Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1868, sida 2

var han gifvit konserter i nästan hela Europa och )esökte äfven 1851 Amerika, der han gjorde lyande affärer. Han gaf der konserter tillsammans ned den berömda sångerskan Henriette Sontag, och deras vägar skiljdes först då hon reste till Mexiko, dit Jaöll, måhända till följd af någon slags ingifvelse, icke hade lust att medfölja. (Henriette Sontag dog kort efter sin ankomst till Mexiko af kolera). Efter sin återkomst från Amerika utnämndes Jaöll till hospianist hos konungen af Hannover samt erhöll 1861 af hertigen af Koburg medaljen för konst och vetenskap. — Hans teknik är lysande och hans spel elegant — egenskaper, som äfven hans med prunkande passager utrustade, moderna pianokompositioner företrädesvis taga i anspråk, och dessa vinna derföre cke så litet vid att af honom sjelf utföras. Friedrich Grätzmacher är född den 1 Mars 1832 i Dessau, der fadren var kammarmusikus. Han erhöll redan tidigt af kammarmusikus Drechsler (sedermera konsertmästare) undervisning i violoncellspelning och spelade med stort bifallredanvid 3 års ålder för första gången offentligen ett solo på sin lilla violoncell. 1848 anställdes G. som tredje violoncellist vid teateroch konsertorkestern i Leipzig, men blef inom kort (efter Cassmanns afgång) förste cellist; utnämndes 1860 till kammarmusikus vid hofkapellet i Dresden och har utaf hertigen af Anhalt-Dessau hedrats med guldmedaljen för konst och vetenskap. — Gritzmacher har såväl i sina innehafda befattningar som genom åtskilliga konstresor gjort sig ett icke blott aktadt namn såsom virtuos, utan kan till och med sägas stå i violoncellvirtuosernas första led. Han öfvervinner de största svårigheter med säkerhet och lätthet, hans intonation är makalös och han föredrager derjemte allt hvad han spelar med känsla och smak. Hans genom-musikaliska natur gör honom till en lika utmärkt qvartettsom solospelare. I komposition, som han studerat under Fr. Schneiders i Dessau ledning. har han presterat åtskilligt särdeles anslående, såsom dels konsertoch salongsstycken äfvensom etyder för hans instrument, dels sånger och pianosaker. Henri Vieuxtemps är född i Verviers (Belgien) d. 17 Febr. 1820. Efter erhållen undervisning på violin, dels af fadren, dels af annan lärare, uppträdde han redan vid knappast 7 års ålder på offentliga konserter med sådan framgång, att den berömde Beriot sjelfmant erbjöd sig att blifva hans lärare. Vid 8 års ålder fick han åtfölja Beriot till Paris och blef der jemte sin mästare beundrad för sin redan förvärfvade, betydliga färdighet och sitt musikaliska föredrag, Han återvände emellertid till Brässel, och först efter ytterligare 5 års allvarliga och trägna studier företog han, år 1833, visserligen ännu mycket ung, konstresor på egen hand. Han besökte nu Tysklands förnämsta städer och väckte öfverallt förvåning och beundran. Synnerligen i Wien entusiastiskt emottagen, slog han sig här, under den lärde kontrapunktisten Simon Sechters ledning, på musikteoretiska studier och försökte sig derjemte flitigt i komponerande. Efter ett kort vistande i England kom han 1835 åter till Paris och egnade här nästan all sin tid åt att fullkomna sig i harmonioch kompositionsvetenskap, hvarvid Reicha blef hans lärare och gynnare. V. har sedan dess konserterat i de flesta af Europas förnämsta städer, 2:ne gånger besökt Amerika och öfverallt firat de mest lysande triumfer. Var under åren 1846—1852 anställd i Petersburg såsom kejserlig kammarvirtuos och förste soloviolinist i kejserliga orkestern, utnämndes vid sitt vistande i Sverge 1860 till ledamot af kongl. musikaliska akademien i Stockholm och till riddare af Vasaorden — en ytterligare utmärkelse till de öfriga af samma slag, som från åtskilliga europeiska furstar kommit honom till del. — Hans spel utmärker sig i hög grad för bred, sångrik ton, energi och nobless i föredraget samt en eminent, på det sorgfälligaste genombildad teknik, och hans kompositioner höra till det bättre, som den nyare tidens violinlitteratur har att uppvisa. Carlotta Patti, syster till italienska operans i Paris förtjusande primadonna, Adelina Patti (sedan kort tid markisinna de Cauk), är född i Florens 1840, hvarest modren var engagerad som primadonna vid Pergolateatern. Kort tid efter Carlottas födelse begaf madame Patii sig till Amerika, der hon emoitagit engagement vid italienska operan i Newyork. Familjens naturliga begåfning i musikaliskt afseende röjde sig tidigt hos Carlotta, som med stor ifver egnade sig åt instrumentalmusiken. Hon hade redan vunnit en glänsande ryktbarhet; som pianist, då Adelinas förvånande framsteg i sina sångstudier föranledde henne att äfven egna sig åt sången. Hon gjorde detta med sådan ifver och ihärdighet, att bon efter en endast ettårig skola ansågs som en af Amerikas största sångerskor. Ilon uppträdde för första gången offentligt i Newyork 1861, och lyckades till den grad, att hr Ullman oförtöfvadt engagerade henne för sina stora konserter i Newyorks musikaliska akademi. Hon har sedermera under hans direktion genomrest Nordamerikas olika stater och ouppbörligt skördat nya lagrar. Då emellertid kriget utbröt i Förenta Staterna och underrättelserna från krigsskådeplatsen än förkunnade seger, än nederlag, kallnade naturligtvis befolkningens intresse för konsten, och hr Ullman förmådde icke längre att med sin konstnärskara fängsla de på krigets händelser riktade sinnena, tills planen att låta Carlotta Patti uppiräda på scenen frambragte en lycklig verkan. Det lyckades henres förre beskyddares förenade bemödanden att i denna finansiella kris öfvervinna konstnärinnans motvilja för scenen, som grundade sig på en obetydlig haltning, ådragen genom något olycksfall i barndomen. Hon uppträdde i samma roller, genom hvilka hennes syster Adelina höjt sig till tidens mest firade sångerska, och vann ett lysande erkännande. Efter sitt uppträdande på scenen genomreste hon åter Förenta Staterna och uppträdde dels på konserter, dels på de större städernas teatrar. Efter en på ära och vinst mycket rik resa medföljde hon sin direktör, hr Ullman, till Europa. der hon sedan entusiasmerat publiken i många af Europas största städer. Mest har hon uppträd: i England, der bon för konsertsäsongen i London är årligen engagerad. — En utomordentlig röst, en oförliknelig färdighet, en oklanderlig korrektbet i intonationen i förening med ett originelt föredrag sätta åhöraren i förvåning, blända honom, hänföra honom till den högsta entusiasm. De fall äro icke sällsynta, då en operasångerska vöckt en utomordentlig entusiasm. Men ett fall, som skulle vara utan like, om man icke kunde nämna Catalari och Jenny Lind, är en konsertsånger ska, som lyckas 2 2 1:15 — Ni te