tt — Iopsol iycklig lösning. Reverdy uar fått oinskränkt fullmakt att ärom förhandla; han kan således handla tter eget godttnnande och taga i öfver Åsude de sväfvande frågor ar folkrättslig datur, som med denna fråga stå i förbinlelse, utan att behöfva anse sig bunden st hvad som förut förefallit de begge regeringarne emellan. Då Johnson lemnade Washington, lärer han hafva uttalat den örhoppningen att inom några månader ringa Alabamafrågan till slut. En annan sak, som framkallat mycken bitterhet mellan Förenta Staterna och dess engelska grannar i norr, är äfven på väg att blifva utjemnad. Den angår reciprocitetsördraget mellan Canada och Förenta Staerna, hvilket fördrag under inbördeskriset upphäfdes från sistnämnde stats sida, äf harm öfver de sympatier och det verkiga understöd, som sydstaterna funno i Canada. Fördragets upphäfvande skadade emelle:tid begge länderna, likväl Canada mest, hvars kommunikationer till sjös ledo betydligt afbräck. Regeringen i Washington var länge temligen otillgänglig för fördragets förnyande; men nu meddelas, att engelske ambassadören i Washington, Thornton, står i underhandling med Seward om sakens reglerande. BELGIEN. Kronprinsens sjukdom sysselsätter den allmänna meningen långt mera, än man skulle tro, enär han ju är ett barn på endast 11 år. Denna uppmärksamhet beror på, att han är konungens ende son, och om han dör, skall kronan efter konungens död öfvergå till dennes broder, grefven af Flandern, hvilken genom sitt giftermål är förbunden med Preussen, då deremot konungen sjelt genom sitt giftermål är fästad vid Österrike. Man anser derföre mycket sannolikt, att Frankrike efter kronprinsens död skall långt ifrigare än hittills söka fästa Belgien vid sig, och Belgiens inre tillstånd gifver icke så få skäl till fruktan för dess framtid. Först och främst är det den nationella motsatsen mellan flamändare och walloner; och faran för, att denna skall utveckla sig till öppen strid, växer genom den hänsynslösa behandling, som de förstnämndes nationella kraf möta från de sistnämndes sida, alldeles så som det gått ezekerna i Böhmen. Flamändskan är visserligen undervisningsspråket i de provinser, der detta språk talas, likväl icke i hufvudstaden Brissel, ehuru nära nog 23:delar af innevånarne äro flamändare. Dernäst komma, de religiösa stridigheterna. Kampen mellan de klerikala och liberala förnyas beständigt och stundom i frågor, der man på det högsta måste förundra sig öfver, att man på dem lägger vigt. Som vi förut meddelat, hafva striderna urartat till en sådan bitterhet, att nyligen uti en liten stad i Vest-Flandern hafva förekommit våldsamma uppträden med mordbrandsanläggningar och våld. på liberalt sinnade personers egendom, allt detta framkalladt derigenom, att presterskapet uppretat folkmassorna. Och hvarom vände sig striden? Endast derom, alt kommunalstyrelsen, trots biskopens af Brigge förnyade protester, hade låtit jordfästningar ske på en ny, oinvigd kyrkogård, härvid iakttagande lagens bud, att kyrkogårdarne tillhöra den verldsliga ,,kommunen och icke den kyrkliga ,,socknen. Äfven andra tvister beteckna tillståndet. Så mötte Antwerpens handelsråd stort motstånd hos kommunalrådet, emedan det ville inviga ett monument för konung Leopold I, närmast; till tacksamhet för Scheldetullens upphörande. Kommunalrådet ville icke ens afstå det stycke jord, hvarpå man först ville resa monumentet. Sjelfva testen aflopp dock lugnt, troligen till en del derföre, att konungen var närvarande, och det var blott kommunalrådet samt enskilda föreningar af de yttersta riktningarne, ehuru till en del af motsatta färger, som lyste genom sin frånvaro, såsom t. ex. den flamändska nationalföreningen och det antiklerikala s. k. fritänkaresamfundet. RYSSLAND. Från polska gränsen skrifves d. 6 d:s: ,Allt oftare förekomma fall, att ryska gränssoldater öfverskrida preussiska gränsen och föröfva våldsamheter mot preussiska undersåter. Ett sådant fall förekom ånyo för omkring 14 dagar sedan i kretsen Adelnau i närheten af den icke långt från polska gränsen belägna byn Wielowics. Tvenne invånare i denna by, Jakob Wydmach och Johan Olase, gingo till Prosna, för att fiska i denna till hälften på preussiska området belägna flod, hvartill de hade rättighet. Knappt hade de utkastat näten, innan 2 ryska gränssoldater kommo från andra stranden med dragna sablar och uppmanade dem att lemna från sig näten. De begge fiskrarne, som icke ens hade en käpp med sig, och som således icke kunde tänka på något försvar, togo till flykten i riktning mot den några hundra steg derifrån belägna byn Wielowics; men de blefvo midt på vägen upphunna af de förtöljande soldaterne och icke endast beröfvade sina nät, utan äfven misshandlade. Isynnerhet den ene af dem, Wydmach, fick svåra sabelhugg på armar och ben. Efter denna