Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1868, sida 1

Yr LSÅÅUSCTHÖÅ I Vaäarb Kyrkliga III lata grunden alltid återföra sig till en ende -som består i uppfattningen af kristendo ; men öfverhufvud. Denna motsats är föl jande: Den ena uppfattningen består ut att anse kristendomen såsom en frå himmelen på underbart sätt skedd uppen blbarelse, såsom ett slags hemlig lära elle vishet, som genom Kristus blifvit på öfver tnaturlig väg bragt till jorden från himme i Ilen, hvilken hemlighet sedan blifvit på lik: rl underbart sätt nedlagd i den heliga skrift skrifven af apostlarne, dikterad af der f) helige ande, och sedan i kortare form åte: ssammansattad i bekännelseskrifterna. Enligt denna uppfattning är kristendomen nmågot redan ifrån början färdigt, och allt. så äfven något oföränderligt, som måste blifva sig likt i alla tider. Hvarje försök satt ändra något i den kristliga läran måsste från denna synpunkt betraktas såsom helgerån; hvarje utveckling är otänkbar. Dessa menniskors mål ligger i den förflutna tiden; de skrida derföre tillbaka. Den motsatta uppfattningen betraktar icke I kristendomen såsom något redan ifrån sdess början färdigt och afslutadt; den kan icke tro att Kristus har meddelat verlden någon fullkomlighet, emedan den är af den åsigt, att hvarje fullkomlighet i verlden endast kan tillkämpas på det sedliga arbetets väg. Enligt denna åsigt bestod Kristi verk deruti, att han gifvit menskligheten den mest storartade väckelse och maning att sträfva efter fullkomligheten. För denna uppfattning ligger alltså fulländningens mål iframtiden; dess representanter skrida framåt. Till dem, som omfatta denna seduare uppfattning, räknar jag oss. Vi sträfva efter en utveckling till frihet i vår kyrka. Vi vilja se tänkandets och lifvets framsteg i vår tid behörigen uppskattade; likasom allting annat skrider framåt, så skall äfven vårt religiösa tänkande och vårt religiösa lif skrida framåt till likstämmighet med kultur och vetenskap. Grunden för vårt sträfvande är alltså uppfattningen af kristendomen såsom en utveckling, såsom ett beständigt framåtskridande mot fullkomligheten. Kristendomen är för oss icke någonting oföränderligt, evigt afslutadt; kristendomen är för oss en ström, som flyter framåt och som med förnuftets tilltagande utveckling äfven utvecklar sig allt större och herrligare. I förstån alltså, hvad som föranleder mig att tala till Eder om kristendomens olika utvecklingsformer. På utvecklingens id6 hvilar vår förenings arbete; för att förstå vår uppgift erfordras isynnerhet, att man rätt förstår kristendomens historiska utveckling. Jag talar härvid om bestäma utvecklingsformer. Om vi nemligen sverskäda hela kristendomens historia, så märka vi, att kristendomen otta har haft en egendomlig karakter hela århundraden igenom, hvilken under denna tid förblifvit sig temligen lik. I denna egendomliga art och form af det kristliga lifvet och tänkandet hafva de kristna i den tiden unnit sina religiösa känslor fullständigt tillfredsställda. Men en ny tid kommer. Nya idcer, nya åskådniugssätt dyka uppi verlden: den hittillsvarande formen för det ristliga tänkandet och lifvet vill icke mera passa; man finner i denna form icke mera tillfredsställelse för de religiösa behofven; så brister då den dittillsvarande formen för kristendomen. och en ny gestaltar sig i dess ställe. Af dessa karakteristiska ,,utvecklingsformer hafva under historiens lopp förekommit fem, och det yckes mig att äfven vi befinna oss midt uti en sådan ny bildning. Låtom oss i möjligast åskådliga bilder ur folkens religiösa hf framföra dessa utvecklingsformer för våra blickar. Med kristendomens första utvecklingsform menar jag de tre första ärbyndradenas tid, alltså den tiden som delvis är Deskrifven i nya testamentet, sedan förtryckets och den blodiga förföljelsens tid. Denna periods karakter var till sin naur totalt olika vår tids, ja, i många länenden helt och hållet motsatt densamma. ristendomen var ju då ännu något allteles nytt; den verldshistorisha tilldragelsen — Kristi lit — detta skådespel utan like i istorien — hade just passerat förbi meniskornas blickar, Intrycket deraf var så fverväldigande, att deras förstånd, hvilka leraf berörts, icke kunde bemästra detamma. Kristi hi, hela Kristi person föeföll alla som ett oerhördt under. Detta ntryck bemäktigade sig hela deras känsloch santasilif. Allt det, som var skedt bland dem, förekom dem som en dröm, et var dem så till mods, som voro de örsatta uti en helt ny, öfs ersinnlig verld; eras hjertan voro uppfyllda af en öfverordisk, barnslig glädje; deras fantasi såg erallt, hvart den blickade, under och ken och öfvernaturliga tilldragelser. Korcligen, alla de företeelser som pläga yttra ig ibland menniskor, tillfölje af tilldraelser, hvilka äro större än det menskliga örståndet, yttrade sig här i högsta grad. Det kristliga lifvet och tänkandet i alla ess riktningar bar i den tiden denna igel. Här berättar man, att en apostel lifvit kastad i fängelse, men om natten ppenbarade sig en engel och öppnade ingelsets dörrar för honom. Här har en renniska en drömsyn, i hvilken meddelas ouom gudomliga anvisningar för hang