Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1868, sida 2

uppdraga verkställigheten åt den baningeniör, som dertill besitter bepröfvad förmåga, eller åt annan inom verket lämplig person, hvartill kommer, att distriktchefen, då baningeniörens stundliga närvaro på linien icke är nödvändig, kan för rådplägning rörande sådana angelägenheter, som ega inflytelse på hela distriktets banafdelning, sammar kalla alla eller en del af baningeniörerne. På grund af dessa förhållanden anse vi, att bandirektörerne, under ofvan upptagna förutsättning, må kunna undvaras. Kongl. Maj:t fästade ej afseende vid denna komiterades framställning, utan biträdde styrelsens förslag rörande baningeniörerne, och riksdagen gjorde deri ingen förändring. Oss synes det likväl vara temligen klart, att äfven dessa direktörer böra kunna undvaras, såvida man tillsätter dugliga baningeniörer, ty dessa blifva ej flera än att de både kunna och böra stå under bandepartementets chefs omedelbara förmanskap, då det ju icke är meningen att denna chef skall vara en Dalailama, utan en man, som ständigt handhar sitt departement. Komitterade hafva, i sammanhang härmed, föreslagit, att en omreglering måtte ske i baningeniörernas områden eller sektioner, så att dessa blefve längre än nu, hvarigenom antalet af dessa tjenstemän kunde förminskas. Riktigheten af denna åsigt lärer näppeligen kunna jäfvas. Förslagsvis antaga vi, att en väglängd af 10 mil (från Göteborg till Falköping) icke är längre än hvad en duglig baningeniör bör kunna med stor lätthet öfvervaka, sedan banan är tullt färdig och allt kommit i sin jemna behöriga gång. Han har ju härmed en tid af öfver en månad om året för hvarje mil! — Är denna åsigt riktig, skulle alltså de 16 baningeniörernas antal kunna nedsättas till 10. Det inses lätt, att med denna indragning af onödiga tjenster, hvilket är något helt annat än en småaktig prutning af några hundra riksdaler på en tjenstemans lön, betydliga besparingar kunna vinnas, på samma gång ärenderna blifva bättre men icke sämre handhafda, ty det är en gifven erfarenhet att en man med tillräcklig sysselsättning medhinner långt mera, än den som har mycket litet att göra. Hör man en ,stundeslös man klaga öfver att han alldrig har tid öfver, så kan man i nio fall af tio vara viss på, att den mannen har gauska litet att göra. En verksam man åter har sällan ondt om tid. Men äfven på andra områden af jernvägs-förvaltningen synas förändringar och reduktioner kunna göras, genom hvilka både besparing och andra fördelar borde vinnas. Så förekomma inom styrelsens kansli ett par tjenster, med dryga löner, hvilka ej blott synas vara umbärliga, utan t. o. m. böra indragas till gagn för ärendernas gång. En af dessa tjenster är Byråchefen, eller chefen för hela den s. k. Byråasdelningen, hvilken tillika fungerar såsom departementschef. I sjelfva verket erfordrar hvarje departement sin byrå, eiler sitt kansli; men att ett helt kansli kan fungera såsom departement, det synes oss temligen oegentligt, särdeles när detta kansli består af så olikartade förrättningar, som jernvägsstyrelsens. ÄAtt för hela detta olikartade kansli hafva en särskild che nes vara, att bilda blott en obehörig m änk mellan kansliet och verkets chef, under hvilken väl kansliet, med hvad dertill hörer, bör omedelbart lyda. Iy han både kan och bör gifva sina föreskrifter direkt till såväl sekreteraren som kamreraren, revisorn, kassören, m. fl. Också hafva vi icke i styrelsens förslag til verkets organisation kunnat finna någon anvisning på de förrättningar, som tillkomma denne s. k. byrå-chef, likasom erfarenheten, efter hvad man känner, redan lärt, att befattningen är ganska öfverflödig. Det sednare gäller också om den s. k. statistikern, hvars kontor bör kunna ställas under sekreteraren, ty nog ligger det väl en öfverdrift i att för jernvägarne allena hafva en statistisk kontors-chef, som uppbär en lön at 4000 rdr och derutöfver, då chefen för hela rikets statistik, som äger till sitt förfogande endast 3:ne ordinarie tjenstemän, uppbär en lön af blott 5000 rdr. — Vi tro, att om styrelsen vill vara uppriktig, den skall erkänna, att hela denna plats tillkommit af konsideration för personen, men ej af någon inre nödvändighet. Men sinekurer böra framför allt vara främmande för ett så ungt verk som jernvägsstyrelsen; sådant ogräs inrotar sig tids nog, och det är skäl att åtminstone från vorjan vara derifrån befriad. Antalet kassörer torde också tåla vid någon reduktion. Den betydligaste besparingen torde dock cunna göras inom de lägre områdena af rafiken. En minimi-lön af 1,200 rdr W2G2 —