allt det öfriga från kl. 10 till 2 dagen före auk(11439.) UTREIKES. TYSKLAND. Från Berlin meddelas till ,, Köln. Zeit. att grefve Bismarck lider mycken smärta till. följe af fallet från hästen. , Det är just ingen fara, — säger korrespondenten — men åtskilliga veckor skola förgå, innan han återvinner sin förra rörlighet. Statsrätten i Berlin har den 9 dennes dömt en utaf kurfurstens af Hessen förre hofembetsmän och nuvarande kabinettssekreterare, Preser, till tre års tukthusstraff och tre års polisuppsigt på grund af högförräderi, majestätsförnärmelser och förnärmelser mot grefve Bismarck. Preser antages hafva förtattat en upprorisk proklamation till hessarne, hvilken i Februari utspriddes öfverallt i kurfurstendömet. För öfrigt blef han, likasom den hannoveranske utrikesministern grefve Platen, dömd in contumaciam, enär han uppehåller sig i Prag hos kurfursten. ÖSTERRIKE. Den franska presttidningen , Monde meddelar en korrespondens från Wien, som handlar om Österrikes nuvarande stridskrafter och financiella resurser. Författaren förmenar, att det i begge dessa afseenden är bättre bestäldt med Österrike, än man i allmänhet antager, ty ,eljest skulle knappast Preussen, Ryssland och Italien sätta allt i rörelse för att förhindra den fransk-österrikiska alliansen.Den klerikale korrespondenten medgifver, att det finnes stora inre svårigheter, men tror likväl, att dessa icke äro oöfvervinnerliga. ,Ett ord af kejsaren skulle tillvägabringa ett nytt politiskt system (federalismen), och det skulle i samma ögonblick råda fred och endrägt bland kejsarrikets alla nationer. För öfrigt kan korrespondenten af egen erfarenhet försäkra, att den österrikiska armåens beväpning och utrustning äro i godt stånd. Monarkiens fästningar och tyghus äro uppfyllda med vapen, ammunition och krigsförråder af hvarje slag. Prins Napoleon måste äfvenäpå sin resa genom Österrike erkänna, att kejsarstaten redan öfvervunnit olyekorna från 1866 och var fullkomligt beredd till ett stort krig. Med afseende på den ofta omtalade franska alliansen yttrar korrespondenten: ,,Om icke Österrike i hvarje krig — vare sig att det föres i norr, söder eller öster af Europa — går med Frankrike, och Frankrike icke i samma fråga sluter sig till Österrike, så borde man ställa dessa stater under förmyndare, såsom odugliga att regera sig sjelfva. FRANKRIKE. Drottning Victoria ankom till Paris. på jernbanan från Strassburg den 10 dennes klockan 10 förmiddagen; på hennes begäran voro inga anstalter gjorda för hennes mottagning. Endast den engelske ambassadören, lord Lyons, hade infunnit sig för att mottaga henne. Drottningen, hennes tre barn, lord Lyons och sviten reste till ambassadhotellet, der drottningen qvarstannade ända tills afresan till Cherbeurg klockan 9 på aftonen. Icke ens hertigen äf Cambridge, som vistas i Paris, mottogs äf drottningen. Lägret vid Chalons skall upplösas i dag; Chatellerault (Vienne) skall ett nytt läser upprättas för mobilgardet, och detta ärer skola tjena till mönster för läger af sådant slag. Lowis Blanc har i ett bref till en vän wymanat att på allt sätt understödja en lemokratisk kandidat till lagstiftande församlingen, Cyprian Girard. Dufaures utigter i Var-departementet ökas med hvarje lag, men i samma förhållande ökas regeingens ansträngningar att bringa honom å fall. Pressprocesserna fortfara. ,,IAmi du deuple och ,,LEcho de Marseille, hvilka degge utkomma i Marseille, äro åtalade, medan de, ,ehuru icke-politiska tidninar, innehålla politiska artiklar. ENGLAND. Den asylrätt, som England beviljat utindningar, isynnerhet politiska flyktingar, ar ända hittills gifvit anledning till vidyftigare diplomatiska korrespondenser, än ågon annan internationell fråga. Det orde knappast finnas någon enda stat i uropa, med hvilken icke England under n eller annan tid i detta ämne haft ert hehagligt utbyte af depecher. T. o. m. å bestämda utlevereringsfördrager funits mellan England och andra stater, afva klagomål förekommit, att England cke uppsyllt de ingångna förpligtelserna. Mt allt detta såg parlamentet sig föranedt att tillsätta ett specielt utskott, hvilet hade att undersöka förhållandena i fseende på fördragen om utleverering af örbrytare, så att en mera permanent och kformig politik härvid må kunna följas. isserligen har detta utskott förordat att icilitera afslutandet af sådana fördrager, svensom att öka antalet af kategorier taf brott, som skulle berättiga till de rottsligas utleverering (de, som gjort sig