Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1868, sida 3

Aktiekapitalet angifves i svenskt mynt till rdr 26,553,582. Detta kapital hade under året ökats med 11,194,848, medan rdr 8,758,522 uttagits. Lånekapitalet var rdr 2,461,212. Räntan 1, 135, 638 rdr. Försäljningen af varor under 1867 hade uppgått till rdr 108, 020, 754. Nettovinsten var jemförelsevis ej så hög som under föregående åren, med anledning af de stegrade priserna å lifsförnödenheter och derpå inträftade plötsliga prisfall. Den var dock, sedan räntor, löner, reservfond, andra omkostnader etc. betalts, rdr 7,174,404. Utgifterna, löner, ränta, omkostnader etc. inberäknade, voro rdr 5,602,644. Förbindelser, omfattande aktieoch lånekapital jemte ränta och obetalta räkningar, rdr 28, 606, 110. Tillgångar trdr 33, 455,058. Reservfond rdr 587,302. Kapital insatt i andra föreningar rdr 8,599,722. Värdet af byggnader, fastigheter etc. riksdaler 9,458,334. Anslaget för slitning, värdeminskning m. m. rdr 502,236. Assurans rdr 11,876,076. Under år 1866 var föreningarnes kapital rdr 18,864,000 och nettovinsten 6,768,000 rdr rmt. Lokomotiv-duell. Två entreprenörer för offentliga arbeten, Clark, en engelsman, och Wood, en amerikanare, hade på grund af en tvistighet en höna att plocka med hvarandra. Deraf uppstod en strid, som urartade till det mest förbittrade hat. Tvenne gånger duellerade de på gevär. Första gången blef Clark sårad, men kom sig, andra gången var Wood den olycklige; hans motståndare ställde sig liksom om han var träffad och sjönk till jorden; Wood, som ville se, om han var död eller blott sårad, närmade sig stället, der han låg, men i samma ögonblick sprang Clark plötsligen upp och skjöt på Wood, så att han sjönk ned i sitt blod. Kulan hade emellertid träffat ett refben, och en månad derefter var han botad och mera förbittrad än någonsin förr. Efter något parlamenterande blef man slutligen ense om att utsätta en ny duell inom sex månader. Under tiden byggdes för de stridandes räkning på ett ensligt ställe, vid ändan af en skog, en jernväg, med blott ett spår och af en åttondedel mils längd. Så snart skenorna voro nedlagda, gick duellen för sig med lokomotiven. Ofverenskommelsen var följande: begge motståndarne skulle stå enhvar vid sin ända af jernvägen med lokomotivet färdigt till afgång. Från en liten höjd, som kunde ses af hvardera, skulle ett skott aflossas som signal för de stridande att hålla sig färdiga. Begge de kämpande stodo på sin post bakpå lokomotivet med handen på ventilen och blicken fästad på höjden, hvarifrån signalen skulle ljuda. Det första skottet aflossades, en hvit sky höjde sig i luften. Ännu fem minuter — en evighet. Ändtligen ljöd den andra signalen, begge lokomotiven sattes i gång, först någorlunda långsamt, men efter få sekunder med en förfärlig hastighet. Woods lokomotiv ilade snabbast framåt, det hade redan kommit öfver det ställe, som utgjorde midten; ännu 20 alnar vidare framåt och de två eldsprutande odjuren möttes. Sammanstötningen var förfärlig. Woods lokomotiv gick öfverända bakåt och föll på sin förare, som krossades och brändes till en oformlig köttklump. Det andra, Clarks, brast framtill, gaf en förfärlig mängd ånga ifrån sig, men gick en sträcka vidare, tills det stannade ar sig sjelft. Föraren var försvunnen. Vid sammanstötningen hade han blifvit kastad 10 steg in i skogen, der man fann honom liflös, sönderkrossad, med svedt ansigte och afbrutet ben. Läkaren har emellertid förklarat, att han kan flickas tillsamman, och — äran är räddad. Tortyr i Ryssland. I ,, Revue Moderne har Emil Andreoli, som deltog i senaste polska upproret, blef tagen