Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1868, sida 2

Pastors-Embetet. Slockholmsbres(Från Handelstidningens korresp.) i Stockholm d. 10 Sept. En tredjedel af den tid, som är anslagen för kyrkomötets sammanträden, har itgått innan man kom så långt, att kanslipersonal blef utsedd och arbetena kunde fi börja. Det är verkligen att ,,skynda läng-t samt med besked, men det är bara ett organisations-kyrkomöte detta, liksom man 1 sade om den första riksdagen efter reformen. Dock är att befara, att nästa möte ll blir af samma slag, det går ej så fort att s nöta bort den gamla presteständs-slentrianen ur gubbarne. Men, som sagdt, nu s är man ändtligen på det rena, arbetena: kunna börjas, motionsströmmens värstall löde är öfverståndet, och det är väl att hoppas att hädanefter blott en eller annan! motion blir ingifven. Man väntade förgäfves i gårdagens plenum på att få höra uppläsas en om prestedens afskaffande, men den kommer väl om Lördag. I andra kammaren ser för närvarande öde och tomt ut, och mörker... Men ursäkta, i farten råkade jag in på bibliskan, jag menar att det ser tomt ut der nu mot under plenidagarne en riksdag. Kyrkomötets medlemmar rymmas myckst godt på den nedersta delen af salen, der talmannen, nu erkebiskopen, resideral. Hela den stora återstoden af salen är tom. H. H. erkebiskopen innehar biskop Sundbergs plats, guldkorset blänker på hans bröst, han fingrar oupphörligt på sin klockkedja. Statsrådet Carlson sitter ungefär der hr Mannerskantz brukar sitta, till höger och venster biskopar i släpuniform, men med kragar, kontraktsprostar och lekmän. Uppe på ryggstycket af hvarje stol sitter en hvit papperslapp, förmodligen med innehafvarens namn påskrifvet, men dessa hvitalappar på stolarne, plus de som bäras nedanför enjmängd ledamöversresp.hakor, göra att man tycker sig se bara prestkragar öfverallt, åtminstone föreföll det mig så. Den s. k. ministerbänken är alldeles besatt af biskopar, bland hvilka biskop Hultman vanligtvis ses klädd som en vanlig lekman; han är också nära nog den ende, På den s.k. Stockholmsbänken sitta också biskopar, så att det ej kan nekas att ofantligt mycken högvördighet hvilar öfver det hela. I allmänhet sitta de presterliga medlemmarne vackert stilla på sina platser, icke så lekmännen, de åro lite oroliga af sig och gå omkring och prata; isynnerhet är hr riksarkivarien mycket konversabel, dock får prof. Malmström af vissa skäl vara ifred för honom. Domprosten Sonden har hittills visat sig. vara den, som mest ,legat i, han begär ordet lite emellan, och det är med största möda man hör hvad han säger, så lågmäld är han. Gamle doktor Sandberg från Madesjö med sitt hvita hår och hvita skägg sitter alldeles hopsjunken i sin stol, alldeles kraftlös tyckes det. Den, som ser yngst ut i hela denna församling, är theol. professorn Cornelius från Upsala; hr Waldenström måtte också vara en ung man, så företaller han på afstånd. Erkebiskopen sköter ordförandeklubban på det gamla patriarkaliska presteståndsviset. I går tillkännagaf han kl. half 2: Det såg ut som det skulle bli mycket med motioner, så jag lät för säkerhets skull anslå lappen der nere om plenum i afton kl. 6, men om det inte blir mycke motioner, så ta vi bort lappen och då blir det inte aftopplenum. — Klockan fattades några minuter i tu, då han tillkännagaf: Ja, nu ha inga flera anmält sig, så att... En talare, jag minnes ej hvilken, anmälde sig, men bara för att göra en liten anmärkning. — Jaså, det blir mer ,,. jaså, bara det, ja, då ser jag ingen anledning attha aftonplenum, utan då hemställer jag till mötet om det inte är skäl att ta bort lappen. — Allmänt bifall. Mötet har bittills haft att fägna sig åt en talrik mängd folk på läktarne, trots det att förhandlingarne varit mycket torra, och än flera skola väl strömma till när ,andarna börja riktigt tukta om hvarandra, — Innan jag slutar prata om kyrkomötet, ber jag få omnämna, hvad här allmänt omtalas, att hr V. Rydberg, som i Theologisk Tidskrift blifvit af en namngifven författare beskylld för att i sitt bekanta arbete ha falskt citerat ett yttrande af Pascal, erhållit upprättelse af den nämnde författaren, medlem af kyrkomötet, hvilken förklarat sig ha orätt rörande uppgiften om det falska citatet. Vidare berättas också, att utgifvaren af, Wäktaren för he E. uttryckt sin ledsnad öfver några utt vek, som infiutit i nämnda tidning om mr RJ ag har ansett mig kunna ömtala detta, som här allmänt berättas; jag skulle ej gjort det, om det ej vari: för desse 10 uttolkares skull, som häraf kunna se, att herr R. värderas äfven af personer, som hafva sina skäl att vara gramse på den man, som vågat utan fruktan säga hvad bibeln verkligen lär om Kristus. Vi ha hos oss sedan i Lördags , vår och rikets måg, kronprinsen af Danmark. Prinsen ser mycket bra ut, frisk och hurtig. Han kom hit i Lördags afton med ordinarie tåget, hvarför åtskilliga tusental nyfikna Stockholmare, som trott att han skulle komma först klockan half 8, blefvo narrade på att få se honom. Prinsen var vid ,intåget klädd i ljusblå uniform med tunga silfver-aiguilletter istället för epauletter samt ljusblå fältmössa. Naturligtvig galxnasåeg ändå: ei falk. som var ute och