Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1868, sida 2

voro begge öfvertygade om, att du numera älskar lorden, men att du ej märker det, emedan du trott, att kärleken skulle vara af mera eldig, mera förvirrande natur. Du finner ej hos dig alla de symptomer till denna känsla, som uppgifvas i romaner, och derför håller du på att förspilla ditt lifs sällhet.s Nen tror moster verkligen, att jag älskar lorden? Tänk om jag, liksom Alma, skulle efter giftermålet finna, att jag ej gör det? Det har ingen fara. Jag är väl ingen synnerlig fysionomist, men jag tror mig dock redan kunna säga, att lord Danbar är en tusen gånger bättre man än Lindenstråle.s Ebba såg lycklig ut. Fru Cf log; det var ett betydelsefullt faktum, att hon gladdes öfver att höra honom berömmas. Låt mig föreslå dig något, sade fru Ct, Jag hörde af Lindenstråle, att han ämnar snart bege sig med oss till Schweitz. Du och dina föräldrar ha ju också ämnat sig dit; vi kunna ju då resa dit i sällskap. Låt lorden veta, att du ej vill återse honom förrän i Turin t. ex. om en månad, då, som jag hörde af dina föräldrar, de ämna inträffa der, för att derifrån färdas nedåt Italien. Om du på denna tid känner dig sakna den förträfflige engelsmannen, kan du ju gifva honom ditt ,ja tryggt och eljest taga afsked af honom för alltid. Ty att så här låta honom vecka efter vecka, månad efter månad sväfva emellan fruktan och hopp, duger inte — det skall jag säga dig, min kära Ebba. Moster Louises kloka råd följdes. Lorden erhöll tillsägelse att aflägsna sig för en månad, och sedan fru OC talat med honom om saken, ann han sig i sitt öde, serdeles som hon ingaf nonom godt hopp om ett lyckligt resultat af det orof, som Ebba skulle anställa med sitt hjerta, wilket andra ansågo sig känna bättre än denna jelf. (Forts.)