Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1868, sida 3

Litteratur. Frans Michaöl Franzöns samlade dikter. Ättonde-tolfte häftet. Örebro, N. M. Lindh. 1868. Det kan ej vara obekant för någon, som iatresserar sig för den svenska skaldekonsten, att Franzön erkännes såsom en at dess förnämsta koryfeer, och utgifvandet af hans samlade dikter i ea tidsenlig upplaga bör derför i bög grad intressera ailmänheten och framför allt det yngre slägtet. Vi tro dock, att de, som genom de framför o:s liggande häftena skulle vilja göra den med rätta af sina samtida så högt uppburne skaldens bekantskap, ej skulle finna sina på traditionella föreställningar hvilande förväntningar helt och hållet uppfyllda. Det mesta af hvad i dem förekommer består neml. i långa polemiska utfall mot rörelser på det religiösa, det politiska och det estetiska området. som förf. från sin ståndpunkt ej kunnat gilla. Förtattareos argumenter äro, i vår tanka, öfverhufvodtaget mycket goda, men att den poetiska formen är lämplig för dem, torde med skäl kunna betviflas. Att den i dessa stycken förherrskande reflexionen skall jaga all egentlig poetisk lyftning på flykten är ganska naturligt, och hvad som återstår af poesi blir derför i de flesta fall blott rim och meter. Detta tyckes oss isynnerhet vara förhållandet med den långa välmenta dialoger .Landtpresten och Rabulisten, som visserligen innehåller mycket, som lämpar sig att anföras såsom försvar tör vår kyrkas lära, men som tager sig teml. besynnerligt ut i en samling ,dikter af en utaf Sverges yppersta skalder. Franzön var skapad till lyriker, och såsom sådan öfverträffas han af få, men på ålderdomen, då reflexionen tog öfverhand öfver santasien, och då tidens meningar framkallade hos honom ,,en dufvas vredel, ville han gifva denna vrede luft, men valde ej någon annan form än den, som han kallar sin , ungdoms skrifsätt, d. v. s. den bundna formen. Så uppkommo dessa dialoger och andra polemiska angrepp mot tidsandan, som väl låta sig läsa, men som näppeligen borde ha fått plats midt bland hans lyriska mästerstycken — som borde utgifvits i ett särskilt band såsom egnade att karakterisera icke den unge skalden, men den gamle biskopen. Det främsta rummet bland hans kristligtapologetiska stycken i bunden form intager, i poetiskt afseende, ,, Tron och förnuftet. Betraktelser vid Hernösands Bibelsällskaps offentliga sammankomst den 9 Mars 1835. Utom de i den nya svenska Psalmboken införda psalmerna af Franzen förekomma här för öfrigt en del smärre lyriska , stycken af andeligt innehåll, hvilka vittna om den stora begåfning i denna riktning, som utmärkte Franzän. Efter dessa följer en samling af ,epigrammatiska stycken, som visa hur mycken styrka den älsklige lyrikern hade äfven i denna diktart. Mycket af hvad här förekommer skulle hedrat sjelfva fru Lenngren, och om åtskilligt tro vi, att det skulle tillskrifvits henne af den, som ej känt författaren. Det mildare skaplynnet röjer dock oftast Fra nzäån. — Sedan komma ,Familjebilder och tillfällighetsstycken. Flera utaf dessa äro, trots ämnets enskilta natur, af den beskaffenhet, att de ej lätt kunna glömmas, utan helt visst upprepats af hundradetals läppar. Dock — det var ej vår afsigt att bedöma Franzän. Detta är för längesedan gjordt, och hans plats på den svenska parnassen är inrymd åt honom en gång för alla. Vi ha blott velat fästa uppmärksamheten på de afdelningar i dessa häften, som vi anse mest egnade att lära läsaren att känna hvad Franzn var såsom skald. A.