Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1868, sida 1

svärmor. Grefvinnan Eleonore betraktade svärdottren forskande, och när hon i hemes drag läste ett fast beslut, sade hon: Kära Hilma! jag tror dig om att ha för mycket vett liksom för mycken kärlek för Hugo, för att vilja sätta en sådan hotelse i verket. Du borde också kunna inse, att jag är lika mycket intresserad af, att Hugo ej för mycket är ute på egen hand som du. Det är möjligt, att han här träffat bekanta, som taga hans tid och intresse i anspråk mer än önskligt är, ehuru den der biljetten naturligtvis blott innehöll nedrigt förtal. Jag skall arrangera allt på bästa sätt. Om ett par dagar resa vi härifrån till Nizza, dit vi redan ämnat oss; jag skall tala med Hugo derom, när han kommer hem, och jag skall nog laga, att han inte gör något motstånd mot den planen — lita du på det. Hilma förklarade sig belåten och beslöt att ej säga något till Hugo om hvad som passerat, ehuru det kostade på henne, att det skulle bli hans eftergifvenhet för sin mor, som hon skulle ha att tacka för afresan från Paris. Samt:idigt med detta uppträde i grefve Odelcranta logis egde ett till en viss grad dermed beslägtadt rum i baron Hagens. Det glada paret satt i allsköns förtrolighet i förmaket, då klockans ljud bebådade en besökandes ankomst, och straxt derefter friherrinnan Silfvererantz anmältes. Den unga damen såg ovanligt upprörd och bekymrad ut och sade genast, att hon kommit dit i ett obehagligt och grannlaga ärende, för att begära råd och hjelp. Hagen ville aflägsna sig, men den stackars unga frun bad honom rodnande. att stanna qvar. Snart yppade hon sina bekymmer, det förstås, efter att ha försäkrat sig om två personers tystlåtenhet, som ansågos ingenting mindre än tys låtna af alla, som kände dem. Förhållandet var, att den stackars Euphrosyne, då hon följande natt