(kiskeriprodukter): Handlanden Friis från Åalesund. UHandlanden Aron Andersson. Herr Math. Stranne från Fogelvik. Herr A. Krusell från Klädesholmen. Gustaf Andersson från Fjellbacka. För 3:dje klassen. (Modeller, fiskodlingsföremål m. m.): Politimeester Thuresen från Laurvig. Fiskeri-intendenten v. Yblen. Kaptenen K. Bildt. Herr A. Schiller från N. Grundsund. Chr. Andersson från Wagga. Härefter togos i betraktande de i en för tillfället uppförd byggnad utställda föremålen, hvilkas närmare beskrifning vi måste uppskjuta till ett annat tillfälle. Utställningen kan emellertid med skäl anses såsom högst lyckad, lemnande vackra bevis för, huru den för vårt län så betydande fiskerinäringen är stadd i framåtskridande: den ådagalägger äfven den osparda möda, bestyrelsen haft för vinnandet af det med mötet afsedda syftet. Kl. 2 börjades diskussionen öfver de framställda frågorna, hvarvid början gjordes med den 5:te, så lydande: .Hvilka åtgärder böra vidtagas för att förse städerna vid våra kuster samt fiskmarknader i det inre af landet med jemnare tillförsel af bättre vårdad färsk fisk? Herr v. Yhlen framhöll, huru illa det vore bestäldt i detta afseende, samt huru de försök, som hittills blifvit gjorda för att komma till något bättre, misslyckats. Om sättet, huru man härvid borde gå tillväga, behöfde man icke vara tveksam, enär exemplen från Norge, Danmark samt från vårt eget lands Östersjökust härvid vore nog. Den färska fisken borde föras i sumpar till konsumtionsorterna, der större sumpar torde böra finnas för fiskens mottagande, och från hvilka sistnämnda lefvande fisk alltid borde kunna erhållas. Det vore likväl af nöden att föreningar på afsättningsorterna bildade sig, hvilka uppmuntrade till åstadkommandet af en bättre vara. I Östersjöhamnarne hade man redan längesedan genom prisskillnader verkat för en väl ordnad fiskhandel, enär lefvande fisk betaltes 3 gånger högre än den döda. För det inre af vårt lands förseende med färsk fisk ansåg talaren nödigt, att den fisk, som om somrarne på jernväg försändes, inpackas i is, och det vore äfven nödigt, att fiskrarne under sommarfisket hade med sig is i båtarne till fiskens inpackning. Landshöfdingnn grefve Sparre ansåg denna fråga vara den vigtigaste at dem, som nu till behandling blifvit framställda. Som det likväl här gäller att bryta en ny bana, tordeden enskildes förmäga icke vara nog, helst som en handel med färsk fisk, så ordnad som önskligt vore, i sin början torde lemna förlust. os stora vigt så väl för länets fiskeribefolkn som för det inres af landet förseende med en billig och sund föda, föranlät tal. till det förslag, att mötet hos länets hushållningssällskap måtte göra framställning om allt understöd åt denna vigtiga sak. Detta kunde måhända lämpligast ske sålunda, att ett bolag, sammansatt af personer i Uddevalla och Lysekil, bildades, för bedrifvande af handel med färsk fisk, och förmenade tal., att ett sådant bolag i sin början genom förslagkapital från hu-hållningesällskapet borde understödjas. Tal. ville på allt sätt lemna sin medverkan till åstadkommande af billiga fraktkostnader på så väl Uddevalla—Herrljunga-banan, som på statens jernbano Konsul Widell ansåg saken i fråga lämpligast kunna befrämjas derigenom, att hushållningssällskapet lemnade anslag till fisksumpars auskaffande äfvensom premier åt sådana sumpars inrättande samt för färsk fisks inpackning i is. På af fiskaren Jakob Larsson från Gullholmen gjorda förfrågningar om användandet af fisksumpar, meddelade hr v. Yhlen sin åsigt vara, att de större sumpar — eller måhända rättare sagdt bassänger der fisken af fiskrarne till fiskhandlarne skulle aflemnas, borde förläggas i Göteborg vid Långedrag och i Uddevalla vid Skeppsholmen. Då norrmän ända ned i Brafjorden inköpa fisk, som i sumpar föres till Norge, torde detta vara bevis nog för sumpars användbarhet. I den öfver denna fråga fortsatta diskussionen deltogo ytterligare, utom ofvannämnde personer, hrr häradshöfdingen Norin samt Sanne, och sedan hr ordföranden med exempel visat, huru de närvarande fraktkostnaderna på jernvägarne vore motverkande för den färska fiskens försändande inåt landet — åtminstone då det gällde längre afstånd — samt huru de hittills gjorda bemödandena att genom förlaglåns beviljande förmå enskild person till ordnandet och bedrifvandet af ifrågavarande handel varit fruktlösa, beslöt mötet, på af hr ordföranden gjord proposition, som sinfåsigt uttala: att marknadens i det inre af landet förseende med en bättre än hittills vårdad fisk vore af den största vigt. Mötet beslöt dessutom, alt det hos länets IInshällningssällskap skulle göras framställning om understöd för ordnandet af fiskhandeln med det inre af landet. Härefter företogs till behandling den 7:de frågan: Har man någon erfarenhet af fishs bevarande i is och om handeln dermed? Huru tillvägabringa en sådan handel i större utsträckning? IIr v. Yhlen visade, huru mycket vi också härvidlag hafva af nor nnen att lära. I stället för att makrillen här vanligen ej betalas h med 1 rdr 50 öre pr tjog. n engelska köpare minst 2: 50, och detta till följd deraf, att makrillen sdes inpackal i is. Makrillfisket i Norge inbringar för närvarande lika mycket som hela vårt storsjöfiske, hvilket säkerligen icke kunde vara fallet, om icke is användes för förvaringen. Kandidat Andersen från Kristiania yttrade sig öfver den betydelse, isens användande vid fiskförsändning och exporten af is har för Norge. Då sillfisket upphörde i Farsund, började man der i stället med fart bedrifva makrillsisket. först endast med dörj, men sedan med garn. Tal. framhöll vigten af det sednare siskesättet, hvilket obetydligt användts i Bohuslän. Förlidet år sysselgatte sig i Norge icke mindre än 600 båtar med detta fiske, och värdet af den till England exporterade makrillen uppgick till 130,000 sp. Redan —