Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1868, sida 3

hela är stämpladt af tidåsålderns anda och visar, att Carit Etlar ej glömmer på hvad botten han befinner sig. ,, Munken fra Herrevad är en liten medeltidsskizz, utförd t med friska, säkra drag, och den passar 5 I väl att karakterisera förhållandena, såväl på riddarborgen som inom klostermurarna —förhållanden, som man så gerna ännu i derbörandes redan uppspärrade klor. Det 8 3 vill se i rosenfärg, trots allt hvad nyare historiska forskningar vittna om motsatsen. Den tredje novellen, som kallas ,,En Ma-J skerade, är en synnerligt fint tecknad tafla ur nutidens lif, hvaraf vi redan läst sen öfversättning i , Ny Illustrer. Tidning. -Poul Rytter är en liten skizz från hexeriernas period, som rätt väl låter läsa sig; vi begripa dock icke, hvarför Poul Rytter fått ge berättelsen dess namn, då han uppenbarligen icke är dess hjelte. ,,Den SteerI keste är en liten pikant historia, som väl I framhåller lifvet på en gammal dansk herregård och förhållandet mellan de stora soch de små, mellan herremän och arbetare. Timmermannen är i sjelfva verket I betydligt starkare än den för sin ofantliga skroppsstyrka vidtbekante ädlingen, som vill stäfla med honom i kraftprof, men han insser, att det ej går an för honom att segra sörver ,,Naadigherren, och derför böjer han ssig så visligt för ,,Blesten — derför låtsar han sig vara besegrad, alldeles som en ; 0 fruktad enväåldsmonarks hofman skulle gjort si motsvarande fall. Den lilla novellen ,, To sStreger ha vi läst i den skandinaviskal diktsamlingen ,, Vintergrönt, och vi tro oss stryggt kunna påstå, att mången, som gjort t detsamma, skall med nöje läsa om den här. I.Offe Dyres Drenge är en liten vackeric skizzy, der början väl är något hemsk, och släsaren rysande bereder sig på blodshämd, senär gamla Else Dyre spelar Elektras roll och uppmanar den unge Jakob Dyre att ,Värna om sin faders ära, sättande en 1 äknif i den saderlöse piltens hand, men der 1 I slutet dock är fullt af frid och försoning. Något annat var väl också ej att vänta, ty Carit Etlar är ingen Sophocles, utan en kristen novellist, som på slutet gerna ställer till så väl som möjligt för sina hjeltinnor och äfven för bipersonerna, om de sej ha försyndat sig alltför mycket. I, Kun ikke Nannet, samlingens sista novell, har ban dock icke ansett sig kunna handla efter sitt hjertas goda vilja i detta fall, ty den elake ,,Forstjunkeren bar han sett sig stvungen att störta i en djup klyfta vid kapplöpningen, för att tillfredsställa den poetiska rättvisan, och hans efterlemnade enka har han af samma skäl måst bestraffa med ett fortfarande enkostånd, i stället för att låta henne sluta ett nytt O äkta förbund med berättelsens högsinnade hjelte. Slutligen vilja vi uttala den önskan, att å8 man ej måtte öfversätta dessa små täcka noveller. Vi äro neml. fullt öfvertygade, ! att den svenska allmänheten kan göra beI kantskap med dem på originalspråket, och vi ana, att de skulle betydligt förlora genom en öfversättning. —F— — — — Allmän Verldshistoria framställd med rk afseende på kultur, litteratur och religions väsende af d:r Georg Weber, professor i Heidelberg. Från elfte tillökade och tillj! närvarande tid fortsatta upplagan af föri:s 3 Lehrbuch der Weltgeschichte. Öfversättning af Gustaf Thome6e. Andra svenska! upplagan. Tredje häftet. 1868. IF Det är allmänt kändt, Jatt påhhäfdateckningens område en genomgripande revolu-;7 tion egt rum under de sednare decenni-i1 erna — att hvad som förut varit bisak, 1 neml. skildringen af kulturutvecklingen, religionsväsendet, sederna, samhällsförhållandena och litteraturen, blifvit hufvudsak, 4 och att regenternas personliga förhållan-A den och öden, krigshändelserna etc. trädt fc i bakgrunden för de vigtigare omständigheter och tillgragelser, som upptaga de s stora tidstaflornas förgrund. Alla de hi-3Å storieskrifvare, som uppfattat tidens kraf, ha rättat sig derefter i större eller mindre s mån, och den, som vunnit derpå, är all-y mänheten, hvilken sjelf ej varit i tillfälle f, att genom några källstudier göra bekant-v skap med ställningar och förhållanden un-;k der förflutna decennier -århundraden — 8. årtusenden, men som ser dem återspeglar de med samvetsgrann trohet i de skildringar, häfdatecknaren lemnar. — Till detta slag af tidsenlig historia kunna vi med fullt skäl räkna Webers med rätta berömda verldshistoria, at hvars andra svenska upplaga vi här anmäla ,,Andra delen. Förf:n har varit sitt vigtiga!I. värf vuxen. Han har med säkert omdöme sr framhållit det väsentliga; han har inom en fö ganska inskränkt ram visat oss verldshändelsernas, kulturens och de religiösa id-Il ernas utveckling på ett så enkelt, klart och fö redigt sätt, att sammanfattningen af det sin hela äfven för den, som varit mindre van vid egentligt tankearbete, i betydlig mån sa underlättats. Då dertill kommer, att skrif-I. sättet är behagligt och mera fritt från lån ga och invecklade perioder, än tyska bäf-BA datecknares stil plägar vara, så tyckes detta sat på grundliga och säkra historiska studier s baserade arbete väl böra motsvara deras l anspråk, som öuska en verldshistoria af mindre omfattning i gvantitativt hanseende, än de stora berömda arbeten på detta nområde, som redan äro att tillgå. L A