydiga uppträdandet taf en del af oppositionspressen, hvilken ade svårt att förlåta, att Dufaure engång arit minister hos Louis Bonaparte, förelade icke sin verkan, och regeringens andidat erhöll öfver 4,500 röster mera n oppositionens. Dufaure — så uppgåf