Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1868, sida 2

prägladt i hennes minne och oftast äfven i hennes hjerta. Hans ord voro ofta utförligt återgifna och kommenterade; hans yttranden hade uppenbarligen verkat väckande på henne sjelf och bestämt hennes tankegång i många fall. Hon hade med honom vandrat genom Louvrens dels af målningar och dels af skulpturarbeten uppfyllda salar, och professorn hade uppfattat många konstverk på ett sätt, som anslagit Alma och gifvit henne anledning till att tänka djupare öfver idåerna, som föresväfvat konstnärerna. Han hade talat innehållsrika, djupsinniga ord om de förnämsta skapelserna af både den antika och den moderna konsten, och Alma betraktade dessa mästerverk i ett nytt ljus och antecknade de historiska upplysningar med afseende på flera af dem, som hän lemnat. Hon hade äfven med honom genomvandrat de salar, som innehålla de i så hög grad intressanta samlingarna af fornsaker, egnade att illustrera de gamla kulturfolkens religioner, samhällsförhållanden och seder, och hon hade af honom erhållit de värderikaste upplysningar rörande dessa reliker från romarnes, grekernas, egypternas och assyriernas nu länge sedan kullstörtade stater. Det låg en djup rörelse i dessa ord, hyarmed Alma talade om dessa spår af en kultur, som låg Hera årtusenden tillbaka i tiden, och att döma af de professorns ord, som hon anförde, hade han varit gripen af alldeles samma känsla, I dagboken förekom intet, som ens på det aflägsnaste sätt antydde ett närmare förhållande emellan professorn och Alma, Icke heller fann Lindenstråle något ord, som bevisade, att hon älskade den lärde, ehuru han var säker på, att hon gjorde det, om hon också sjelf ej insåg detta. Det var alldeles afgjordt, att han på henne utöfvade ett utomordentligt stort inflytande, att han intresserade henne mer än någon annan af dem, som hon lärt känna i Paris — hvilket betydde ganska mycket, då hon der träffat så många framstående