till fånga af ryssarne och dömd till 12 års fängelse i Siberien, nyligen meddelat första delen af sina fängelseminnen. Det heter deri: ,,Man hade sagt mig, att ryska polisen vid två eller tre tillfällen hade användt ett elektriskt batteri för att kunna lossa tungorna på de fångar, som vägrade att besvara de till dem ställda frågor, hvilket visar att ryska regeringen är en framstegsregering och förstår begagna vetenskapliga upptäckter till sin nytta. Det var dock, när allt kommer omkring, icke grymmare än sill-tortyren. Jag har känt flera, som genomgått den, och de hafva sagt mig, att ingenting kan jemföras med de lidanden de då utstodo. De blefvo inspärrade i ett väl uppvärmdt rum och under ett par dagar voro saltad sill, bröd och vatten deras enda föda. När de vägrade att besvara förhörskommissionens frågor blef först brödet taget ifrån dem och sedan vattnet; den våldsamma törsten framkallade då qval, som beröfvade den lidande all moralisk styrka och till och med förmådde honom att afstå från det förut fattade beslutet att dö. Mycket sällan höll någon ut med att vara stum när han andra gången infördes till förhörskommissarierna. Dessas sessioner höllos vanligtvis nattetid i ett väl upplyst rum, i hvilket alla slags förfriskningar på J ett lockande sätt voro uppställda på bord längs väggarne. Presidenten var alltid mycket nådig. Om ni har lust, sade han, ,skola vi sedan bjuda er på ett glas. Det svmdlade för fångarne, de hade feber, de kunde icke tänka och de gåfvo ili allmänhet efter. Svält skulle icke ha medfört i samma resultat som törst; den lossar på tungans band än mera än dryckjom. Pr Nelaton, den berömde franske kirurgen, har icke, såsom tidningarne påstått, öfvergifvit sin praktik sedan han blifvit senator, utan fortsätter såsom förr sina sjukbesök. , Times korrespondent i Paris anmärker: ,,De 30,000 francs såsom senators-aflöning, hvilka dr N. nu åtnjuter, skulle vara en ringa ersättning för inkomsterna af Nelatons praktik, som belöpa sig till mycket mera än 10 gånger 30,000 francs. Infrusna. I Maj månad 1867 afgick hvalfångaren ,Diana, kapten Greville, från Hull på hvalfångst; besättningen bestod af 50 man. Den 3 Sept. .kom skeppet in i isen, hvarifrån det först blef fritt den 17 Mars d. å. Redan vid början af denna långa och obehagliga fångenskap var kaptenen förståndig nog att reducera rationerna till det aldra nödvändigaste. Hvad man hade största bristen på var bränsle; man blef derföre nödsakad att så småningom härtill använda allt löst, som sanns, och de delar af skeppet, hvilka man möjligtvis kunde undvara. Den oafbrutet bitande kölden förorsakade hos största delen af besättningen styfhet i lederna, hvartill sedan kom skörbjugg. De, nuvilka ännu egde förmåga att röra sig, jagade på 2 — — isen och dödade tillsammans 60 sälar, 1 björn, 10 sjökalfvar, 1 korp och 3 ugglor. Den 26 Sept. dog kaptenen och under några af de följande dagarne 14 matroser. Den 17 Mars åtskiljdes isstyckena ändtligen af en gynnande vind, men då funnos n: la d d. to 8 P se zi p a v. E— — —— — H ÅA H T E — C 2 — endast 5 man qvar, som kunde styra skeppet. De öfriga qvarlefvande lågo på skeppet, oförmögna att kunna göra något. Till all olycka kom nu på köpet ett regn af snöslask, som förstörde de proviantartiklar, hvilka ännu funnos qvar. Den 2 April ankom skeppet slutligen till en bebodd kustort, der besättningen fick den nödvändigaste bjelpen. Tjugotre berömda målningar från S. Donato, som för kort tid sedan försåldes för närmare 1,400,000 francs, tillhörde förut grefve Demidoff, prinsessan Mathilde Buonapartes gemål. D. erhöll af ofvannämnda summa e t 600,000 frs. a Sn or