Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1868, sida 2

ega millioner. Skulle jag inte också kunna fore värfva mig stor förmögenhet, så att jag kundlemna den, jag erhöll af min hustru. Man talar om många män i denna stad, som plötsligt förvärfvat sig ofantliga rikedomar. Hur ha de gjort? — hvar är den moderna Aladdinslampan, som de begagnat? Han suckade djupt och gick åter fram och tillbaka i rummet. Fabeln berättar, att djefvulen infunnit sig hos personer, som varit stadda i en liknande sinnesstämning och erbjudit dem oerhörda skatter med vilkor, att de skulle ,,törskrifva sig åt honom. Om hans diaboliska majestät detta ögonblick presenterat sig för Lindenstråle, hade han sannolikt, sedan han först hemtat sig ifrån sin bestörtning, gått in på förslaget — möjligen emedan han tilltrott sig slughet och energi att finna medel att en gång äfven öfverlista underjordens högste potentat, såsom mången före honom gjort — i sagan. Slutligen var det, som om den våldsamma effekten inom honom hade lagt sig och han hade lugnat sig något. Ett halft leende krusade hans läppar, när han klädt af sig och släckte ljuset. Hans sista tanka innan han somnade var: .Jag går i morgon på börsen och köper statspapper eller aktier. Följande dag, tidigt på morgonen, lät friherrinnan Lindenstråle genom sin kammarjungfru tillfråga kammarherren, om han hade lust att resa med henne och de personer, med hvilka hon uppgjort ressällskap, till Fontainebleau. Han lät jungfru Marie svara henne, att han beklagade på det högsta, att angelägna affärer hindrade honom från att beledsaga friherrinnan på denna intressanta utfärd. Då kammarjungtrun framförde denna helsning, hade hon svårt för att qväfva ett leende, som ville krusa hennes läppar; lyckligtvis observerade icke friherrinnan detta. Kammarherren infann sig på förmiddagen vid