Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1868, sida 2

umgås i kretsar, der hon ingenting lärde; hor skulle skiljas äfven från de franska vänner, er lycklig slump låtit henne finna, och hon skulle återvända till detta tomma salongslif, som numera föreföll henne motbjudande. Huru skulle hon kunna bli hvad NF väntade, då hon ej kom att lefva i den lifsluft, som gynnade hennes andes utveckling? Funne hon i Sverge män liknande professor N att samtala med, kunde ju Lindenstråle hindra henne att komma i beröring med dem. Hon kände, huru obarmhertig despot han kunde vara, och ehuru han nu, för att slippa att egna sig åt henne i Paris, tillåtit henne att njuta af professorns sällskap, kunde han ju framdeles besluta sig för ett motsatt handlingssätt och afhälla henne från det slags umgänge, som hon mest värderade. Dessa tankar genomflögo Almas själ, sedan professorn tystnat. Han såg på den unga qvinnan med ett allvarligt och på samma gång innerligt uttryck i sina vackra, själfulla ögon. Efter några minuters paus sade hon vemodigt: Vore jag en student, då kunde det vara fråga om någon framtida utveckling; såsom det nu förhåller sig, är jag dömd att i hemmets enslighet eller i ett tomt salongslif se mina själskrafter aftyna och domna. Hvad bjuder väl lifvet qvinnan på? — förströelser, husliga sysselsättningar och enformiga handarbeten. Öch för den, hvilken såsom jag genom min sambällsställning och andra nusliga förhållanden hindras att deltaga i hushållsgöromålen, blir det i sanning ej mycket, som kommer att taga min själsverksamhet i anspråk. Jag kan studera, tänker ni — och jag förmodar, ut jag kommer att få lof att läsa hvad jag vill ramdeles, att den frihet, jag hittills egt, kommer ut fortfara. Men då jag står ensam, utan den tärkande och upplysande personliga beröringen ned rikare utrustade och högre utbildade andar in min, kan jag ej bli hvad de kunna, som ega ättre bildningstillfällen.t (Forts.)