Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1868, sida 2

ande som han kunde fritt låta egna fördelar bestämma hela sitt handlingssätt, blott han såge till, att han ej kom i delo med den borgerliga lagen eller ådrog sig den allmänna opinionens fördömelse. Och när den sköna fransyskans bild föresväfvade honom, alstrades derför i hans själ tillstymmelser till svarta planer och uppsåt, som vil utdömdes, innan de hunno utbildas och mogna, men som snart följdes af nya dermed beslägtade. De äro förfärliga dessa konseqvenser, hvartill de komma, som slitit de heligaste band, som döfva för Guds röst blott lyssna till de egna begärens. Samvetet sofver — men det skall vakna en gång — och då!!! — — Under det att kammarherren satt försänkt i sina funderingar, inträdde en elegant herre, som bildade genom hela sitt väsende och ansigtsuttryck den fullkomligaste motsats till de lisliga fransmän, hvilka plägade besöka kaföet. Lindeustråle såg händelsevis upp och igenkände kapten Silfvercrantz. De begge landsmännen kommo snart i samspråk, ehuru detta i början gick temligen trögt. Lindenstråle frågade efter nytt från Stockholm, och Silfvercrantz sade, att ingenting händt på sednare tider — att menniskorna der blefvo på en gång narraktigare och ledsammare med hvarje dag. Men äfven här är det ledsamt, och hade inte min hustru varit, hade jag väl inte gjort mig besvär att resa hit, tillade kaptenen. I Din hustru! sade kammarherren tankspridt. ,Ah — jag förstår; unga rika fruar vilja se verl den, och det ville min också. Men hvarför har du ej följt din fru till Fontainebleau i dag? — hon är der ju? H Och hvarför har du inte följt din dit? fråägade Silfvercrantz gäspande, ,hon är der ju också? Vigtiga affärer — —