Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1868, sida 2

beroende det på utskottens arbetsamhet att göra dem snart färdiga till öfverläggningar inom mötet. Hvad höfligheten, eller den af erkebiskopen betonade , kärleken angår, hoppas vi också det bästa. Dock har en al det gamla presteståndets kärngubbar, prosten Falck, redan utkastat ett tvisteäpple, som kan komma att ställa denna , kärlek på ett härdt prof. Han har nemligen väckt det förslag, att mötet, innan det gick vidare i behandlingen af de ärenden, som blifvit detsamma förelagda, skulle förena sig om den förklaring, att det vill, , såsom en man erkänna och försvara lutherska kyrkans lära. sådan den finnes uttalad i denna kyrkas symboliska böcker. — En annan version (D. A:s referat) lyder att mötet skulle godkänna och försvara ,,de läror och sanningar, på hvilka den evangelisk-lutherska kyrkan sig stödjer. Hvilkendera versionen här är den rätta, är det klart, att förklaringen från mötets sida skulle gå ut på ett antagande al de symboliska böckerna. Så skulle man, genom diskussionen och beslutet härom, kunna skilja getterne från fåren, för att derefter rangera båda tydligt på hvar sin sida. Och detta en gång lyckligt utfördt. behöfde man inga vidare argumenter, än att utropa: du är en get.— detär: du är en ,otrogen, en , otroshjelte, en ,kristendomsfiende en ,,löguprofet, och eger illtså intet vitsord, hvad än du kan hafva att andraga. Auathema. Det var genom enahanda utväg de äldsta kyrkomötena utrangerade sina minoriteter, hvilka majoriteterna fördömde såsom kättare. Så blef också den af majoriteten beslutade bekännelsen derefter. Prosten Falcks förslag är alltså ganska praktiskt, ehuru Dagl. Alleb:a anser det vara härflutet af en ,,kortsynt välmening. En olägenhet deraf kan dock uppstå deri, att man begagnat ett vapen, som ätteligen kan, vid ett annat möte, blifva vändt emot de rättrogne sjelfve. Ty om de komma i minoriteten, hvad är då att göra? Skola de då underkasta sig majoritetens beslut? — Sannolikt icke. — Men likväl fordra de helt visst nu en sådan underkastelse för sin majoritet. För sådana motsägelser har dock ortodoxien aldrig skygsat tillbaka. , Vihafvå sanningen, heter det: och när vi bortjaga eller bränna dem, som tänka olika med är det emedan vi dermed bekämpa villfarelsen och lögnen. Det är blott den gamla variationen på themat: ,,när jag dricker, är det rätt. Men huru gär det då med ,, förtroendet och , kärleken Äfven härpå har map varet lätt till hands. Man kan väl ej visa en medmenniska större förtroende, stö re ,,kärlek, än när man vill drifva henne iträn viilfarelsens väg. Bättre att din kropp brinner på bålet, än att din själ brinner i helvetet. .Kyrkan är aldrig svarslös, när det gäller att förkättra och f lja olika meningar, ty hon har nära två årtusendes öfning på detta fält. Emellertid lefva vi nu ej längre i de gamla, goda tiderna. Evangelii verkliga sanning och verkliga harlek hafva börjat genombryta det härda skal, som de formulerade bekännelserna siutt kring den heliga kärnan, och så har man icke längre till sitt förfogande en rå menighet, som kan äggas att ropa sitt ,,korstäst!, under det man sjelf tvår sina händer. Fastmer börjar denna menighet, åtminstone i de protestautiska länderna, alltmer inse, att sanningen, likasom guldet, måste utsofras ur slagget, och att denna utsofring just ligger uti det fria utbytet af olika meningar, der skäl vägas mot skäl, och dervid äfven den villfarande, då han ärligt söker sanningen, har sin stora betydelse och sin höga uppgilt. Och ätven inom presterskapet sjelft börja dessa åsigter vinna afseende. Förföljelsernas tid är således förbi, åtminstone hvad vårt land angår, och då torde det äfven vara klokast, att låta en minoritet gälla hvad den kan, under fredlig och kärleksfull samverkan, snarare undvikande, än uppbyggande skiljemuren. — Vi antaga också att värt första kyrkomötes beslut rörande prosten Falcks motion skall komma att röja en sådan högre och sannare uppfattning utaf ej blott saken i och för sig, utan äfven — tidsförhållandena. 5 Med anledning af det församlade kyrkomötet uttalar Venersborgs tidning följande väl sagda och sanna ord: På alla områden af mensklig forskning och menskligt vetande hafva gjorts oerhörda framsteg; dag efter dag, stund etter stund riktar vetenskapen a Ä