pla 25,42 25,31 —-20 12 1 HKS— — — da. — Ätven ryktena om grefvens helsotillstånd äro mycket öfverdrifna. Sanningen är, att grefven, starkt satigerad af den sistförflutna säsongens diplomatiska och sparlamentariska fälttåg, måste göra sin smenskliga natur en koncession och söka en längre hvila. En häftig magförkylning, framkallad genom oförsigtigt begagnande saf is, påskyndade hans afresa. För att sunder den kommande säsongen kunna uppfylla alla sina embetens fordringar, vill han njuta den stärkande landtluften i Pommern under hela den tid, då i det civiliI serade Europa statsaffärerna mer eller minsare hvila. Han har ingalunda lemnat statssskeppets roder ur sin hand. Han arbetar ännu alltjemt ifrigt, och sedan ihans slott Varzin en serskild telegraf blifvit inrättad, komma alla vigtigare underrättelser genast si hans kombinerande hand. För öfrigt nar han hittills brukat rida omkring i trakten 5 å 7 timmar dagligen, och detta faktum bevisar bättre än alla läkarnes försäkringar hur det står till med hans nervssystem. Ur säker källa vet jag, att han plott en enda gång tagit läkarnes i traksten råd i anspråk, och detta skedde då nans hustru, vid uppfästandet af en garsdin, hade det missödet att halka och salla ned från pallen. Jag tror mig ej falla besvärlig, om jag meddelar detaljerna vid denna händelse. Den förste, skyndsamt I tillkallade läkaren förklarade, att grefvinnan afbrutit ett rerben. Emellertid meddelades åt grefven, att en af hans arrendatorer hade en dugtig fåraherde, som förstod sig på läkarekonsten. Herden blef tillkallad, för att afge sitt utlåtande. Då nan inträdde i sjukrummet, kunde grefvinnan ej afhålla sig från att högt skratta åt sin makes ängslighet och måhända äfven åt den komiska uppenbarelsen af den nye, utaf naturen bildade läkaren. Den enkle herden afgaf derpå följande utlåtande: ,Den, som ännu kan skratta så högt som fru grefrinnan, den kan omöjsigt ha brutit något refben! Han undersökte det skadade stället och förklarade det hela för en vanlig kontusion — en diagnos, som bekräftades vid närmare unI dersökning af läkaren. Jag ber att genom ett karakteristiskt sdrag så komplettera den idylliska bild, ssom grupperar sig kring grefve Bismarck. Herresätet Varzin består af sju gods, hvils(ska äro utarrenderade till olika förpaktare: I Grefven umgås mycket ogeneradt med dessa personer, hos hvilka han naturligtvs blifvit mycket populär. För kort tid sedan kom han till en förpaktare, hvars sorgsna väsende redan länge väckt hans uppmärksamhet. Han frågade honom efter orsaken till hans bekymmer och om möjligtvis arrendet vore för högt. ,Åh nej, svarade den tillfrågade, ,,imen man kommer ej riktigt framåt, om man ej eger något kaI pitalt. — ,,Och hur mycket-, frågade grefeven vidare, ,,skulle ni behöfva, för att utföra era planer? — ,,Ååtminstone 6,000 thaler, och de stå under nuvarande penuingeförhållanden ej till att få ens mot höga räntorr. — ,Det kunde väl ändå hända, svarade grefven, och det till på köpet mot billig ränta! Gå ännu i dag still min sekreterare och låt lemna er summan. — Dylika bevis på deltagande bjelpsamhet har man i Varzin att i mängd berätta om grefven, om de också ej alltid sluta med en knalleffekt af 6,000 thaler. Midt under denna lugnua, trefliga tillvaro sänder himlen grefven ett varningstecken, liksom för att ge honom en vink om att snart återvända till den verksamhet, hvilken hans kall ålägger honomGrefven kan glädja sig åt en underbar räddning. Huruvida han sitter lika sadelfast på sin häst som på den höga politikens rygg, vill jag ej afgöra. Helt säkert kan det emellertid hända äfven den bäste ryttare att, såsom här inträffat, hans häst å en obekant terräng trampari ett doldt hål, i fallet går öfver och begrafver ryttaren under sig. Men att ryttaren i ett dylikt fatalt fall slipper undan med endast några muskelsmärtor, är åtminstone öfverraskande. Denna räddning ur fen ögonskenlig lifsfara hörer till de talrika lyckofall, som grefven har att uppteckna i sina memoirer, och kommer att i de kretsar, hvilka redan nu börja betrakta honom såsom en öfvernaturlig uppenbarelse; framkalla intrycket af ett nytt, betydelsefullt under. Den som, näst den räddade sjelf, mest har att gratulera sig åt denna räddning; är helt säkert det nordtyska förbundet, detta något oväntadt till verlden komna och fördenskull ännu alltjemnt temligen omildt sedda barn af grefve Bismarck. Förbundets existens är ännu afhängigt af grefvens, och om än just icke förbundets upplösning skulle bli den nödvändiga följden af hans afgång, så är det dock att befara, att den unga plantan utan hans skyddande och vårdande hand skulle ömkligt förtvina. Å andra sidan bör erkännas, att förbundet under sin tvååriga tillvaro gjort mycket lyckade ansträngningar att stärka sin lifskraft och göra sin skapare heder. giJag vill här icke tala om de medel, hvilka förbundet skapat för försvarandet af sin kl existens. Det är ett kändt faktum, att det a sedan Napoleon I ej funnits någon i afseende nå organisstion. numerisk sfvrkg j Sv — — —— 3 1—4