Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1868, sida 3

mande upphettad gas, och vänder buteljen ett helt hvarf omkring samt sedan fuktar stället med vatten, så atskiljas strax båda delarne, hvilka visa skarpare kanter än med någon annan slags sprängning. Fördelen af detta sätt ligger i dess oafbrutna och hastiga förlopp, då det är ganska lätt att åstadkomma en oupphörlig ström af upphettad gas, luft eller vattenånga, äfvensom i de sprängda delarnes skarpa begränsning. (Les Mondes i Maj 1868.) Barmhertighet hos — hökar. Följande berättelse meddelas från England om ett drag, som man skulle ansett vara alldeles fremmande för en roffogels karakter: En af lord Chesterfields skogvaktare hade i år träffat på ett höknäste med fem ungar. Han tog fyra af dem och dödade dem, men lemnade den femte med afklippta vingar såsom lockbete för att kunna skjuta det gamla paret. Dessa båda skötos också ganska riktigt dagen derpå medan de höllo på att mata sin unge, och skogvaktaren trodde att det nu var slut. Följande dag gick han likväl tillba till nästet och fann tvenne andra barmhertiga h r, hvilka kommit i den samaritanska afsigten att gifva den faderoch moderlöse ungen föda. Äfven dessa båda dödade han. När han några dagar derefter återvände, fann han ytterligare tvenne hökar, stadda i samma barmhertighetsärende. En annan skulle känt sig rörd öfver att se en känsla, hvilken alltför ofta saknas hos menniskor, visa sig hos en roffogel; men skogvaktaren tänkte blott på ,.his lordships fasaner och sköt äfven på dessa hökar. Den ene dödades och den andra blef äfven träffad, men kunde icke återfinnas. Sedan dess kommo ej flera hökar till nästet, och den stackars vingklippte ungen dog af svält. Reglor för ångfartyg. Under rubriken: , Till undvikande afombordläggning, minnesrim af Thomas Gray, har i dagarna ett ark utkommit, som är egendomligt nog. Den som en längre tid vistats på sjön — det må nu vara såsom man af yrket eller säsom turist — har nogsamt erfarit huru en god del poesi äfven vidlåder detta yrke och dväljes på hafvet under form af sånger, sägner m. m., af mer och mindre vidskeplig natur. Enär sjömansyrket är ett praktiskt yrke, ingå äfven ofta en mängd ,ordstäf på både prosa och rim vid praktisk handläggning af många saker ombord under ett längre vistande på hafvet. I synnerhet träffar man hos engelsmän och holländare dyhka massor af ordstäf, oftast rimmade, som på traditionel väg bevarats ända intill våra dagar. Så, t. ex., gäller i det för öfrigt ortodoxa England om Söndagens ypperlighet såsom afseglingsdag: ,, At sunday sail, never fall m. fl. dylika rimmade reglor. Hos våra svenska sjömän är förhållandet enahanda och mången gång inskärpes en nyttig regel, en manöver m. m. bättre genom en rimmad stump än genom den grundligast skrifna förordning, om äfven kunglig. Några dylika rimmade reglor, med ofvanstående titel, hafva nyligen utkommit från trycket och säljas för 25 öre enligt reqvisition från bamnkaptenskontoret härstädes. Vi kunna ej underlåta att till våra läsares nöje meddela dem här nedan, men anmärka dock att dessa rim befria på intet sätt från ett noggrannt studium af K. M:ts förordning af den 28 April 1363. De lyda: 1. Två ångfartyg mötas. Om både RÖDT och GRÖNT syns rätt för-ut, så gira styrbord hän tills GRÖNT tar slut. 2. Två ångfartyg passera hvaram. När GRÖN är mot GRÖN, eller RÖD mot RÖD, behåll din kurs och fart, så är ej nöd. 3. Två ångfartygs kursar skära hvarann. (Anm. Detta läge medför största fara: ingenting annat hjelper än god utkik, försigtighet och omdöme.) I fall om styrbord du hans RÖDA har, du sjelf ansvarar för att du går klar: hur roret läggs, om stoppas, backas skall, du skall bedöma sjelf för hvarje särskildt fall. Men visar sig om babord utåt sjön, en ångbåts styrbords lykta lysa GRÖN, du mindre nu än nyss att göra har, ty nu den GRÖNAS pligt det är att styra klar. 4. Alla fartyg skola hålla god utkik, och ångfartyg skola stoppa och backa om det behöfs. God utkik du beständigt hålla skall — om än så trygg, Se opp! i alla fall. I fara — utan rum att väja — skall du sacka, i god tid minska farten! — stoppa! — backa ! Öp AY